Partille kyrka ligger mitt i Partille centrum och den ihop med Partille herrgård, som ligger 200 meter väster om kyrkan, utgör en fin rest av det gamla Partille även om det är omgärdat av trafikleder åt alla håll. Partille kyrkas närhet till Säveån har medfört stora problem med sättningsskador och kyrkan har genom årens lopp fått genomgå flera nödvändiga reparationer. Det gick så långt att man beslutade att riva kyrkan i mitten på 1700-talet, som tur var genomfördes aldrig planerna. Sista gången rivning diskuterades var i början på 1900-talet.

Kyrkan är troligtvis uppförd ca 1150- början på 1200-talet, men dokument för exakt år saknas. Partille socken nämns i skrift första gången år 1392 och skrevs då Partaella. Kyrkan är en enskeppig kyrka i putsad, vitkalkad gråsten. Den saknar klocktorn men har en klockstapel från 1825. Vimpeln i toppen av klockstapeln härstammar från den tidigare stapeln som var byggd 1625. I stapeln hänger två klockor, en mindre från 1653 och en större från 1725.

Den ursprungliga planformen var den vanligt förekommande romanska med ett smalare kor. Sitt nuvarande utseende fick kyrkan under 1700-talets mitt. Då förlängdes kyrkan, det medeltida koret revs och ersattes med en tresidig koravslutning. Nya koret fick snart sättningsskador pga närheten till Säveån som gör marken ostabil. Man tog ett beslut att riva kyrkan och bygga en ny på en annan plats och man samlade in pengar för detta bland annat genom rikskollekt. Pengarna räckte dock inte riktigt för att bekosta rivningen, så istället beslutade man att reparera kyrkan år 1769 och man tog även en del av pengarna för att uppföra en sakristia i tegel vid östgaveln.

Partille var hårt drabbat av gränskrigen under 1500-och 1600-talen mellan Sverige och Danmark. Bland annat så pantsattes Partille till Danmark under 6 år efter fredsfördraget i Knäred år 1613 under Gustav II Adolfs tid. Då tvingades Sverige att betala en miljon riksdaler till Danmark för att återfå Älvsborgs fästning. Tiden då Partille låg under ockupation har beskrivits som hård med plundrande danska soldater. Partille blev även platsen för ett slag år 1657 då Harald Stake mötte och besegrade en dansk styrka. Slaget ska ha utspelat sig i terrängen mellan Ugglums by (ej att förväxla med Ugglum i Falköping!) och Partille herrgård. Detta får en ju att undra hur kyrkan klarade sig genom detta. Det var ju vanligt att kyrkor blev plundrade och nedbrända av främmande makts styrkor. I den informationen jag har läst så har jag inte hittat något beskrivet om detta, så kanske kyrkan klarade sig helskinnad?

Vapenhuset i väster är byggt år 1855 och ersatte ett äldre vapenhus som varit på samma plats. Det ritades av Herman Schmidt på närbelägna Partille herrgård och arbetet utfördes under hans ledning.

Det finns flera gamla gravstenar från 1600- och 1700-talen som bland annat står uppställda mot kyrkomuren och mot klockstapeln. Kyrkan har också flera tumbor, hela nio stycken, de flesta från 1700-talet. Niclas Björnberg, brännvinskungen (som jag skriver lite om i mitt inlägg om Partille herrgård), har sin grav på kyrkogården. Förr sträckte sig kyrkogården ända ner till Säveån, men vid ett markutbyte 1846 lämnade man ifrån sig remsan närmast ån. Stenmur runt kyrkogården finns omnämnt år 1750. En ny mur på västra, södra och östra sidan lades år 1821.

Innertaket i kyrkan är tunnvälvt och en läktare från tidigt 1700-tal löper över västsidan och större delen av norra långsidan. Läktarbröstet har bilder av apostlarna. Förlängningen av läktaren tillkom på mitten av 1700-talet.

År 1691 skänktes den nuvarande altartavlan av Conrad von Braunjohan, den dåvarande ägaren av Partille herrgård. Altaruppsatsen i trä är rikt ornerad och altartavlan är i tysk barockstil. På väggen bakom altaruppsatsen finns en läktare avsedd för familjen Schmidt från Partille herrgård. Längst ner på altaruppsatsen finns två små vapensköldar, en till vänster och en till höger. De är lite av ett mysterium. Det verkar vara givet att de skulle vara Conrad von Braunjohans släktsköldar i och med att det var han som skänkte uppsatsen till kyrkan, men enligt experter överensstämmer de inte med någon känd svensk adelsätts sköldar.

Predikstolen är tillverkad 1702 och har bilder på de fyra evangelisterna. Dopfunten i trä skänktes till kyrkan i början på 1690-talet. Den donerades av den tyskfödde trädgårdsmästaren Detlef Walcke. Han omnämns i början på 1700-talet som boende på ett landeri i Gamlestaden i Göteborg. Egendomen fick så småningom namnet Marieholm (landeriet finns tyvärr inte kvar i våra dagar). Dopskålen i mässing är från 1952. Dessa tre inventarier – dopfunt, predikstol och altaruppsats – är alla tillverkade i en bildhuggarverkstad i Göteborg under ledning av Markus Jäger d.ä. Han fick burskap som bildhuggare i Göteborg 1683. Han kom från det då svenska Stralsund där han utsmyckat flera kyrkor samt några i Göteborgsområdet.

Golvuret framme i koret är en gåva från en sockenbo i Ugglum by inte långt från Partille (finns ett Ugglum i Falköping också). Det var Ellicka Olfsdotter som på 1820-talet skänkte det till kyrkan.

I vapenhuset hänger en mängd olika minnesbrickor över olika begravningar. De flesta från första halvan av 1800-talet.

Vid en renovering 1936, ledd av arkitekt Axel Forssén, återskapades en del av atmosfären från 1700-talet.

Partille kyrka är en fin, om än något anonym kyrka. Den ihop med Partille herrgård kompletterar varandra bra och ger stadsbilden en något gemytligare känsla. Jag anser att Partille är en sådan där typisk stad vars centrum har expanderat på ett mindre trevligt sätt. Nu känns det som att allting skärs av utav stora trafikleder samt järnvägen, vilket gör att saker känns svåråtkomliga på något sätt. Annars finns det ju en del trevliga saker att titta på i Partille (tex borgen på Kyrkåsberget, en fin gammal fabrik vid järnvägen samt att vandra utefter Säveån, kyrkan och herrgården).

Alla foton tagna med Nikon Z6 samt vintageobjektiven Mamiya Sekor 25mm f/2.8, Helios 58mm f/2 samt Tamron 135mm f/2.8

Välkommen