Utvängstorp kyrka ligger ca 14 km norr om Mullsjö på vägen mot Tidaholm. Det är en kuperad skogsbygd på Hökensås västsida. Kyrkan är ursprungligen uppförd i slutet av 1100-talet eller början på 1200-talet, men är kraftigt ombyggd 1838 till dess nuvarande karaktär. Den ska ha uppförts som offerkyrka till Sankt Sigfrids ära och det sägs att han lämnade sin vandringsstav här, varav en stump finns bevarad som relik….

Kyrkan är som sagt starkt förknippad med den engelske missionären Sankt Sigrid, som passerade bygden på 1000-talet, på väg norrut. Det var han som enligt traditionen kristnade denna bygd. När Sankt Sigfrid stötte med sin vandringsstav i marken rann en källa fram och vid denna källa ska en första liten offerkyrka i trä ha byggts. Enligt traditionen lämnade Sankt Sigfrid kvar sin vandringsstav och ännu under 1800-talet skar folk av flisor av denna stav för bot mot olika krämpor. Det finns en stump av denna som är bevarad som relik. En kol-14 datering har gjorts på staven och det pekar på att den är från 1400-talet. Så ja, att det är Sankt Sigfrids stav är nog inte så troligt, men det är vad traditionen säger.

Kyrkan genomgick en omfattande ombyggnad 1838, men i det västra långhuset återstår det medeltida gråstensmurverket. Man vet inte mycket om kyrkans äldsta tid tyvärr. Ombyggnaden gjordes efter ritningar av Överintendentämbetets arkitekt Fredrik Blom. Vid denna ombyggnad murades bland annat sydporten igen, kyrkan fick ny sakristia och nytt vapenhus i trä. En stentavla ovanför porten talar om denna ombyggnad. Det står ”Ombyggd under Carl XIV Johans regeringar 1838”. 

På insidan har kyrkan en välbevarad empirekaraktär och innehar stiftets enda bevarade altarpredikstol i empirestil. Altarpredikstolar (predikstolen sätts alltså över altaret) verkar vara väldigt ovanligt i åtminstone Västergötland. Jag har inte träffat på många trots att jag besökt mängder med kyrkor. Jag vet att det finns i Tidavads kyrka (där är den dock placerad på vanligt vis invid väggen, vilket gör att det ser lite lustigt ut) och så finns det i Skeby kyrka. Predikstolen är från 1710, skuren av Joan i Härja. Den har skulpturer av tre utav evangelisterna samt Kristus. På mitten av predikstolskorgen sitter ett försilvrat krucifix i trä. Det skars år 1771 av Jöns Lindberg från Sandhem. Han gjorde även den övriga skulpturala utsmyckningen.

Målningarna ovanför predikstolen är utförda 1883 av A G Ljungström från Sandhem, han utförde även det vackra figurmåleriet på läktarbröstet. Själva fasaden till orgeln är tillverkad 1880.

År 1960 restaurerades kyrkan med målet att återge kyrkan sin tidigare empirekaraktär och man återgick då till 1838 års färgsättning. Vid en annan renovering (1989) då man skulle avlägsna den gamla platfärgen och ersätta den med kalkfärg, upptäcktes väggmålningar från tidigt 1600-tal. Dessa är mycket fragmentariska, men anses vara gjorda i den äldre Läcköskolans anda. 

Till höger om koret finns en rätt stor spricka i väggen. Detta sägs vara ett minne från 1904 års jordbävning, om det nu stämmer.

Dopfunten är en mycket vacker, fyrkantig pjäs från mitten av 1100-talet. Den har bland annat ett motiv av en så kallad bladman. En bladman görs som en skulptur eller relief av ett ansikte omgivet av växtblad. Många gånger kommer dessa växtblad ut ur munnen och/eller huvudet. Man vet inte med säkerhet meningen med dessa, men de verkar ha haft stor betydelse. De härstammar troligtvis från förkristen tid och förekommer i romersk och keltisk konst. Personligen tycker jag dom är väldigt häftiga och blir alltid lite exalterad när jag upptäcker dem. Det finns en bok om dessa bladmän och deras ursprung som heter ”Den gröne mannen” av Adéle Schreiber. Vem som gjort dopfunten är mycket omtvistat. Det har tidigare hävdats att det är Ottravadmästaren, men det stämmer troligtvis inte. Det har även hävdats (av bland annat Sven Axel Hallbäck) att den skulle tillhöra den så kallade Bolumgruppen (namngiven efter funten i Bolum kyrka), men detta avfärdar Statens Historiska Museum. De säger att det ”knappast kan vara riktigt”. De anger ingen upphovsman mer än att de säger att det är ett provinsiellt arbete. Det är svårt att fastställa, endast en bråkdel av alla dessa medeltida arbeten är signerade och experterna är oeniga om vem man ska tillskriva verket. Det finns tydligen runt 500 dopfuntar från den romanska tiden bara i Västergötland och endast 9 st av dessa är signerade…..

Dopängeln ovanför dopfunten är gjord av Jöns Lindberg år 1764 (han som gjorde krucifixet på predikstolskorgen).

Namnet Utvängstorp skrevs år 1393 som Otwäghensthorp. Efterleden är torp, ‘nybygge’ och förleden innehåller mansnamnet Uthvägin, ‘den otvagne’ (smutsig/otvättad alltså). Hmm…man undrar hur just det namnet kommer sig…?

Detta är en fin kyrka, om än (tyvärr) lite för modernt ombygg för min smak. Det är synd när gamla medeltida kyrkor byggs om så mycket så att de förlorar den medeltida prägeln tycker jag. Den har ju dock en intressant historia kring sig och vackra inventarier så absolut värd ett besök (jag tycker typ alla medeltida kyrkor är värda besök!). Utöver kyrkan så finns det även en pilgrimsstig på några kilometer som utgår från kyrkan om man skulle vilja vandra i fina miljöer. Några hundra meter norr om kyrkan finns även en fornåker och i anslutning till den finns det förhistoriska gravar i form av ett röse, två stensättningar och en domarring. Kyrkan har även mycket generösa öppettider på sommaren så det är ett stort plus! Likaså har Velinga och Härja kyrkor. Vi tog allihop på en och samma gång då de ligger så nära varandra.

Alla foton tagna med Nikon Z6 samt 28-75mm f/2.8

Välkommen