Nolhaga slott, som inte är ett slott i egentlig mening, är en vacker byggnad i italiensk nyrenässansstil från 1880-talet. Gården är dock känd sedan 1500-talet, då under namnet Nordhaga. Nolhaga slott omges av den vackra Nolhaga park och en djurpark samt naturreservat finns alldeles i närheten. Allt ligger på promenadavstånd från Alingsås centrum.

2022 påbörjades renoveringen som ska återuppliva interiören från 1800-talets Nolhaga. Målet är att man ska få känslan av att vara hembjuden till familjen Adelsköld. Renoveringen kommer att pågå några år framöver. När jag var här sommaren 2023 var man långt ifrån färdig med att återuppbygga interiören. Det ska bli väldigt spännande att se hur det kommer se ut sedan när allt är färdigt! 

Det Nolhaga vi idag ser är resultatet av den byggnad Claes Adelsköld lät uppföra 1880. Gården har dock längre historia än så och är omnämnd redan på 1500-talet, då under namnet Nordhaga. Tillsammans med Sörhaga bildade de en by med namnet Hage (eller Hagen). 

År 1723 återvänder Jonas Alströmer (även kallad ”potatiskungen”) till sin hemstad Alingsås från en längre tids resa i England och runtom Europa. Han köpte då gården Nordhaga och flera angränsande gårdar och bildade Nolhaga säteri. Vid slutet av 1720-talet uppförde han en mangårdsbyggnad på samma plats där Nolhaga slott nu står. Den var i trä, i två våningar och med ett 20-tal rum. Efter hans död 1761 bytte gården ägare flera gånger och ägdes bland annat av Volrath Tham (svensk industriman och riksdagsman), som 1813 sålde den till sin svåger Jean Adelsköld (Claes Adelskölds far). 

När Alströmer hade köpt gården började han odla upp marken och odlade en mängd nya sädesslag. Tillsammans med Alingsås manufakturverk drev Alströmer Nolhaga med flera ekonomibyggnader, åkrar, odlingar för medicinalväxter, tobak och färgväxter för textilindustrier i staden, pipbruk, tegelbruk, sågar, kvarnar och en klädesstamp. Han gjorde också experiment med potatisodling samt får- och getavel. Jonas Alströmer var först i Sverige med att odla potatis för matbruk och han spred även kunskap i detta. Han odlade den uppe på Nolhagaberget mellan klipporna, som fylldes med jord. Potatisen kallades i Alingsås vid denna tid för nolor, vilket troligtvis kommer från namnet Nolhaga. Carl von Linné var förbi här på sin västgötaresa år 1746. Han beskriver det så här: ”Flera tusen främmande amerikanska, engelska, holländska och tyska löf- och barrträd varav många voro okända i Sverige, men kunde bliva nyttiga för riket.” Från Skåne hämtades sju tunnor med boknötter som såddes framförallt på Nolhagaberget. Det finns fortfarande många exemplar av dessa kvar. Gångstigen från staden gjorde Alströmer om till en allé av planterade lövträd.

 

Det är till stor del Claes Adelsköld som skapat den park vi idag ser. Nolhaga hade ju som sagt en gång i tiden varit hans barndomshem när hans far Jean Adelsköld ägde det. År 1877 köpte Claes tillbaka gården. Då hade mangårdsbyggnaden förfallit och parken hade förvandlats till ett kärr. Han var därför tvungen att riva 1700-tals byggnaden. Den gamla källaren fick dock vara kvar, vilket gjorde att den nya byggnaden kunde resas på rekordkorta 5 månader! Adelsköld anlitade den kända göteborgsarkitekten Adrian C Peterson. Han inspirerades av italiensk villastil och Nolhaga är prytt med symboler från det antika Grekland.

Av totalt 2700 tunnland (ca 1332 hektar) förvandlade han fem tunnland till trädgårdar. Där planterade han 9000 nya träd och buskar! Han anlade fruktträdgårdar, orangerier och en trädgårdsmästarvilla. Han byggde nya växthus och rensade upp i kanalerna som var fulla av dy. Över vattendragen byggde han broar, en vit och en svart. Alingsåsborna var välkomna att vandra både på berget och i parken intill slottet. På kanalerna åktes det mycket skridskor.

Allt detta skulle vara familjen Adelskölds sommarbostad. Claes Adelsköld (1824-1907) var adelsman, utbildad järnvägsingenjör vid det som idag är Chalmers tekniska universitet, lantbrukare, riksdagsledamot, författare och major i väg- och vattenbyggnadskåren.

Entrén, trappan och vestibulerna är inredda i pompeijansk stil med röda väggar, halvpelare och bårder. Vid denna tid hade den gamla italienska staden från antikens dagar ganska nyligen grävts fram. Det blev sedan ett populärt inredningsideal för rika invånare runtom i Europa. 

De rum som familjen tog emot gäster i är påkostade med dekor i tak och på väggar. I salongerna på plan två umgicks familjen med varandra och med sina besökare och där finns också två olika terrasser där de kunde gå ut och sitta, njuta av solen och titta ut över den vackra parken. På denna våning fanns också bland annat ett biljardrum, ett speciellt herrum dit männen gick för att röka cigarr efter middagen och bibliotek, där Claes även hade sitt arbetsrum. På andra våningen finns också ett av de vackraste taken bevarade i originalskick. Här finns också ett takfönster som spred sitt ljus ned till de andra våningarna då golven hade ett område med mattslipade glasskivor där solljuset kunde sila igenom. I varje rum fanns en kakelugn som tjänstefolket eldade i för att hålla värmen. I Adelskölds memoarer benämner han dom som ”värmeapparat”.

Den stora salongen har en otroligt vacker och detaljrik spegelspis och i ett av rummen finns så kallade panoramatapeter. De är tryckta i Paris 1824 och hängde tidigare i stora salongen. Dessa var populära under början av 1900-talet bland rikare familjer. 

År 1887, bara sju år efter att huset stod färdigbyggt, var Claes Adelsköld av ekonomiska skäl tvungen att sälja Nolhaga. År 1921 köpte Alingsås kommun Nolhaga och dess marker. Under åren har byggnaden inhyst skola, flyktingförläggning, pensionat, kulturhus, handelsskola, restaurang och konferensanläggning med mera. Sedan 2019 är det helt i kommunens regi och hyrs inte ut. Och sedan 2022 pågår som sagt en omfattande restaurering där karaktären från när Adelsköld bodde där åter ska få komma i dagen. Spännande! 

Framför byggnaden står en vacker fontän. Den föreställer Atlas, som var en av de så kallade titanerna i grekisk mytologi. Titanerna var föregångare till de grekiska gudarna och Atlas ledde titanernas kamp mot de nya gudarna på Olympen. Atlas och titanerna förlorar och han straffas med uppgiften att bära himlen på sina axlar och det är så han avbildas här på fontänen – med himlavalvet på sina axlar. I folkmun kallas fontänen ”Smegubben”.

Det här är ett riktigt härligt besöksmål! En fin sommardag är det otroligt mysigt och rogivande att strosa i den vackra parken med Nolhaga slott som en ståtlig fond i bakgrunden, att ta sig en glass på cafét och att ta sig en närmare titt inne i ”slottet”. Man kan även passa på att besöka djurparken, gå upp på Nolhagaberget (som är ett naturreservat) och besöka det närliggande naturreservatet Nolhagaviken som ligger vid sjön Mjörn. Det finns något för alla smaker med andra ord! 

 

Alla foton tagna med Nikon Z6 samt 28-75mm f/2.8

Välkommen