Ramnaparken i Borås har en yta på 101 140 kvadratmeter och invigdes 1914 som friluftsmuseum. Det är ett riktigt mysigt utflyktsmål, särskilt sommartid. Här hittar man en mängd gamla byggnader från socknarna runt om i trakten, som har flyttats hit till parken. Vissa av stugorna är öppna så man kan gå in och kika. Här finns också den vackra och charmiga Ramnakyrkan (Kinnarumma gamla kyrka) som är väl värd ett besök! Parken donerades till Borås stad år 1906 av apotekaren Hjalmar Lind.

Apotekaren Hjalmar Lind hade köpt marken i samband med att järnvägen Borås-Göteborg gjort marken obrukbar för bönderna som ägde den. Han nyttjade den som sin privata mark, men ville ge alla boråsare möjlighet att njuta av platsen, så han valde att donera den till staden med förbehåll att den skulle användas som rekreationsområde. I samma veva sökte De Sju Häradernas Kulturhistoriska Förening en plats för ett kulturhistoriskt friluftsmuseum. I och med att Borås stad fått denna plats donerad av Hjalmar Lind kunde de upplåta mark till föreningen som etablerade sitt museum här. Den första byggnaden som flyttades hit var Kinnarumma gamla kyrka (Ramnakyrkan). Den avkristnades, plockades ned och flyttades hit 1912 och föreningen flyttade sina samlingar dit. 

Parken invigdes 1914. Här dansades det vals på dansbanan till ljudet av spelande orkestrar. Vid en paviljong fanns kaffeservering. Mellan 1929-1950 arrenderade Nils Nejdemark parken och byggde ut kaffeserveringen, som så småningom kom att omfatta hela 1250 platser. 

Ramnasjön ligger i närheten av parken och 1926 invigdes en fågelkoloni här. Bland annat uppfördes ett fågelhus, en fågelö fixades osv, allt till en kostnad av 2780 kr, vilken samlades in. Initiativtagare var ingenjör F Hjalmar Thorén. Hela det inhägnade området var på 1,8 hektar. År 2007 återinvigdes den upprustade fågelkolonin då staden fått en generös gåva av F Hjalmar Thoréns barn. Vid sjön låg flera badhus och runt sjön hade många av stadens lite finare familjer vackra villor. På denna tid var såklart området runt sjön bra mycket lantligare än idag och faktum är att detta område låg en bra bit utanför det egentliga Borås. 

Parken är mycket välbesökt, särskilt sommartid, och när jag var här var det full rulle med flera skolklasser samt andra besökare. Jag som älskar gamla byggnader av alla dess slag njöt i fulla drag när jag gick runt bland husen och fotade. Vissa av dom kunde man gå in i så det var ett extra plus! Förutom Ramnakyrkan så är det runt en tolv olika byggnader som finns samlade här. 

Ohlsonska gården: Byggd 1831 i så kallad Karl Johansstil. Denna typ blev vanlig i Borås efter den stora stadsbranden 1827. Byggnaden låg på Österlånggatan 68 och den första ägaren var kakelugnsmakaren Johan Lindberg. Sedan följde många ägare innan den till sist köptes av byggmästare Oscar Ohlsson år 1900. Han hade bostad i huset och firmans kontor fram till 1963. Efter detta var huset rivningshotat och detta hot blev till sist akut. För att rädda det föreslogs att den skulle flyttas till Ramnaparken.

Förläggargården Fällhult: Uppförd 1795 i Holsljunga och flyttades till parken 1950. Vävnadsförläggaren Anders Jönsson verkade på gården vid mitten av 1800-talet. I så gott som varje hem kring Borås var en eller flera vävstolar i bruk. Väverskorna var i regel fattiga och hade inte råd att köpa garn och vänta på betalning tills tyget sålts. Därför köpte förläggaren (som hade kapital) upp garn som sedan lämnades till väverskorna, som betalades kontant vävlön. Varannan vecka gick väverskorna till förläggargården med den färdiga tygbunten och återvände hem med nytt garn.

Finnekumlaboden: Det är en loftbod som kommer från Stommen i Finnekumla socken och den flyttades hit 1956. Här hade förläggare C.O. Skoglund en gång lager och vävnadsutlämning. Han hade också en affär med specerier och dylikt. Idag finns en lanthandel från 1920-talet inredd i boden.

Sjötoftaboden: Den kommer från Sjötofta i Kinds härad och härstammar från tidigt 1800-tal, men har ett äldre byggnadsskick. Den är flyttad till parken 1917. Här förvarades livsmedel och utsäde så detta var en mycket viktig byggnad för gården och därför var det inte ovanligt att de hade dubbla lås. De underhölls också väldigt väl då de var livsviktiga. Denna bod har vasstak och timrade gavelrösten. En intressant byggnadsteknisk detalj är att lockpanelen ursprungligen var fastsatt enbart med hjälp av s.k trädymplingar.

