Medelplana kyrka är en av många medeltidskyrkor på Kinnekulle och det var en av många så kallade pilgrimskyrkor. Kyrkan var helgad åt helgonen Sankta Elin (Elin av Skövde, även kallad Sankta Helena) och sankta Apollonia. Deras stenaltare från 1100-talet finns fortfarande bevarade. 

Medelplana kyrka uppfördes på 1150-talet, dock så är det inte så mycket som återstår av den medeltida kyrkan. Det är bara delar av tornet (ej tornspiran) samt västra och östra väggen. Tornet blev uppfört något senare än själva kyrkan, troligtvis på 1300-talet. Kyrkan byggdes ut i norr och söder med korsarmar år 1823. Korsarmarna kom att utgöra ett nytt långhus med nord-sydlig riktning, vilket inte är så vanligt bland kyrkorna i Västergötland. Anledningen till att man gjorde så är för att annars hade kyrkan kommit för nära vägen i öster. Den senmedeltida stigluckan vid norra ingången, vilken är från 1600-tal, finns kvar. Där finns uppsatt en gammal fattigbössa som är uppsatt år 1769. Ovanför fattigbössan står det inkarvat ”fattigbössa”.

På bara 150 år, från början av 1100-talet till mitten av 1200-talet, byggdes mer än 500 kyrkor i Skara stift. En stor del av de allra tidigaste uppfördes kring Kinnekulle. Fortfarande finns många av dom kvar, tex Forshem, Skälvum, Västerplana, Götene, Kinne-Vedum och Medelplana. Till en början var sandsten det vanligaste byggmaterialet, men även kalksten användes ibland, som här i Medelplana. Kinnekulle är ju även känd för sin kalksten. 

Det första namnet på berget Kinnekulle var Uplandum, antagligen kallat så av människorna som bodde nere på slätten. När folkmängden ökade delades namnet upp i västra och östra Uplandum. Därefter delades delades västra Uplandum och då fick vi ”Medeluplandum”, eller Mädal Wplandhum som det skrevs år 1325. Med tiden ändrades namnen successivt och blev så tillsist Västerplana, Österplana och Medelplana. 

Den första medeltida kyrkan bestod av ett rektangulärt långhus, 14 meter långt och 10 meter brett. Den hade en triumfbåge som skiljde det ca 5×5 meter stora koret från långhuset. Koret hade rakt koravslut (alltså ingen absid). Det fanns ett vapenhus vid sydvästra sidan och där var allmänhetens ingång. Vid nordöstra sidan fanns en sakristia. Vapenhus och sakristia tillkom troligtvis under 1400-1500-talen. Bredvid sakristian låg Gyllengripska gravkoret. 

År 1763 gjordes en ritning till kyrkans ombyggnad till korskyrka, men arbetet utfördes aldrig. Man nöjde sig med att hugga upp en valvbåge till tornet och satte bänkar i dess bottenvåning. Kyrkan hade två läktare med läktarbröst målade av den kände målaren Johan Aureller d.y. (far och son Aureller arbetade bland annat med Magnus Gabriel de la Gardies slott Läckö). En ombyggnad av kyrkan skedde 1823 då kyrkan behövde bli större för att rymma hela församlingen. Det var nu kyrkan fick det mesta av sitt nuvarande utseende. Sten togs från stenbrottet i Västerplana och timmer hämtades från Kinneskogen. Kostnaden för hela ombyggnaden blev 666 riksdaler och 32 skilling. Kyrkan togs i bruk direkt efter ombyggnaden var klar, vilket var 1824. Nyinvigningen dröjde dock till 26 september 1830. Ett förslag som uppkom redan på 1700-talet var att Medelplana och Västerplana skulle ha gemensam kyrka och att man skulle använda sig av Medelplana kyrka, vilket skulle innebära rivning för Västerplana kyrkas del. Som tur är motsatte sig västerplanaborna detta förslag. Det var många turer fram och tillbaka genom åren, men det blev aldrig så att man rev Västerplana kyrka utan den står kvar…som tur är för oss!

Liljestenar inne i kyrkan

Liljestenar inne i kyrkan

Den nuvarande sakristian uppfördes 1902. Vid denna tidpunkt fick tornet sin nuvarande spetsiga tornspira, då den tidigare hade blåst av i en storm. Även bänkarna tillkom i samma veva. Ett tag hade tornets bottenvåning agerat som sakristia. Stigluckorna (förutom den senmedeltida vid norra ingången) är från början på 1900-talet. I tornet ska en straffstock finnas bevarad (man kunde dock inte gå upp i tornet när jag var där då det var stängt). Under Karl XI:s regering tillkom en kyrkolag år 1686, som bland annat stadgade att straffstock eller skampall skulle finnas i varje församlingskyrka, ett led i den stränga karolinska kyrkotukten. Sockenstämman utmätte straffen för mindre allvarliga förseelser. Denna lag upphävdes under Karl XIV:s regering. 

Predikstol i renässansstil, från 1902. Det är den fjärde i ordningen. En kyrkokista i barock från 1640-tal

Medelplana kyrka var som sagt helgad åt Sankta Elin och Sankta Apollonia och deras källor finns i närheten. Sankta Elins källa finns inte så långt från kyrkan, vid Bosgården och sankta Apollonias källa finns i närheten av gården Bestorp som ligger mellan Västerplana kyrka och Medelplana kyrka och som har tillhört Medelplana by. Sankta Elin hade en gård i Våmb och Våmbs kyrka är enligt legenden gårdskyrka. Hon blev mördad på väg till Götene kyrkas invigning. Sankta Apollonia konverterade till kristendomen redan år 249, i Alexandria Egypten. Legenden säger att hon för detta blev torterad och dödad. Hennes tänder bröts och rötterna grävdes fram med en tång. Man bad till Apollonia om man hade tandvärk och idag är hon tandläkarnas skyddshelgon. Hon kanoniserades av påven år 300. Kyrkan har som sagt deras sidoaltare bevarade och dessa ska vara från 1100-talet.

