Inte nog med att Härja kyrka är en av de västgötska kyrkor som har flest stenskulpturer och reliefer, några av dem är dessutom helt unika i landet! Den gamla skrivelsen av namnet Härja var Hargh (först i skrift år 1397), vilket återger namnet på ett fornsvenskt ord med innebörden ‘helig plats’ eller ‘offerställe’. Kanske Härja kyrka ligger på en gammal hednisk kultplats?

Kyrkan är en av områdets äldsta och är uppförd under 1100-talets första hälft, eller rättare sagt tornet med sina fina romanska ljudöppningar och långhusets västra vägg är det som är kvar från denna gamla kyrka. Kyrkan revs nämligen på 1760-talet och byggdes upp på nytt. Man återanvände stenarna men när dessa inte räckte till tog man stenar från Ettaks raserade kungsgårdskyrka. (likaså gjorde man vid Velinga kyrka). Vid Ettaks kungsgård har bland annat kungarna Valdemar Birgersson och Magnus Ladulås en gång huserat.
Tornet har fyra romanska ljudöppningar, en åt varje väderträck och dessa delas av så kallade kolonetter (kolonnerna i mitten av ljudöppningen). Man tror att tornet är tillbyggt sekundärt till kyrkan. Det är byggt av släta och välhuggna sandstenar som har fogats ihop. 
Man har i tornet påträffat rester av en möjlig stormannavåning med emporöppning. En emporöppning är ofta en bred rundbågig valvöppning, som förbinder en kyrkas tornrum (andra våningen) med långhuset. Den fungerade som en läktare eller empor för högt uppsatta personer i medeltida, särskilt romanska, västtorn. Det är inte helt ovanligt att tornen i kyrkor hade bland annat denna funktionen. Vem denna eventuella storman var kan nog vara svårt att säga. Jag har inte hittat någon information om det i alla fall. Men eftersom Ettak inte ligger mer än typ en halvmil från Härja och där fanns ju som sagt en kungsgård, så kanske det är någon som härrör därifrån som använde stormannavåningen i Härja kyrka? Eller kanske någon från gården Grimmestorp som ligger väldigt nära.

Kyrkan är unik för sina medeltida stendetaljer – och det finns gott om olika skulpturer och reliefer i denna kyrka! Den romanska portalen från sydingången flyttades vid ombyggnaden på 1760-talet längre österut. Denna portal har flertalet stenreliefer och skulpturer, varav några som sagt är unika för vårt land (även några som återfinns på korgaveln). Den tympanon som sitter ovanför sydporten föreställer en biskop med en kräkla i ena handen och den andra lyfts till välsignelse över en knäböjande man. Detta motiv är ett vanligt förekommande kristet motiv vid medeltida kyrkor. Däremot är reliefen ovanför är mycket ovanlig i Sverige. Det föreställer en man som brottas med en björn. Bilden har tolkats som en björntämjares föreställning med en tämjd björn. Stenansiktena som sitter på kolonnerna vid porten har tolkats som Kristus och Paulus. 
En portalkolonn har stendetaljer som föreställer lindansare/akrobater (antagligen det som kallades gycklare). Lindansarna vidrör varandras nakna fötter, ett ganska vågat motiv i kyrklig miljö!

 

Stenportalens ursprung är inte helt klarlagt, tex dess ursprungliga plats och utformning. Eftersom den har flyttats och sedan inte satts ihop helt korrekt och eftersom man inte vet hur den såg ut från början, så vet man inte heller om det saknas delar. Eller om allt ens tillhör en och samma portal. Enligt Riksantikvarieämbetet så kan en del av portalens delar härröra från Ettaks kungsgårdskyrka, men det mesta är troligtvis från Härja kyrka. Figurerna är huggna i en helt annan stil än landskapets övriga stenmästare. Motiven som må vara unika för Sverige var däremot mycket vanligare i tex Italien och Frankrike under denna tid. Man tror att det kan ha varit en Italiensk stenmästare som kom från Lunds domkyrkobygge och som av någon anledning hittat vägarna hit till Härja. Han kallas numer för ”Härjamästaren”. 

