Det första man ser när man närmar sig Visingsö från sjösidan är ruinerna av Visingsborgs slott. Detta var den adliga ätten Brahes residens mellan 1573-1680. En gång i tiden var det ett stort och otroligt vackert slott med gyllene spiror och dyrbar inredning, men nu återstår endast en liten del av slottet. Dock är det inte svårt att med lite fantasi föreställa sig hur storslaget det var. 

Man kan få sig en liten uppfattning av hur det en gång såg ut genom att titta på ritningen i Erik Dahlbergs bok Suecia antiqua et hordierna, samt läsa anteckningarna.

Ätten Brahe som huserade här var en grevlig ätt och var på sin tid Sveriges främsta adelsätt och dess medlemmar hade i över fyrahundra år landets högsta ämbeten. Per Brahe d.ä. var systerson till Gustav Vasa och vid Erik XIV:s kröning upphöjdes han till greve. Av kungen erhöll han grevskapet Visingsborg, som under åren utökats till att omfatta 20 socknar i Småland, Västergötland och Östergötland. Till ytan var det 12 kvadratmil stort, vilket i mitten av 1600-talet var det största enskilda ägokomplexet. 

Grevskapet var att betrakta som ett eget litet rike inom konungariket Sverige och det styrdes från Visingsborg slot. Det var Per Brahe d.ä. som började bygga slottet på 1560-talet och han använde material från bland annat Alvastra kloster. Detta var dock inte så populärt hos kung Johan III, som i hårda ordalag tillrättavisade den självrådige greven. Efter Pers död fortsatte sonen Magnus med uppförandet av slottet, men det var sonsonen Per Brahe d.y. som fullbordade det hela på 1660-talet, nästan hundra år efter att det påbörjats. 

När det var färdigt bestod Visingsborg av fyra slottslängor i två våningar kring en sluten borggård. Det hade sammanlagt 70 rum och var omgivet av vallar och befästningsverk. Slottet, som var ett av Sveriges ståtligaste, hade sex torn med förgyllda spiror. På slottet fanns ett imponerande bibiliotek och en rustkammare som hade vapen för uppåt 800 man. Till slottet hörde också ett antal karpdammar, varav ett par av dessa finns fortfarande kvar några kilometer från slottet. Slottet hade också hela fem olika trädgårdar med sammanlagt runt 2000 fruktträd. Så att slottet var ståtligt det är inte svårt att föreställa sig! 

”Boren aristokrat, kyrklig som en präst, praktisk som en borgare och ekonomisk som en gammaldags storbonde”. Detta var egenskaper som eftervärlden tillskrev Per Brahe d.y. (1602-1680). Han var den siste greven på Visingsborg och den dominerande gestalten i grevskapets historia. Per Brahe var plikttrogen och målmedveten och fick många ärofyllda och viktiga uppdrag och för sina insatser belönades han med enorma rikedomar. Vid 39 års ålder blev han vald till riksdrots – rikets främsta ämbete på den tiden. Benämningen riksdrots sträcker sig tillbaka till 1200-talet och genom åren har det inneburit olika saker att inneha detta ämbete. Från och med 1660 innebar det i alla fall att riksdrotsen skulle företräda kungen i justitieärenden. Ämbetet avskaffades 1684, men gjorde comeback en kort period i slutet på 1700-talet. 

År 1654 fick Per Brahe d.y. så kallad hals-och handrätt över de bosatta på Visingsö, vilket innebar att han hade rätt att utdöma straff.

Per Brahe d.y. var även under sin livstid generalguvernör över storhertigdömet Finland och där anlade han flera städer, så som Brahestad, Kristinestad, Tavastehus och Kajann. Han grundade även Åbo universitet och ett antal skolor och var allmänt engagerad i utbildningsfrågor på hemmaplan och spelade en viktig roll som kulturfrämjare. I det egna grevskapet grundade han bland annat Schola Brahea år 1636. Det var en högre lärdomsskola och den är jämnårig med Sveriges äldsta gymnasieskolor. Braheskolan lever fortfarande – numer som folkhögskola. Braheskolan flyttade in i den byggnad som 1663 hade byggts som tingshus (bekostat av Per Brahe d.y.), innan hade skolan hållit till i Kumlaby kyrka som hade byggts om till skolhus. Tingshuset var en påkostad byggnad i sten, försedd med trappgavlar och hade på så sett en stilmässig anknytning till Visingsborgs slott. Den bestod av ett enda rum med målade dekorationer på väggar och tak. Det är det äldsta bevarade tingshuset i Jönköpings län och används numer som museum där man bland annat kan se en utställning om Anna Sunesson som blev dömd till döden i detta tingshus, för att han giftmördat sin man. 

