Bergkvara har en lång och spännande historia, som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Slottet har varit skådeplats för politiska strider under Dackefejden och har under en period varit Nordens största godskomplex. Man kan konstatera att Bergkvara under alla århundraden alltid varit viktig för den lokala och regionala makten. Dess betydelse nationellt och internationellt tillhör framförallt 1400-talet och perioden fram till 1580-talet. Gården är fortfarande en lokal maktfaktor och en av de större jordägarna i länet.

Den skriftliga historien om Bergkvara i Kalmar län, tar sin början på 1300-talet. Genom bevarade brev vet man att år 1328 fick riddaren Håkan Karlsson överta sin brors del i Örsleds kvarn vid Bergkvara. Håkan tillhörde den så kallade Bergkvara-ätten, som var en svensk medeltida frälseätt med ursprung från godset Bergkvara (frälse var personer ur den medeltida överklassen som var befriade från skatt mot att de ställde upp som kungens beväpnade män). Håkans son, väpnaren Magnus Håkansson, skrev sig till Bergkvara på 1350-talet. Gården fungerade då som hans sätesgård och Bergkvara var en mindre by. Magnus son Karl Magnusson ökade undan för undan antalet gårdar som låg under godset. Han gifte sig med Ingeborg Arvidsdotter år 1398 och efter hans död gifte hon om sig med Birger Trolle d.ä. När hennes son Håkan Karlsson (från första äktenskapet) dog vid 20-års ålder på 1420-talet så fick hans halvbror Birger Trolle d.y. ärva godset. Och det var så Bergkvara kom i släkten Trolles ägo och gick sedan under namnet Trollegodset i arv inom släkten Trolle, som därför ibland har kallats för den yngre Bergkvaraätten. 

Birger Trolle d.y. och senare hans son Arvid Trolle utökade godset ännu mer och senast på 1430-talet hade hela byn kommit att tillhöra sätesgården. Bönderna som tidigare bodde i byn fick flytta och bebyggelsen försvann. Man vet inte exakt var byn låg men forskare har gissat på den åkermark som ligger i anslutning till nuvarande herrgård. Troligtvis bestod byn av ca fyra-fem gårdar. Undan för undan utökades godset än mer och kom till sist under 1400-talets mitt att bli det största godset i Norden! En bidragande orsak till den enorma utökningen var bland annat att Arvid fick kontroll även över sin systers och hennes mans egendomar, då hon dött barnlös och även hennes make dött. Även strategiska giftermål bidrog, tex fick han genom giftermål med Beata Ivarsdotter Thott kontroll över närmare 475 gårdar i Skåne (då en del av Danmark). När han på 1490-talet lät uppföra en förteckning över sina egendomar omfattade godset närmare tusen gårdar, kvarnar, fisken osv! Inte för inte kallades han för ”rike-Arvid”. Kanske får även uttrycket ”rik som ett troll” här sin förklaring? 

Sätesgården brändes sedan ner i unionsstrider 1467. Om sätesgården redan på 1300-talet låg på samma plats som nuvarande ruin vet man inte, inte heller hur sätesgården såg ut. Den stenruin vi kan se idag är ruinen efter det gods som Arvid Trolle uppförde på 1470-talet efter att den gamla sätesgården brunnit ned. För att leva upp till sin position lät han uppföra detta storslagna stenhus, som blev en av de största privata bostäderna i Norden. 

Godset hade sex eller sju våningar, djupa källarvalv och hängtorn i alla vindsvåningens hörn. I Carl Von Linnés Skånska Resa år 1749 kan man bland annat läsa: ”…..Stod ännu kvar till sina murar för ett specktakel och en antikvitet. Det var byggt fyrkantigt som ett flaskfoder 40 alnar högt, 34 långt, 24 brett (höjd 24 meter, bredd 15 meter, längd 22 meter). Det var uppmurat av kullerstenar. Nedersta våningen bestod av valv till källare. Andra våningen hade varit magasin och visthus, 3:dje våningen kök, skafferier och dylika rum. 4:de har varit riktiga våningsrum. Ingången eller dörren till huset var på norra sidan mitt uppå väggen eller i 3:dje våningen, till vilken man uppstigit på en lös trappa, som stått utanför huset, vilken kunnat efter behag uppdragas. Detta byggningssätt, och besynnerligen med dörren mitt uppå väggen, kommer alldeles överens med stenhusen på södra Gotland….” Vidare berättar Linné att det funnits en liten ingång eller lönngång på östra sidan som var försedd med järndörr och bommar. Slottet hade en vall, samt sjön på sin södra och östra sida.