Sankta Elins sidoaltare i hörnet samt dopfunten i sandsten från Kinnekulle utförd på Råbäcks stenhuggeri 1948

Stenbumlingen till vänster om dörren ska vara Sankta Apollonias altare

Läktaren

Utsikt från läktaren

Altartavlan ”nattvardens instiftelse” är målad omkring år 1660 och är gjord av den kände kyrkomålaren Johan Aureller d.ä. Han bodde på Rustsäter i Medelplana och dog här i Medelplana. Han var ursprungligen från Stockholm och han var bosatt lite var stans i Sverige innan han tillsist fann en fast punkt på Kinnekulle. Först på Knapegården vid Råbäck och sedan som sagt på Rustsäter. 

Altartavlan

I koret hänger Aurellerska släktepitafiet. Mittbilden föreställer ”Jesu frestelse i Getsemane”. Ramverket är utfört av bildhuggare Börje Löfman, Mariestad och det sattes upp år 1687, men har kompletterats med flera porträtt och texter. 

Släktepitafie över Aureller

Kyrkan har inte jättemånga gamla inventarier kvar tyvärr, men den har en hel del gamla porträttgravstenar som står utmed väggarna och flera pampiga epitafier hänger på väggarna, samt liljestenarna och sidoaltarna och ett par gamla kyrkokistor osv. Så det är ju verkligen inte helt barskrapat på äldre inventarier! Vart de gamla inventarierna har tagit vägen vet man inte, det finns inget antecknat om det. Kyrkan ska ha haft ett gammalt triumfkrucifix som var förvarat i kyrktornet, men det finns inte kvar längre. Och i en inventarieförteckning från 1890 kan man läsa att den medeltida dopfunten var nedgrävd i Hällekis trädgård och användes för att samla upp regnvatten från en ränna! Andra gamla inventarier kyrkan har haft kan ha sålts på auktion vid något tillfälle, något som inte var helt ovanligt att det skedde. 

Vapensköld över Roos, ägare till Hjälmsäter samt gravsten över far och son Roos

Enligt en sägen ska biskop Bengt den gode ha skänkt två klockor till kyrkan på 1100-talet. Nuvarande klockor är dock betydligt yngre. Storklockan saknar inskrift och påminner om 1600-tals klockor. Lillklockan är av en senmedeltida typ utan årtal. Den har en inskrift på latin som i översättning säger: ”Till Kristi lov mig göt prästen Olaus. Amen”.

Gravkor över Nils Posse, Sara von Duben och Louise Posse (alla döda i början av 1800-talet)

Friherre Carl Klingspor

Det finns en lokal sägen som berättar om hur prästen i Medelplana kyrka samlade ihop sitt och kyrkans silver för att gömma undan detta från danskarna som härjade i området. Han grävde ner det, men dog strax därefter utan att ha berättat för någon vart han grävde ner silvret. Det sägs att många har letat men ingen har hittat det (eller så har någon gjort det men inte berättat det för någon?). Det sägs att skuggan av kyrktornet på en speciell dag och vid ett speciellt klockslag, ska falla på ett sådant sätt att det pekar ut exakt var skatten är nedgrävd…..

Mitt emot kyrkan ligger prästgården, vilken har medeltida ursprung och har alltid legat på samma plats allt sedan tidig medeltid. Den nuvarande byggnaden är uppförd i början på 1900-talet då den gamla revs. Däremot är en av flyglarna bevarade och den är från 1400-talet och har en stor välvd källare, vilken troligtvis även fungerade som skyddsrum. På sin Västgötaresa år 1746 övernattade Linné i den gamla prästgården.

Medelplana prästgård

Det finns otroligt mycket att se på Kinnekulle, allt från underbar och speciell natur till kulturmiljöer, kyrkor och andra sevärdheter. Det är ju en bygd med mycket lång historia bakåt i tiden och den har alltid haft en viktig plats i historien. Västergötland var ju först i riket med skriven lag och krönikor över kungar, biskopar och lagmän och fyra av dessa lagmän var från Kinne härad (Törner från Uplanden, Ulvar Törnersson, Ulvar av Trälje och Assur från Hära). Från Kinnebygden var även tre av våra äldsta helgon; Sankt Sigfrid, Sankta Elin och Sankt Torsten. Kinne härad är en trakt som förekommer i både sago- och fornhistoria (kung Ring, Olof Skötkonung, Håkan Röde, Jarlen Guttorm, marsken Torgils Knutsson, Beowulfkvädets fejder osv).

En mycket trevlig kyrka som varmt rekommenderas att besöka! Väldigt bra öppettider över sommaren har den också (likaså nästan alla andra kyrkor på Kinnekulle). En rekommendation är att ta en heldag eller två och åka runt och besöka alla sevärdheter som finns. Det ligger rätt tätt med saker att se och upptäcka så man måste inte färdas jättelångt mellan grejerna. Bra turistbroschyrer med karta osv finns att få tag på samt att det vid Kinnekullegården (där man även kan äta fantastisk mat) finns information och karta över en hel del av sevärdheterna.

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 samt 18-55mm f/2.8-4

Välkommen