Det är inte vanligt med gamla träkyrkor i Västergötland och särskilt inte medeltida sådana. Men i Älgarås, vars nordöstra del ligger på Tiveden, finns en sådan kyrka! En vacker, rödmålad träkyrka från senmedeltiden (runt ca 1463). Det är en av få bevarade medeltida träkyrkor. En anledning till att den har fått vara kvar kan vara att i denna skogsrika norra del av Västergötland är träbyggnadstraditionen stark. 

Älgarås skrevs år 1389 som Elgharaas. Ordet innehåller plural av ‘älg’ och ‘ås’, syftande på höjden vid kyrkan. Man tänker att i den här skogsrika trakten, nära Tiveden och allt, så fanns det nog en hel del älg? Så ett passande namn antar jag.

År 1205 stod det som kallas Slaget vid Älgarås. Det utkämpades mellan anhängare av kung Sverker den yngre och Knut Erikssons söner. Bakgrunden var den strid om kronan som de Sverkerska och Erikska ätterna bedrivit i ett halvt sekel. Kung Sverker vann och tre av Eriks söner uppges ha dödats, den fjärde flydde till Norge. Därifrån återkom han senare och gjorde revansch i slaget vid Lena och Gestilren.

Man har trott att denna kyrkas långhus var från 1200-talet (främst baserat på att många inventarier härrör från denna tid) och man har trott att denna kyrka var den första på platsen. En utgrävning 1980 visade dock att där hade man haft fel. Man påträffade då nämligen grunden till en mindre föregångare, troligtvis från 1200-talet. Man har nu gjort en dendrokronologisk undersökning av den kyrka som nu står på platsen och kunnat dra slutsatsen (även om resultaten var svårtolkade), att kyrkan med största sannolikhet är uppförd några år efter 1463, då det är årtalet som träden (virket) avverkats. 

Vid en rekonstruktion av denna äldsta träkyrka finner man att långhuset var 8 meter långt och 6 meter brett och koret var 6 meter långt och 4 meter brett. Påfallande långt kor med andra ord. Man vet inte om denna första träkyrka var en så kallad stavkyrka eller om det var en timmerbyggnad, så som den nuvarande. Man vet egentligen inte heller åldern på den äldsta kyrkan, då inget trämaterial fanns kvar som kunde analyseras. Så de kvarvarande inventarierna får ge en ledtråd. Ett mynt som påträffades vid utgrävningen kan också ge en ledtråd. Det var ett danskt borgarkrigsmynt som präglades mellan 1241 och 1377. Det förefaller som om koret från den första kyrkan har fått stå kvar intill det nya långhuset när denna kyrka uppfördes. Man har nämligen inte påträffat några grunder som skulle tyda på en ny korbyggnad.

Den nuvarande kyrkan är en vacker rödmålad och spåntäckt timmerkyrka med tresidigt avslutat kor. Den har vapenhus i söder, vilket tillkom 1707 och vapenhus i väster samt sakristia i norr. Långhuset är senmedeltida, men det förlängdes åt öster 1684 då det medeltida koret revs och man uppförde ett nytt. Triumfbågsväggen revs 1705. År 1735 tillkom takryttaren. Invändigt är kyrkan präglad av inredning från 1600- och 1700-talet samt vackra takmålningar från 1757. Jag tycker oftast att träkyrkor är så vackra inuti och att träväggarna är så charmiga. Väggarna här är uppförda av liggande bilat furutimmer. 

Kyrkan har sex stora fönster som fick sin nuvarande utformning 1817. Sedan finns två mindre fönster, ett i höjd med läktaren och ett övre för vinden (de små fönstren syns på bilden ovan). Eventuellt var de andra sex fönstren lika små som dessa innan de förstorades. Ingång fanns ursprungligen endast i södra långhusväggen och den är fortfarande bevarad. Den har en mycket vacker dörr med rikt utformat järnsmide och den dateras till 1400-talets senare del. Möjligen hade det medeltida koret också en liten ingång. Den lilla röda byggnaden till höger på bilden över är ett före detta sockenmagasin uppfört 1786. Men på 1820-talet beslöt man att magasinet skulle upphöra pga att man haft stora problem med inbrott i det. Det användes sedan som kyrkhärbärge. Det har även tjänstgjort som bårhus och förvaringsbod. Numer finns det bland annat toalett där. 

Kyrkan har som sagt ett gäng inventarier bevarade som kommer från den äldsta kyrkan. Bland annat ett mycket välbevarat Mariaskåp från 1200-talet. Det var antagligen ursprungligen placerat på ett sidoaltare i den första kyrkan. Dessa så kallade Maria-altare brukade vara placerade i det nordöstra hörnet. 

Triumfkrucifixet samt Mariabilden är även de från 1200-talet och de har ursprungligen ingått i en kalvariegrupp. Johannesfiguren, som också ingått, är nygjord då den medeltida har försvunnit. Ursprungligen var triumfkrucifixet uppställt i öppningen mellan långhus och kor i den äldsta träkyrkan. Färgerna förnyades under 1700-talets mitt. På ändplattorna som sitter på korset är evangelistsymbolerna snidade (oxen, örnen, lejonet, ängeln).

Dopfunten är i täljsten och är även den från 1200-talet. Den anses tillhöra en grupp som kallas ”den norska Ostfold-Markerna-skolan”. Närmaste motsvarighet finns i Färgelanda, Dalsland. 