På översta våningen fanns antagligen ett skytteloft varifrån omgivningen kunde beskjutas. Denna typ av hus som kombinerar försvarsfunktioner med boende kallas för fasta hus. Huset var byggt i murad sten och detta var väldigt lyxigt i Smålands inland vid denna tid. Stenhuset på Bergkvara var till och med mycket större än biskopsresidenset Kronoberg!

Arvid Trolle dog 1505 men godset stannade i släkten under första hälften av 1500-talet, men började så smått delas upp mellan hans arvtagare.

Sedan Gustav Vasa blivit kung höjdes skatterna för allmogen. Dåvarande ägare av Bergkvara, Ture Trolle, var kungens förtroendeman och därmed kom Bergkvara i högsta grad att beröras av Dackeupproret 1542-43. Kungens mannar leddes av Ture Trolle. Nils Dacke och hans män hotade med att bränna ner Bergkvara om de inte fick en summa pengar, vilket de verkar ha fått. Så småningom vann Gustav Vasas trupper. Tures maktposition var dock förändrad och kungen valde att placera egna fogdar med administrativa och militära funktioner i området. Bergkvaras funktion var därmed också förändrad och dess tid som maktcentrum gick mot sitt slut. Efter Tures död 1555 fortsatte hans änka Magdalena att driva Bergkvara. Hon drev bland annat gränshandel med hästar (vilket gjorde Gustav Vasa arg då han ville begränsa handeln med det då danska Blekinge och Skåne). På 1560-talet styrde Magdalena över 500 gårdar runt om i Småland.

Under fortsatta delen av 1500-talet splittrades godset alltmer genom arv och från 1580-talet fungerade inte längre Bergkvara som sätesgård. En tid framåt kom godset att skötas av förvaltare medan ägaren ofta bodde i andra delar av landet. Godset övergick till Ture Trolles svärson Lars Siggesson Sparre och under 1590-talet var dåvarande ägare, sonen Johan Sparre, involverad i den politiska kampen mellan kung Sigismund och hertig Karl (som sedan blev kung Karl IX). Det blev inbördeskrig och Johan Sparre samt stora delar av högadeln tog Sigismunds parti. Hertig Karl segrade och dömde bland annat Johan Sparre till döden år 1599. Han avrättades på en galgbacke utanför Kalmar och hans huvud sattes upp utanför stadsporten! Bergkvara konfiskerades år 1603 och gavs till Karl IX:s utomäktenskapliga son Karl Karlsson Gyllenhielm. Under 1630-talet återgick dock delar av godset till släkten Sparre, däribland själva Bergkvara stenhus och fanns sedan kvar i släkten Sparres ägo till och med 1732, då det såldes till friherre Carl von Otter för 45 000 daler silvermynt (motsvarande 5,7 miljoner). 

Mot slutet av 1600-talet hade Bergkvara börjat förfalla. I ett syneprotokoll från 1690 står det att det är förfallet och att en träbyggnad i två våningar med 12 rum istället har tagit över funktionen som bostadshus.

På ett plan minskade godsets betydelse under 1600-talet pga att ägarna sällan bodde där, men på andra sätt utökades det, tex genom att Bergkvara fick borgrätt (rätt att döma i brottsmål) samt att godset fick patronatsrätt till kyrkorna i Öja och Bergunda (rätten att tillsätta församlingspräst). 

När Carl von Otter köpte Bergkvara år 1732 lät han bygga en ny huvudbyggnad efter ritningar av Carl Wijnbladh, kapten vid fortifikationen och han hade ett väsentligt inflytande över det sena 1700-talets herrgårdsbyggande i mellersta Sverige genom sina många mönsterritningar. Byggnaden uppfördes ungefär på den plats där nuvarande huvudbyggnad står idag. Von Otter lät ta ned koppartaket på det gamla stengodset för att finansiera dessa satsningar. Utan tak förföll stenhuset dock ännu snabbare och under en höststorm 1746 blåste större delen av hängtornen av. År 1781 kom Bergkvara, att genom giftermål tillfalla ätten Posse och är fortfarande i deras ägo. Efter en eldsvåda 1794 uppfördes den nuvarande byggnaden.

Ruinen restaurerades år 1906.

Ruinen går att besöka för allmänheten men herrgården, trädgården och dess ägor är privatägda så det området får man inte beträda (det sitter uppe skyltar som visar detta). I närheten av området finns också ett trevligt fik och en gårdsbutik. Helt klart ett ställe med spännande historia som är väl värd ett besök! 

 

Alla foton tagna med Sony A580 samt Sigma 10-20mm f/3.5 och Sigma 17-70mm f/2.8-4

Välkommen