Tidavads kyrka ligger i den lilla byn Tidavad, 1,5 mil söder om Mariestad. År 1421 skrevs det som Thiowadh och innehåller, som det låter, Tidha (Tidan) och wadh (vad), vilket syftar på ‘vadställe’. Betydelsen blir alltså ‘vadställe vid Tidan’. Kyrkan ligger alldeles i närheten av ån Tidan och här fanns alltså förr ett vadställe, alltså ett ställe där du torrskodd kunde gå över Tidan. 

Den äldsta kända avbildningen av kyrkan är från 1720 då Peringsköld avbildade den i sitt verk Monumenta Svegothica. Kyrkan bestod då av ett kyrkorum under ett enkelt sadeltak samt ett smalare kor. En enkel klockstapel fanns söder om kyrkan. År 1728 revs koret och kyrkan förlängdes i öster till nuvarande storlek. Från denna byggnation finns en minnestavla på östväggens utsida. Äldst är således västra delarna och nuvarande långhus. Någon närmare datering när kyrkan byggdes finns inte, men man kan anta att det skedde mellan 1100-1249.

Sakristian är byggd 1741 och ett nytt vapenhus byggdes 1898 och ersatte då ett äldre timrat vapenhus. 1841 gjordes en stor renovering då bland annat golvet höjdes och fönstren utvidgades. 

År 1747 fick kyrkan takmålningar utförda av Sven Kinnander. Han gick i skola för Olof Collander och Johan Liedeholm och blev mästare i Göteborgs Målarämbete år 1744. Han har bland annat målat taket i Algutstorps kyrka, Dannike kyrka och altartavlan i Fullösa kyrka. Dock blev Tidavads församling inte nöjda med hans målningar av någon anledning så dessa målades över redan 10 år senare av Carl Gustav Hoijst. Det är dessa vi nu ser. Kinnanders målningar hade bland annat föreställt Helvetet och Yttersta domen. Carl Gustav Hoijst föddes 1727 i Vadstena och var verksam i Västergötland under 1700-talets mitt. Hans mest kända verk är de i Fullösa kyrka och Holmestads kyrka. Målningarna föreställer Nattvarden, Jacobs kamp och Getsemane. I samband med Carl Gustav Hoijst målningar tillkom även läktarbröstet med bilder på apostlarna. 

 

 

De otroligt vackra ljuskronorna i taket är från 1600- och 1700-talen och är gåvor från församlingsmedlemmar. Ljuskronan längst fram i koret är i s.k Böhmiskt glas.

Altaruppsatsen är från 1693 och den blev återuppsatt 1953 efter att tidigare ha plockats bort. Man flyttade även predikstolen till sin nuvarande plats på norra väggen. Innan hade den varit placerad över altarbordet. Det är nämligen en så kallad altarpredikstol som brukar ha den placeringen att den så att säga är över altarbordet. Detta tycks vara mycket ovanligt i västgötska kyrkor och efter vad jag förstått finns det utöver Tidavad, bara i Skeby kyrka, Erska kyrka och Utvängstorps kyrka. Predikstolen är från början av 1800-talet. Jag och min mamma, som var med vid besöket, funderade på hur sjutton de kommer upp i predikstolen. Måste ju använda någon form av stege? 

Den tjusiga klockstapeln är från 1693 och har blivit renoverad vid några tillfällen, nu senast på 2000-talet. Den har två klockor varav en är från medeltiden och är enligt uppgift gjuten i Skara.

Några intressanta inventarier som kyrkan har är en Madonna skulptur stående på månskäran i ett skåp under en baldakin. Den är i ek och är ett nordtyskt arbete från sent 1400-tal. Även en Pietáskulptur från 1400-talet, även den i ek. Pietá var ett tema för kristen konst och föreställde den sörjande jungfru Maria vid sin döde sons kropp. I vapenhuset finns en gammal kista samt en senmedeltida riddarskulptur.

Dopfunten är från mitten av 1100-talet och är enligt vissa källor signerad Botvid, som var en gotländsk stenmästare. Dock var denna man verksam i i början och mitten av 1200-talet. Det finns en latinsk inskrift överst på cuppan (som nätt och jämnt syns) och inskriften kan översättas till: ”Till ära för den heliga Trefaldighet köpte mig Gilebert och förfärdigade mig _Oglinus” (begynnelsebokstaven är utsuddad). Det har spekulerats i om denna Gilebert kanske var sockenprästen. Namnet på stenmästaren har som sagt enligt bland annat denna källan felaktigt tolkats som Botvid. Det har spekulerats i att första bokstaven ska vara F, så det blir Foglinus, vilket är en latiniserad form av Fogelin, vilket i sin tur kan vara en variant av ett medeltida känt namn; Vöggelin. Denna eventuellt tyska stenmästare kom kanske för att arbeta i Skara domkyrka. Han kan ha kommit via England, då dopfunten är av engelsk typ. Han kan sedan under en kort period tillverkat funtar i Västergötland, främst Vadsbo härad. Detta är dock hypoteser. Hans verkliga namn eller nationalitet vet man ej. 

År 1863 planerades en utbyggnad och ett tornbygge, men det blev aldrig något av de planerna. Den gamla järndörren mellan vapenhuset och långhuset återuppsattes 1927. Och vid en renovering 1953 upptäcktes en igenmurad sydport. Bänkinredningen är från 1927, men man återanvände de gamla  dörrspeglarna troligen härstammande från 1728, vilka har vacker blomdekor. 

1758 planterades det på kyrkogården och runtomkring 80 stycken ekplantor varav 44 stycken tog sig. Så många finns inte kvar till våra dagar, men några av de gamla ekarna finns kvar.

Strax utanför kyrkogården finns den så kallade Kyrkstugan som numer fungerar som församlingshem. Den uppfördes dock som småskola på 1860-talet.

I socknen finns en runsten vid Frölunda Bugård. Där var jag aldrig framme dock vid mitt besök här.

Nedan lite blandade bilder från byn.

Jag älskar att besöka landsbygden i Sverige och alla små mysiga byar och samhällen. Tidavad är inget undantag! Vill man åka runt lite mer så finns det ett gäng fornlämningar i Tidavads socken. Kyrkan var absolut värd ett besök tycker jag och runtomkring finns flera fina gamla byggnader samt att dess läge vid Tidan är mycket mysigt. 

Alla foton tagna med Nikon Z6 samt 28-75mm f/2.8

Välkommen