Partille herrgård, eller ”Slottet” som det kallas i folkmun, tronar upp sig högt upp på en kulle mitt i Partille, omgiven av trafikleder och ett köpcentrum lite längre bort. Där motorvägen går nu låg förr den stora trädgården. Den ser malplacerad ut där den ligger, men omgivningen såg ju också helt annorlunda ut inte alltför långt bort i tiden. Trafiklederna är ju något som tillkommit i senare tid. Området och egendomen har historia som går så långt tillbaka som till åtminstone 1400-talet (då det nämns i skriftliga källor), men byggnaden vi ser nu är från slutet på 1700-talet. Tyvärr är inte denna byggnad öppen för allmänheten, så länge du inte ska gifta dig, då det anordnas borgerliga vigslar här! 

Egendomen nämns som sagt i skriftliga källor redan på 1400-talet, då under namnet Partille Stom. Som tidigast lär det ha varit ett kyrkohemman och därefter ett kronohemman under Johan III:s tid. Första kända ägaren var Oluff Nilsson som köpte egendomen från kronan år 1583 för 18 daler silvermynt samt två oxar. Kring år 1632 köptes gården av Israel Noraeus (adlad Norfelt), som var president i det nygrundade Göteborgs handelskollegium. Noreaus var burggreve i Göteborg 1664-1677. År 1676 köpte packhusinspektorn i Göteborg, Conrad von Braunjohan (adlad 1690) egendomen. Han var gift med Sara, som var faster till Bengt Wilhelm Carlberg (arkitekt i Göteborg och far till Carl Wilhelm Carlberg som blev stadsarkitekt i Göteborg).

Partille herrgård har tillhört många adliga släkter, vilka utökade godsets jordareal genom köp av kringliggande gårdar. Bland annat ägde Per Brahe egendomen under 1600-talet. År 1763 innehade löjtnanten Jean Abraham Silfverhielm egendomen under en kort tid och sålde den sedan till grosshandlaren i Göteborg David af Sandeberg. Han blev direktör vid Ostindiska kompaniet 1766 och adlades i Göteborg år 1772 av Gustav III. Ideérna om ett herresäte tog fart och till sin hjälp hade de hans hustru Marys bror hovarkitekten William Chambers. Partille herrgård förknippas med Chambers inte minst pga det brev af Sandeberg skrivit till honom där han skriver om ”modellerna som du hade godheten att sända mig”. Troligtvis rör det sig om en förlaga han skickade till af Sandeberg. Möjligen kan Chambers ha utfört översiktsritningar, men forskning pekar på att arbetsritningarna är verk av stadsarkitekten i Göteborg, Carl Wilhelm Carlberg. William Chambergs föddes i Göteborg 1723 av brittiska föräldrar och mönstrade vid 37 års ålder som kadett på ett av Svenska ostindie kompaniets fartyg. 10 år senare lämnade han Sverige för gott och utbildade sig till arkitekt i Italien och Frankrike innan han slog sig ner i London. I arkitekturhistorien är William Chambers känd för att ha ritat palatset Somerset House i London och han räknas till en av 1700-talets stora i England. Han har även bistått med ritningar till Råda säteri i Mölnlycke.

När af Sandeberg köpte egendomen lät han uppföra en ny huvudbyggnad (den vi ser idag), varvid den gamla revs år 1773. Byggnaden är uppförd i en stram arkitektur och med få utsmyckningar i så kallad klassicistisk stil och är delvis engelskinspirerad. Den är uppförd i holländskt tegel och med tre våningar. Entréportalen är i klassicistisk palladiansk stil. En stor terrass anlades på vilken huvudbyggnaden uppfördes. I terrassmuren finns två större välvda förrådsutrymmen med djupa fönstergluggar och bastanta kryssvalv, vilket var typiskt för 1700-talets byggnadskonst. Sten från Kinnekulle användes också i bygget. Bygget startade 1773 och blev klart 1777 men inte inflyttningsklart förrän 1780 pga att arkitekten Carlberg gjorde en femårig utlandsresa. Utöver huvudbyggnaden fanns olika ekonomibyggnader, visten och stallar samt två flygelbyggnader i trä på var sin sida om borggården. Dessa finns inte kvar då båda har förstörts i brand. Den ena förstördes 1913 och den andra 1953. Från början innehöll dessa bostäder för personal och tjänstefolk. Den östra agerade som direktörsbostad fram till 1953 då den som sagt brann ner.

David af Sandeberg lät också anlägga en praktfull trädgård, som låg åt söder och en park i engelsk stil, som låg norrut samt en lindallé som från landsvägen ledde upp till borggården. Denna lindallé är i princip det som återstår av parken. I öst fanns trädgårdsmästarebostad och växthus. Trädgård med park var hela 14 tunnland (ett tunnland är närmare 5000 kvadratmeter). Så man kan ju säga att miljön har ändrat sig något genom åren! En stor del av det som ligger runtomkring herrgården nu (motorvägar, köpcentrum osv osv) var alltså herrgårdens vackra, engelskinspirerade park!

