På jakt efter kulturhistoria

På vägen ut mot Läckö slott, mitt i en fårhage och inte synlig från vägen, ligger det som är kvar från den medeltida kyrkan i Senäte, Lidköping. Det är inte mycket som avslöjar dess närvaro mer än en informationsskylt vid den lilla upptrampade vägen fram till hagens ingång. Väl inne i den kuperade hagen får man gå en bit innan man får syn på en stenbyggnad. Det är det Brattska gravkoret och det är den enda lämningen av kyrkan som finns kvar, utöver några spridda gravstenar.

Senäte kyrka uppfördes någon gång på 1100-talets andra hälft och är byggd i sandsten. Socknen nämns för första gången i skrift år 1360 och då som synætu. Namnets fornsvenska form är sinäta och möjligen kan förleden innehålla det fornsvenska ordet sina, ‘gammalt, visset gräs’, ‘grovt gräs’. Efterleden innehåller möjligen äta, ‘mat’. Namnets betydelse blir då föda, foder bestående av grovt gräs. Underförstått att det är n plats där man kan finna denna mat som består av grovt gräs (detta enligt ortnamnsarkivet, som jag hittade på nätet).

Senäte socken existerar inte längre, utan den införlivades i Otterstads socken år 1855. Då hade man rivit både Senäte kyrka (på 1840-talet) och Otterstads gamla kyrka för att sedan bygga den nya Otterstads kyrka som då skulle bli gemensam.  Den ligger ca 2,5 km från Senäte kyrkoruin. Från Otterstads gamla kyrka finns, som jag förstått det, inga synliga lämningar kvar. Från Senäte kyrka behöll man i alla fall det gravkor som vi ser idag och som tillhörde Abraham Bratt och hans hustru Brita Christina Rahde, vilka då var ägare till närbelägna Senäte gård. En inmurad sten med deras vapen finns på ena väggen av gravkoret. Detta gravkor uppfördes 1767 och placerades mitt på långhusets norra sida.
När Otterstads nya kyrka byggdes återanvändes stenar från den rivna Senäte kyrka.

Som lite kuriosa kan nämnas att Senäte gård köptes på 1930-talet av Erik Danielsson och det var så fastighetsbolaget Senäte föddes.

Den ursprungliga kyrkobyggnaden bestod av ett rektangulärt långhus med ett lägre och smalare kor med absid. Av Västergötlands ca 500 st medeltida sockenkyrkor var bara ca 74 st absidkyrkor. Dessa byggdes under en relativt kort tidsperiod, ca 1150-1220, och de förekom oftast i mer välbärgade områden.
I södra muren fanns ingången, utseendet på den är inte känd.

På 1300- eller 1400-talet byggdes på norra sidan en sakristia och ett vapenhus framför ingången i långhuset. Vapenhuset försågs med en rundbågig portal. Ovanför porten fanns två små fönster, ett cirkelformat och ett korsformat. Ett torn av gråsten byggdes intill långhusets västra gavel, förmodligen under senare delen av medeltiden.

År 1626 byggdes intill tornet en gravplats åt Ture Axelsson Natt och Dag (som var en svensk ämbetsman) och hans hustru Ebba Posse samt deras barn. Denna byggnad var till ytan lika stor som tornet och kallades Tranebergsgraven, efter gården Traneberg i Otterstad socken, som han ägde. På södra sidan var ett fönster och ovanför det satt en inmurad sten med deras vapen.

År 1636 brann kyrkan efter ett blixtnedslag. Branden förstörde taken, hela inredningen och de två klockorna. Vid reparationen av kyrkan fick tornet en hög och spetsig spira, vilken måste förnyas 1685 då den blåste ned från tornet.

Predikstol och altarprydnader etc tillkom under 1600-talet.

Under 1600-och 1700-talen upptogs fönster och 1766 revs det gamla koret och kyrkan förlängdes. Även valven revs i samband med detta. Kyrkan fick ett nu ett tresidigt avslutat kor istället, vilket vid den tiden hade börjat bli modernt.
Kyrkan hade haft ett huvudaltare och två sidoaltare.

Bilden nedan föreställer en avbildning av kyrkan från Johan Peringskiölds Monumenta. Avbildningen är troligtvis från slutet av 1600-talet någongång.

 

Framför gravkoret står en kubbe och denna kubbe används som altare när det firas gudstjänst här. Så ja, området används fortfarande och det tycker jag är väldigt trevligt! Kubben kommer från en gammal ek som växte på Senäte gård.

Dopfunten från mitten av 1100-talet förvaras numer i Otterstads nya kyrka, detta efter att en lång tid ha legat trasig och vanvårdad ute på ödekyrkogården. Den lagades och konserverades av konservatorn Hellström. Några av bilderna på funten har tolkats som den helige Staffan (Stefanos, Sankt Stefan). Han räknas som kristendomens, efter Jesus, första martyr. Sven Axel Hallbäck har kategoriserat funten i det som han kallar Skaragruppen. På Riksantikvarieämbetets sida Kringla kan du se hur funten ser ut.

Utöver dopfunten förvaras även den ena kyrkklockan i Otterstad samt fem ljusstakar och två ljuskronor av trä.

På Länsmuseet i Skara förvaras en Madonna skulptur i ek från år 1250.

Detta är en så otroligt lugn, fridfull och vacker plats, långt från turistvimlet borta vid Läckö slott.
Utöver gravkoret finns det några spridda gravstenar i det -vid det tillfället- höga gräset, en minnessten och ett nutida träkors. Alla bidrar de till stämningen på sitt sätt. Jag får alltid en lite suggestiv känsla av sådana här platser.
Nedan följer lite bilder från omgivningarna.

 

Erik Danielsson som på 1930-talet köpte Senäte gård och sedemera startade fastighetsbolaget Senäte, ligger begravd här.

Isabella Hedvig von Koch, född 1862 i Berlin och död 1934 i Otterstad socken. Var ägare till Senäte gård.

En bit från kyrkoruinen finns en fin gammal vägvisaresten som talar om för oss att där är vägen mot Läckö.

Det här är en mycket trevlig liten avstickare för de som är på väg till eller från Läckö, eller om man som jag bara älskar ruiner, rester och ödekyrkogårdar och tycker detta i sig självt är värt det som utflyktsmål. Här är det lugnt och fridfullt – och turistfattigt (alla är ju på väg mot Läckö slott). Men det är ett vackert ställe som finns där för att påminna oss om svunna tider. Låt fantasin gå lös och försök föreställa dig hur det såg ut när kyrkan faktiskt låg där.

Alla foton tagna med Nikon Z6 samt 28-75mm f/2.8

Välkommen