Gäsenestugan: Kommer från Eriksbergs socken, Gäsene härad, vid gränsen mot Falbygden. Den kommer från en större gårdsmiljö och är byggd på 1700-talet. Den är uppförd i kraftigt ektimmer och med vasstak och är en så kallad ryggåsstuga. Innanför förstugan ligger mjölboden där man malde brödsäd med handkvarn, där förvarade man även sina husgeråd. Matprodukter förvarade man i boden till vänster. Korv och kött hängde man i det s.k krokabort (krokabordet) under taket för att hindra råttorna från att komma åt det. Bostadsdelen har innertak (tredingstak) och blyinfattade fönster. Längst in fanns en framkammare där textilier förvarades. I det rummet fanns också en dörr som aldrig användes av de levande utan här bar man ut sina döda för att de inte skulle ”gå igen”.

Ramslätts gästgivargård: Denna var belägen i Fritsla och flyttades hit 1928. En skylt vid entrédörren anger avståndet till de närmast belägna orterna till vilka skjuts ordnades, ex Borås 8 fjärdingsväg (20 kilometer). Gästgiveri var en inrättning för resande där de kunde inkvarteras och även få mat samt möjlighet att byta häst. Detta var reglerat i gästgiveristadgan, vilken avskaffades 1933. Bottenvåningen på denna byggnad härrör från 1700-talet och där fanns ursprungligen en skänkstuga där de resande kunde få mat och dryck. Den övre våningen byggdes på 1800-talet början. Idag finns ett mycket trevligt fik här där jag passade på att ta mig en kopp kaffe och kaka. 

Kölnan: Denna byggnad kommer från Borgstena socken. Dessa byggnader kallas också bastan, beroende på vad de främst användes till. Om de främst användes till att mälta korn så kallades de för kölna. Om de främst användes till att värma linhalm kallades de basta. Linodling var förr betydelsefullt i södra Västergötland och linhalmen var tvungen att värms innan man kunde fortsätta behandlingen av den. I dessa byggnader finns en murad ugn som eldades varm. På grund av brandrisken låg en sådan här byggnad ett stycke från gårdens övriga byggnader.

Loftboden: Denna kommer från Nittorps socken. Den har utvändig trappa och svalgång. De var mycket vanliga på bondgårdarna förr och användes som förvaringsbodar.

Skvaltkvarnen: Den här kommer från Töllebäck, Istorp socken. Skvaltkvarnar är kända sedan förhistorisk tid och är den enklaste typen av kvarn för malning av säd. Till skillnad från flera andra kvarnar kunde denna typ även drivas i små vattendrag med dåligt vattenflöde. De användes till husbehov och uppfördes oftast av enskilda hushåll och därför kunde det finnas flera kvarnar i samma vattendrag. Under 1800-talet kom denna kvarntyp att alltmer trängas undan av de mer effektiva hjulkvarnarna. 

Nymanska gården: Uppförd vid nuvarande Krokshallstorget i Borås år 1729. Det är ett typiskt exempel på gårdar som byggdes i Borås mellan 1727 och 1822. Nu finns Borås museums utställningar här. Den som gav gården sitt namn var en garvare vid namn Lars Fredrik Nyman. Hans son Janne Nyman tog över gården och fortsatte i sin fars yrke. Han anlade även något som kallades ”Nymans hage” och där kunde boråsarna glädja sig åt nöjen som karusell och dansbana. 1932 skänktes gården till Borås museum.

Marbostugan: Kommer från Marks härad och är ett så kallat sydgötiskt hus, vilket innbär att en ryggåsstuga byggts ihop med en (eller som här två) bodar. Typiska för trakten är också de två ingångarna med sina ”skonkar”, kvistar med nyckelhålsformade öppningar. Personligen tycker jag de är så vackra! Möblerna är till stor del väggfästa. Loftets övervåning användes sommartid som sovrum av husets ungdomar eller som förvaringsrum. 

Sockenstugan: Den kommer från Kinnarumma socken och är byggd 1768. Det är en knuttimrad ryggåsstuga med vasstak. Den låg på samma sätt som nu strax utanför kyrkogårdsmuren. I det stora rummet hölls sockenstämma två gånger/år. Prästen var ordförande. Man avhandlade socknens kyrkliga angelägenheter, brandsäkerhet, skola, fattigvård m.m. De fattiga och obesuttna fick inte vara med på mötet men de kunde däremot få bo i stugan under kortare perioder tillsammans med de gamla och sjuka. Vintertid kunde man också värma sig här innan man gick till den ouppvärmda kyrkan. I stugan hade prästen sitt arbetsrum och även kyrkvaktmästaren och hans familj hade en kammare. I det stora rummet förvaras en gammal straffstock. Sockenstugan har en inbyggd häxfälla. Golvet lades i två mot varandra lutande plan in mot mitten av den stora salen. Så om en häxa kom in så var tanken att hon skulle kana ner i den svackan och inte kunna ta sig längre in i. 

 

Passa på att åka hit under sommaren för det är ett fantastiskt trevligt utflyktsmål! Är man inte intresserad av Ramnakyrkan och de fina gamla byggnaderna och all kulturhistoria så är det ändå ett trevligt ställe med gott om grönytor ifall man skulle vilja ta med sig en picknickkorg. Eller så tar man sig en fika på det vackra gamla gästgiveriet. Hur som helst så är det här en utflykt väl värd att göra! 

Alla foton tagna med Nikon Z6 samt 28-75mm f/2.8

Välkommen