På jakt efter kulturhistoria

Lavad, eller Lawadh som det skrevs 1397, ligger i Lidköping kommun söder om väg 44. Lavad ingick i Kållands härad och ingår sedan 1971 i Lidköping kommun. Aldrig kan man tro att det döljer sig en sådan fin liten pärla efter man har svängt av från stora, tråkiga vägen. En liten lantlig idyll skulle man kunna säga och med en mycket fin medeltida kyrka. En annan sak som var en trevlig överraskning var att hembygdsföreningen (tror jag det är) verkligen har engagerat sig och satt upp informationsskyltar lite här och där om olika intressanta saker som finns i byn.

Kyrkan byggdes runt år 1200 och är byggd huvudsakligen av gråsten. Enligt en avbildning i Peringskiölds Monumenta bestod kyrkan av rektangulärt långhus och smalare rakslutet kor. Större delen av långhuset består från den äldsta kyrkan. Vid tiden för avbildningen i Monumenta fanns även ett vapenhus i söder, av okänd ålder. Någon gång mellan 1671 och 1695 raserades korpartiet och långhuset utvidgades i öster. Vapenhuset i väster är från 1770 och då gjordes även västportalen. Sakristian är från 1966 och ersatte en avbalkning i trä som sedan 1734 fungerat som sakristia. 

Nordportalen som härrör från kyrkans äldsta tid finns kvar, dock är den numer igenmurad. Portalens omfattning och skråkantade sockelstenar är av finhuggen sandsten. Fönstret är ditsatt på senare tid.

Resterna av en troligtvis medeltida spetsbågig fönsteröppning finns uppställd vid parkeringsplatsen.

Vid vapenhusets vägg står två gravhällar lutade. Inskriptionen på den till vänster säger: ”Här under vilar ärlig och förståndig man Erik Jonsson vilken blev slagen av de danske och avsomnade i Herran 1611 30 januari. Gud give honom en salig uppståndelse.” Den högra har samma text men namnet på den avlidne är Johan Fal.

År 1809 förstorades fönstren och troligtvis tillkom draperimålningarna i samband med det. De övermålades senare men togs fram vid en reparation på 1930-talet.

Kyrkan har aldrig haft något kyrktorn utan man hade klockstapel istället. Den nuvarande är från 1780 och den ersatte en äldre från 1698. En ännu äldre finns avbildad på en teckning från 1671 i Peringskiölds Monumenta. Johan Peringskiöld var en svensk fornforskare som levde mellan 1654-1720. Han var bland annat runolog, arkeolog och riksantikvarie.

Kyrkan fick sin läktare under 1800-talets senare hälft. År 1863 var läktarbarriären dekorerad med målningar, men dessa är tyvärr inte kvar längre. Vid reparationen 1930 sattes ett gäng fina svarvade ljusstakar upp på läktaren. Orgeln uppe på läktaren är från 1880 och är gjord av Johan Anders Johansson som sedan 1870 hade en egen firma på Mösseberg. Han var lärling till Setterqvist. Totalt gjorde han 15 orglar, men bara den i Lavad är helt oförändrad. 

Altartavlan var ursprungligen tillverkad 1837. En tid hängde den vid den norra väggen vid predikstolen. 1966 flyttades den till sin ursprungliga plats över altaret. Den gamla målningen täcktes över och ersattes med de sju stjärnorna. Motivet knyter an till Uppenbarelseboken 1:20. Altarringen är från slutet av 1800-talet. Nummertavlan framme i koret är tillverkad 1930. Framme i koret står också en korbänk. Krucifixet på altaret är från 1700-talet och är i mässing. Den har troligen tillhört något annat föremål och själva korset är nytillverkat.

Predikstolen är från 1715 och är gjord av bildhuggare Olof Tholin. Han gjorde även predikstolen i Norra Kedums kyrka och altaruppsatsen i Bergs kyrka samt Råda kyrka. 