Rumsindelningen är i huvudsak bibehållen och i flera av rummen finns vackra kakelugnar. Dessa sattes in i samband med inredningen och är troligtvis tillverkade omkring 1780. Kakelugnen i bland annat stora salen är av Mariebergsfabrikat. Inredningen var i gustaviansk stil som var högsta modet. af Sandebergs internationella kontakter satte spår på inredningen med ostindiska speglar och rum i kinesiks stil. På övervåningen finns några Stockholmstillverkade kakelugnar med dekor enligt Carl Wilhelm Carlberg. På engelskt vis ligger salen och andra finrum i bottenvåningen. På bottenvåningen hade man matsal, förmak, kabinett, kök och betjäningsrum. Våning två var herrskapets bostadsvåning och på våning tre fanns rum för tjänstefolket, sovrum och biljardrum.

När David af Sandeberg dog 1788 övertogs herrgården av Johan David af Sandeberg. Denne sålde herrgården till kommerserrådet Niklas Björnberg, vars grav finns på Partille kyrkas kyrkogård. Han var en av Göteborgs stora män, men kom att sluta sitt liv ensam på Partille herrgård. Han var en av Göteborgs rikaste och kallades ibland ”kung i sta´n”. Hans handel med spannmål, järn och socker samt brännvinstillverkning gjorde honom förmögen och inflytelserik. Dessutom ägnade han sig åt omfattande penningutlåning. Han utvidgade egendomens ägor ännu mer genom omfattande markinköp. Han ägde bland annat delar av Utbynäs och Utby. Efter hans död 1829 övertogs egendomen av ryttmästare N J Cronacker. År 1835 köpte de tyska bröderna Evald och Herman Schmidt herrgården på exekutiv auktion. Släkten Schmidt ägde den fram till 1890-talet och under denna tid var den plats för bland annat lantbruksskola (länets första), som doktor Zanders gymnastiktillverkning och systrarna Zanders flickpension. Doktor Zanders utvecklade ”mediko-mekaniska gymnastiken” – en föregångare till dagens gym. Systrarna Zanders flickpension var radikal på sin tid då de tillämpade friluftsaktiviteter och gymnastik, något som på den tiden var ovanligt för kvinnliga elever. Första flickpensionen var i Bårarp i Halland och sedan flyttade den till Partille 1862-1871. Den tog emot elever från förmögna kretsar i Göteborg, men också från hela Sverige, Norge och Finland.

När bröderna Schmidt gick i konkurs köpte Partille Tomtaktiebolag egendomen på 1890-talet. I början av 1900-talet var ägaren Göteborgs Hyrverksaktiebolag som bedrev vagn- och droskuthyrning. De renoverade byggnaden 1916 och i samband med det överlämnade de en del rumsinteriörer till Röhsska konstslöjdmuseét. De fördes till museét i komplett skick med målade väggbeklädnader, paneler, dörrar, kakelugnar och takrosetter. I samband med en upprustning 1994-95 fick flera rum tillbaka sina ursprungliga proportioner och ett antal interiörer har åter sin rätta placering, tapeter blev återställda osv, bland annat den fina panelen med blomrankor i förmaket som legat ihoprullad på Röhsska museét i många år.

År 1922 blir Partille kommun ägare. Ritningar från 1929 visar att herrgården innehåller fem lägenheter samt skolkök. 1945 inreder kommunen större delen av byggnaden för sina ändamål. Kungliga byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet yttrar att ”största möjliga pietet skall iakttagas vid dess användning, oaktat den redan genomgått inre förändringar och berövats en del av den värdefulla inredningen.”  Numer är det kommunledningen som återfinns på andra våningen, som är inredd med kontor. På första våningen finns utställningslokalerna och dessa används ibland till borgerliga vigslar.

I Partille kommuns vapen återfinns tre associationer till af Sandeberg. Färgen gul kommer från guldet i Sandebergs vapen och det blå berget syftar på slutleden ”berg” i Sandeberg. De två musslorna har gjorts blå istället för silver, då silver inte får placeras på guld enligt heraldiska regler.

Skåpet som står i förmaket härrör från Herman Schmidts son Carl August. Han övertog herrgården från 1875-1890-talet och när hans dotter Annie gifte sig fick hon och hennes make skåpet i bröllopspresent, med troliga anor från Partille herrgård. Annies barnbarn Ingemar Sandahl donerade skåpet till Partille kommun med förbehåll att det skulle ställas i herrgården.

I förmaket återfinns även ett väggtäcke. Täcket är vävt och broderat av Selma (1876-1936) under den tid hon bodde på herrgården. Hon var gift med Carl Wincrantz, som drev Göteborgs Hyrverksaktiebolag. Väggtäcket kom åter till herrgården genom gåva från Selmas barnbarn Christina Nyström.

Det är synd att en så historiskt intressant (och vacker) byggnad som Partille herrgård inte är öppen för allmänheten. Det finns tyvärr många gamla kulturhistoriska byggnader i landet där allmänheten inte har tillträde, vilket för oss som älskar sånt känns lite sorgligt. Jag är glad att jag fick möjligheten att fotografera invändigt för min bloggs vägnar! Så det tackar jag för! Partilleborna måste vara stolta över denna fina byggnad som de kan bevittna varje dag där den tronar högt uppe på en kulle.

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 samt objektiven 18-55 f/2,8-4 och 55-200 f/4-6,3 samt Nikon Z6 och vintageobjektiven Mamiya Sekor 28mm f/2,8 och A Schacht Ulm 50mm f/2,8

Välkommen