De inmurade relieferna i korväggen är i lite sämre skick och syn inte lika tydligt. Enligt Riksantikvarieämbetet skildrar de en man som blir angripen av en djävul, på vars rygg det sitter en ödla. En man med svärd och kjortel kommer springande till undsättning. Bredvid mannen med svärd står en biskop. Det finns även en relief av en liljestängel och ett djurhuvud samt något som kan liknas vid en pilbåge (?). En annan svagt skymtande relief föreställer en cirkel med en man inuti. Kan det vara donatorn som bekostade kyrkan?
Inristat i en sten står årtalet 1767 (då kyrkan byggdes om).
På marken vid korgaveln finns ett gäng gamla stenar troligtvis från 1600-talet. På ett annat ställe vid väggen finns ett flertal gamla (och mycket slitna) gravhällar.

I kyrkan förvaras en nattvardskalk som skänktes till kyrkan 1596 av grevinnan Margareta Brahe på Visingsborg på Visingsö. Det ska även finnas ett krucifix från den katolska tiden samt tre medeltida träskulpturer varav den ena är en madonnabild. Dessa var inte framme i kyrkan för beskådning när jag var där, utan var troligtvis inlåsta i sakristian. 

Orgeln är från 1875 men är renoverad och ombyggd 1938. Altartavlan föreställer Kristus i Getsemane och är målad under 1800-talets sista hälft. Predikstolen, som tillhört Nykyrka kapell (som revs i slutet av 1700-talet) är gjord omkring år 1750. Den har skulpturer föreställande Kristus och evangelisterna.

Vid en renovering 1961 fann man kalkstensplattor under trägolvet. När kalkstensplattorna avlägsnats fann man den gamla kyrkans grund samt et äldre altare i sten.

I en av kyrkans fönsternischer förvaras ett vigvattenkar från 1100-talet. Vigvattenkar placerades vanligtvis omedelbart innanför kyrkans huvudingång. På informationslapparna vid vigvattenkaret kan man dock läsa att en senare teori är att det rör sig om en nederdel eller fot till en portal eller pelare i kyrkan. Relieferna på karet föreställer fyra män som bildar en ring genom att sträcka ut armarna mot varandra. Två av männen håller ett tjurhuvud upplyft i vardera hornet. Relieferna hör stilistiskt samman med portalrelieferna och är även här av unik karaktär för nordisk konst. Enlig informationen skulle de dansande figurerna med tjurhuvudet kunna ge en antydan till den bibliska berättelsen om Baalsprofeternas kamp med Elia på Karmels berg (Kungaboken 18:16-39).

Härja har ett starkt kuperat landskap där skogs- och mossmarker dominerar. Det var vanligt att jordbruket inte gav tillräckligt för socknarna kring Hökensås, utan det kombinerades med skogsbruk och hemslöjd. Kulturlandskapet har en påtagligt ålderdomlig karaktär med ängsmarker i dalsänkan vid kyrkan, stenbundna hagmarker och små odlingar. Det är fantastiskt vackert och rofyllt att färdas genom Tidaholms små byar och omgivningar! 
Den enda större egendomen som varit här är Grimmestorp. Gården har anor från medeltiden, men den nuvarande huvudbyggnadens äldsta del är från 1632. Där finns också naturreservatet Grimmestorp naturreservat. 
I Härja finns också hålvägssystem i anslutning till gamla färdstråk. 

Det här är ett mycket stämningsfullt och vackert besöksmål och man kan med fördel åka förbi även Velinga kyrka och Utvängstorp kyrka, vilka bara ligger med några få kilometers mellanrum. Sedan har man ju Ettaks kyrkoruin och Grimmestorp naturreservat etc. Härja kyrka är verkligen perfekt för den som är intresserad av medeltida kyrkor, stenskulpturer och medeltida byggnadskonst! Rekommenderar varmt! 

 

Alla foton tagna med Nikon Z6 samt 28-75mm f/2.8

Välkommen