Dopfunten är sannolikt ett västgöta arbete från runt år 1200. Det är ett enkelt arbete utan ornamentering. Dopfunten låg fram till 1912 på kyrkogården i två delar, övervuxen och bortglömd. Den togs in i kyrkan igen i början på 1930-talet.

I vapenhuset samt utrymmet en trappa upp innan man går ut på läktaren, finns lite inventarier undanstoppade. Bland annat ett mycket slitet epitafium över en okänd person. Målningen är numera bortfallen. Den hängde 1829 i koret och av inskriptionen kunde då endast läsas: ”Död på Ekholmen 1684”. Edit: Jag fick information av en av mina besökare på Instagram  att denna vapensköld tillhör en riddare vid namn Björn Dreffensköld. Han deltog i Polska kriget 1655 och flera andra kända krig. Han var gift med Maria Silfverswärd. Hans grav ska även finnas inne i kyrkan (tack för informationen!). 
Det ligger även en gravhäll i golvet inne i vapenhuset samt en sparad bänkdörr från den gamla bänkinredningen från 1691. En trappa upp finns någon form av träskulptur med riddarhjälm. Ingen aning om vad det är för något för jag har inte kunnat hitta någon information om den. 

Lite runt om i byn finns informationsskyltar uppsatta som berättar om platser, byggnader och människor. Tex så satt det en skylt över ån som man går över på väg till kyrkan. Enligt denna informationsskylt så kallas/heter den Vadet och är troligtvis det som gav upphov till namnet Lavad, då efterleden vad betyder ‘vadställe’. Förleden kan möjligen innehålla lagher, ‘vätska, vatten’. Över denna å gick man när man skulle på gudstjänst i kyrkan och då balanserade man på stenarna i vadet. Bron tillkom i mitten av 1940-talet. När bron skulle byggas var man inte riktigt ense och de som ville bygga den hade med sig fullmakt från sina fruar. Bron kom därför att under några år kallas för ”kärringebrona”. Över ån åt andra hållet låg en kyrkstock över ån. En del gick på den på sin väg till kyrkan. På begravningar bars kistan över stocken. Rester av kyrkstocken fanns kvar till 1965. År 2012 lades nya kyrkstockar på plats som målades med silvertjära. Fina träskulpturer som föreställer ett äldre par på väg över stocken, står uppställda.

Bara några tiotal meter från kyrkan står tre olika byggnader, varav den ena är en före detta fattigstuga. Fattigstugor är i ganska låg grad bevarade, men i Lavad är den som sagt kvar. 1686 års kyrkolag stadgade socknens ansvar att uppföra härbärge för de fattiga. 1918 ålades kommunerna att uppföra ålderdomshem, vilka i många fall byggdes på platsen för den gamla fattigstugan. Denna fattigstuga är uppförd 1850. På 1940-talet användes stugan som bostad åt kyrkvaktmästare Magnus Åberg. 1953 köpte Magnus döttrar stugan, men 1981 köpte kyrkan tillbaka den. Sedan dess används den av kyrkans personal och som samlingslokal.

De två andra byggnaderna består av ett kyrkstall med plats för två hästar och ett sockenmagasin byggt efter laga skiftet 1836. 1908 beslutades att spannmålet skulle omvandlas till pengar istället. Sockenmagasin hade en viktig funktion på 1700-och 1800-talen. Man satte in spannmål, som kunde lånas ut i svårare tider, mot ränta. Räntan kunde sedan användas till fattigvård. Det finns ganska få bevarade sockenmagasin i Lidköping kommun. 

Lavads by och kyrka var en riktigt trevlig liten dagsutflykt! Jättefina och lantliga omgivningar ihop med den fina medeltidskyrkan och andra intressanta platser och byggnader som var utmärkta, gjorde det till en lyckad liten resa! En liten bit från kyrkan ska det även finns ett gårdsmuseum som bland annat har en samling äldre, bevarade föremål av olika slag. Där kan man även hyra stuga såg jag på deras hemsida: Backgårdens Turism & Kultur. 

Alla foton tagna med Nikon Z6 samt 28-75mm f/2.8

Välkommen