Tingshuset miste sin funktion som tingshus i och med reduktionen av Visingsborgs slott 1680. Istället togs den som sagt i anspråk av Braheskolans verksamhet. Anledningen till att skolan kunde leva vidare efter redutionen var att Brahen hade inrättat en skolegodsfond (som finns kvar än i dag) och med avkastning från fondens många egendomar kunde skolan bedriva sin verksamhet till 1816 då den flyttades till Jönköping pga minskat elevantal samt att man ansåg att den låg för isolerat där ute på ön. 

Per Brahe var mycket förtjust i minnesstenar av olika slag och de är han som har uppfört minnesstenen vid Näs borgruin på Visingsö. Han lät även uppföra den så kallade ”Mitt på öa-stenen” år 1675. Den var tänkt att stå exakt mitt på ön, men lantmäteri var en rätt ny vetskap på den tiden och man mätte helt enkelt fel. Ett nytt försök gjordes 1863, men inte heller den står mitt på ön idag eftersom Visingsös konturer har förändrats sedan dess.

Han uppförde också ett sockenmagasin år 1666. Detta magasin finns dock inte kvar utan det som nu står på ön är en rekonstruktion gjord av sockenborna år 1770. Det är en rödmålad träbyggnad i knuttimmer i två våningar, som vilar på ett förhöjt underrede av liggande stockar.

Han byggde även Brahehus i Gränna, som var tänkt som änkesäte för hans fru Kristina Katharina Stenbock och även Wästanå säteri har han uppfört. Så denna man hade många bollar i luften kan man säga! 

Visingsborgs glansdagar kan man nog säga var över efter Per Brahes död 1680, då drogs grevskapet in till kronan och slottet övergavs. Adeln hade då förlorat en stor del av sina privilegier genom Karl XI:s reduktion. 

Under 1700-talets första år kom slottet till användning igen då det användes under Nordiska kriget (1700-1718) då Sverige låg i krig med Danmark och Ryssland. Visingsborgs läge på ön gjorde att den var idealisk som fästning och krigsfångeläger. I december 1718 fanns det närmare 2000 krigsfångar på slottet, de flesta ryssar. Av dessa dog 200 st av epidemier och svält pga missväxt och 44 fångar lyckades fly med båtar stulna från öborna. De begravdes på den så kallade rysskyrkogården ett par kilometer väster om slottet. Minneskors och minnessten är rest på platsen och en sten med de dödas namn har uppförts på platsen.

Vid juletid 1718, då budet om Karl XII:s död nått Visingsö, totalförstördes slottet i en brand som enligt tradition anlades av de ryska krigsfångarna. Detta finns det inga belägg för, snarare är det så att man redan efter branden fastställde att branden var en olyckshändelse som startat i slottets nordöstra hörn där det tyska vaktmanskapets logi fanns (detta enligt en samtida källa). Ingen ur vaktmanskapet lade någon skuld på krigsfångarna, däremot klagade de lite på att fångarna inte var så aktiva med att försöka släcka branden.

Murarna och trappgavlarna till den södra slottsflygeln är det som idag återstår av det en gång så ståtliga slottet

Åker man till Visingsö så är ju Visingsborg ett av de givna besöksmålen och det är också en av de större turistattraktionerna på ön. Visingsö har mycket ställen som är ett måste att besöka och Visingsborg är som sagt en av dom. Även om det inte är så mycket kvar av slottet (jämfört med hur det en gång såg ut) så är det långt tillräckligt för att var ett riktigt, riktigt intressant och vackert ställe att besöka. 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen