Marums kyrka och den lilla mysiga byn ligger intill ån Flian, ca 5 km från Skara. Kyrkan har en ytterst fragmentarisk målning som troligtvis är stiftets äldsta målning. Marum lydde direkt under Mariakyrkan (Skara domkyrka) och det kan vara så att biskop Ödgrim (Bengt den godes föregångare) låtit bygga och kanske även utsmycka kyrkan.

Marum skrevs år 1257 som Marhem, vars förled mar menas komma från det fornnordiska ordet marr; ‘häst’.

Marums kyrka är uppförd runt 1130-talet och byggd i sandsten med kvaderstensmurverk. Av den ursprungliga kyrkan återstår långhuset. Trots att kyrkan än i dag är liten så har den varit ännu mindre. Den byggdes till på 1700-talet och sakristian tillkom på 1800-talet. Till exempel förlängdes kyrkan åt öster på 1780-talet och man rev då också det gamla koret och uppförde ett nytt. Vid en restaurering blottlades de gamla murarna tillhörande det äldre koret och man såg då att det hade varit smalare och med rakt avslutad östvägg. Kyrktornet i trä uppfördes i början av 1700-talet men har sannolikt varit en äldre fristående klockstapel som flyttats till västgaveln. Sydportalen som syns på bilden nedan är i ursprungligt läge och den järnbeslagna dörren är medeltida.

Under 1700-talet tillkom draperimålningar runt fönstren samt några små målningar föreställande bland annat en speleman och en djävul. Målningarna kan ha tillkommit i samband med den stora renoveringen på 1780-talet.

Kyrkan har fragment av en romansk målning, föreställande en ängel, vilken troligtvis är en av stiftets äldsta målning. Denna samt de andra målningar som antagligen fanns övermålades första gången på 1400-talet. Fragmenten upptäcktes under restaureringen på 1930-talet. De var alltför fragmentariska och har varit övermålade för många gånger samt skadade på andra sätt, så att rädda dom gick inte. Det man tydligen ska kunna se av ängeln är bland annat lite av ena vingen, lite av håret samt glorian. Det finns några stora fördjupningar i mittpartiet som enligt experter antingen har varit förgyllda eller fyllda med glänsande stenar! Det hade ju varit fantastiskt att få se en helt bevarad, äkta medeltidsmålning av hög kvalitet som denna troligtvis var! Enligt konstexperten Viola Hernfjäll ska även axet av en stor nyckel synas och att det kan tyda på att antingen håller ängeln i nyckeln eller så står aposteln Petrus bredvid och håller i nyckeln. Men enligt henne så hör denna till ett senare målningsskikt. Ängeln har troligen burit hovdräkt och sättet den är målad på och dess utseende tyder på influenser från Bysans. Hur resten av figurscenen sett ut går bara att spekulera i. Denna ängel ska tydligen vara lite unik, dels genom att den tydligen har varit så utsmyckad och dels genom att ängeln verkar hålla båda händerna framför sig. Änglarna brukade under tidig romansk tid hålla skriftrullar eller en cermonistav i ena handen och ett världsklot i den andra. Det är verkligen imponerande hur kunniga konstexperter har förmågan att se och få fram så mycket från en så fragmentarisk målning som denna (i mina ögon några streck typ…)! De ser liksom hur figuren ska fortsätta fastän det inte syns så mycket till fortsättning. Den ska i alla fall finnas på södra långhusväggen. Jag har sett en avritad bild av den och ja, den är EXREMT fragmentarisk. Så pass att jag inte lyckades upptäcka den överhuvudtaget när jag besökte kyrkan….. Kanske om jag vetat innan mer exakt var den befann sig. Eller så letade jag inte ordentligt…?

Det är dock inte konstigt att de gamla medeltidsmålningarna knappt är bevarade alls. Under 1700-talet var det vanligt att man förstorade kyrkorna pga den växande befolkningen och när man gjorde det så rev man hela triumfbågsväggen samt ibland även koret och det var ett tråkigt öde för de kyrkor som hade medeltidsmålningar, då dessa förstördes. Och så har som sagt skett även i Marum. I västra delen av kyrkan skadades istället väggarna av de läktare som kom att uppföras. Slutet av 1700-talet och större delen av 1800-talet var perioden då man vitmålade väggarna. De medeltidsmålningar som inte redan målats över med renässans- och barockmålningar kalkades då över. Ytterligare en sak som var ödesdiger för målningarna var upptagningen av stora fönster främst på sydsidan men även på norrväggen. I samband med detta togs ofta all puts bort från väggarna och därmed försvann målningarna för gott. Mot slutet av 1800-talet började man få en ny syn på målningarna och man började i alla fall uppskatta deras antikvariska värden. Sedan har målningarna med tiden fått större och större betydelse och nu för tiden är man otroligt rädd om dom och uppskattar dom både ur antikvarisk, estetisk och konsthistorisk synvinkel. 

Bengt den Godes biskopstid ca 1150-ca 1190 var en blomstringsperiod för både byggandet av kyrkor men även deras utsmyckning. Han lät bland annat måla hela koret i Mariakyrkan (alltså Skara domkyrka), dessa är sedan länge borta. Men han lät även måla andra kyrkor och skänkte dyrbara skatter till kyrkorna. Han gav tex klockor och (sägs det) relikskrin till Eriksbergs gamla kyrka och till Medelplana kyrka skänkte han klockor, kyrkböcker och mässkrud.

Romanska målningar var väl utförda och ofta praktfulla. Mest påkostade var de i absiden och koret och sedan triumfbågen. Till skillnad mot gotiskt måleri var hela ytan täckt av färg. Allt var målat med dyrbara färger och olika glanseffekter mot en bakgrund som kunde vara marinblå eller djupröd. Tänk att få se detta, vilken upplevelse! I Västergötland är målningarna i betydligt sämre skick än i exempelvis Östergötland, Småland, Skåne och Gotland. Detta beror till stor del på att det i Västergötland var vanligt att man rev hela det gamla koret och uppförde ett helt nytt.

Kyrkans dopfunt är från 1100-talet och är utsmyckad med bland annat skulpterade drakar.

År 1861 revs vapenhuset och en läktare uppfördes (som sedan revs i den stora restaureringen på 1930-talet). Några år senare revs den gamla sakristian av trä och en i sten uppfördes (den som finns nu) och 1878 målades kyrkan vit invändigt och därmed försvann de målningar som tillkommit på 1700-talet. På 1930-talet var det dags för en ny renovering och då var syftet att försöka  återställa kyrkans medeltida karaktär. Nu rivs läktaren, kyrkan får nya bänkar, fönsteröppningarna gjordes rundbågiga, man tar fram och konserverar 1700-tals målningarna samt upptäcker de romanska målningarna och försöker ta fram dom så gott det går. Man uppför ett nytt vapenhus och en gammal romansk västportal, som har varit igenmurad, återupptas.

Altaruppsatsen i barock är från 1698. Den var skadad så vid 1930-tals renoveringen kompletterades den av skulptör Axel Andersson i Morup.

Den första predikstolen införskaffades 1785, men denna byttes sedan ut mot en ny i mitten på 1800-talet. Den medeltida dopfunten användes som fot till predikstolen! Vid renoveringen på 1930-talet byttes denna ut mot en ny i äldre stil ritad av Allan Berglund. 

En gravhäll över major Arvid August Boström, adlad Strömhielm år 1719, finns nu bakom dopfunten. Denna har ursprungligen legat över Strömhielmska familjegraven i det gamla vapenhusets golv. Sedan flyttades den och lades framför ingången där den blev väldigt trampnött och nu sedan 1930-talets renovering står den där den står nu. Arvid fick Simmatorps egendom i förläning. Han blev tillfångatagen av ryssarna vid tre tillfällen, bland annat i slaget vid Poltava och slaget vid Adrienos. Han lyckades rymma alla gångerna. Han deltog även i fälttågen mot Norge 1716 och 1718 samt på östkusten 1720. Fem gånger blev han sårad. August hade 11 barn. Simmatorps egendom omnämns första gången i slutet på 1600-talet och tillhör då änkefru Anna Lake. På ägorna har genom årens lopp bland annat funnits militärförläggning, tegelbruk, sågverk, och i modern tid hotell och flyktingförläggning. 

På kyrkogården står en senmedeltida gotisk fönsteröppning samt några gamla gravstenar och ett fragment från en liljesten. I vapenhuset finns bevarade delar av vindskivor eller takfotsbrädor med ornamentik, vilka är samtida med kyrkan.

År 2013 upptäcktes en tidigare okänd runristning på en av takbjälkarna. Runorna är sannolikt från 1130-1140-tal. De är svårtolkade men troligtvis innehåller de mansnamnet Ulv och eventuellt kan ordet tuti vara något av de fornsvenska namnen Tote eller Totte. 

Marums kyrka är en fin liten kyrka i mycket vackra omgivningar, så det är helt klart värt att passa på att ta en lite promenad där samtidigt. Jag tycker att 1700-tals målningarna med djävulen och spelemannen var häftiga men synd att de romanska målningarna var i så dåligt skick. 

Alla foton tagna med Nikon Z6 och 28-75mm f/2.8

Välkommen