Altaruppsatsen är från 1696 och gjord av Mäster Enock som var från Fägre socken. Den hade ställts undan 1828 i samband med att man skaffade en ny, men den gamla sattes upp igen vid en omfattande restaurering 1929 då man ville återskapa 1600-tals interiören. Det hade tex vid något tillfälle under 1800-talet satts papp över de vackra timmerväggarna! Detta var man klok nog att snarast avlägsna! Vid denna restaurering fick kyrkan i stort sett det utseende den har idag. Predikstolen tillkom vid 1600-talets mitt, men den målning vi ser nu utfördes omkring 100 år senare, av Broddesson som också utförde takmålningarna.

Takmålningarna är som sagt utförda av mäster Anders Broddesson och de gjordes 1750. De är folkligt målade, tex så stiger Kristus i uppståndelsescenen ur en vanlig träkista, ej ur en sarkofag, vilket annars är den vanliga framställningen. Och soldaterna bär sin egen tids uniformer. På långhusets norra vägg finns en målning föreställande Kristi dop. Den är lite äldre än de andra målningarna och anses ha tillkommit i slutet på 1600-talet, i samband med kyrkans ombyggnad. Man tror att målningen eventuellt är utförd av mäster Enock som gjorde altartavlan. Även målningarna på läktaren, vilken tillkom på 1690-talet, tror man är mäster Enocks verk. Änglafigurerna som sitter under läktaren har ursprungligen hört samman med triumfkrucifixet från 1200-talet. Sedan så ska det finnas en bjälke, endast synlig från sakristians vind, som har spår av medeltida figurmåleri. Så kyrkan var antagligen prydd med målningar som kan dateras till 1400-tal.

Bänkinredningen är till största delen från 1690, men de har kompletterats och reparerats genom årens lopp. I koret står en vacker brudbänk från 1687. 

Från 1800-talets mitt funderade man en tid på att riva kyrkan och bygga en ny. I ett visitationsprotokoll från 1866 kan man läsa ”Älgarås kyrka något liten i förhållande till folkmängden och i sämre skick (än moderkyrkan i Hova). Både prästerskapet och sockenmännen öfverensstämde i den åsikten att ej något bör göras för denna kyrka, förrän nybyggnad sker.” Men år 1886 bestämmer sig ändå församlingen för att reparera och snygga upp kyrkan. Det är först 1907 som planerna helt överges. I ett visitationsprotokoll från detta år står följande: ”Biskop H J Danell anser att kyrkan är vacker och i ett värdigt skick och till församlingens behof fullt tillräcklig hvarför församlingen nu bör sakna anledning att tänka på nybyggnad.” 

I södra vapenhuset står en del gamla inventarier uppställda bland annat den gamla kyrkklockan från 1200-talet, som varit i den äldsta kyrkan. Där finns också en fattigstock som införskaffades 1705 och gjordes av ”Gabriel i Högshult”. På straffstocken finns några av de dömdas initialer. I vapenhuset finns också bland annat en vacker offerkista som inköptes 1640.

På vägen till kyrkan, ca 1 kilometers promenad från busshållplatsen, så går man förbi några andra fina gamla byggnader. Bland annat församlingshemmet som ligger i någon form av äldre byggnad. Jag har inte kunnat hitta någon information om byggnaden alls, men den ser intressant ut. Även den före detta prästgården som ligger bredvid kyrkan med sin gamla trädgårdsgrind som inte längre används. Vi (jag och min mamma) passerade även en häftig timmerbyggnad som enligt kyrkvaktmästaren vid kyrkan har agerat som härbärge en gång i tiden. Den information jag kunde hitta om den byggnaden är att det är en loftbod som 1945 flyttades från Delebäck, Hova till Älgarås. Det har varit bostad och verkstad åt Thure Elgåsen som var Tivedenkännare, konsthantverkare, scoutledare och hembygdsföreningsman. Han föddes 1910 och dog 1985. På området ligger också en restaurang som såg ganska cool och ruffig ut. Vi hade tänkt gå in där och kanske käka något och låna toalett , men efter lite googling så visade det sig att den hade stängt igen för gott bara ett par månader innan. 

 

Älgarås kyrka var väldigt intressant att besöka! Häftigt med en medeltida träkyrka, det är man inte bortskämd med. I och med närheten till stora skogsområden och Tiveden finns det även upplevelser för den naturintresserade som vill ta sig en promenad i skogen. Vad som var synd med denna kyrka är att hela koret och en bra bit av långhuset var avspärrat och larmat, vilket gjorde att man fick en extremt dålig överblick över allt det vackra framme i koret. Som tur är var det kyrkvaktmästare på plats, som efter lite övertalning tog bort avspärrningarna så att man kunde gå närmare (de var dock tvungna att stanna kvar inne i kyrkan då). Kan nog tycka att det är att vara lite överdrivet försiktig i och med att det som sagt var personal på plats där och jobbade. Annars är det ju en smart grej att ha vid de kyrkor som står öppna utan att personal är där. Vore ju väldigt tråkigt att bli av med något! Dock borde de inte sätta avspärrningarna så långt bort så hela upplevelsen går förlorad för besökaren! 

 

Alla foton tagna med Nikon Z6 och 28-75 mm f/2.8

Välkommen