Götlunda by med sin kyrka ligger någon kilometer söder om samhället Tidan i Skövde kommun. Götlunda socken nämns i skrift 1397 som Götelunda. Efterleden är lund, antagligen i betydelsen ‘helig lund’, ‘offerlund’. Förleden kan sannolikt härledas ur folknamnet ”götar” Bebyggelsestrukturen i Götlunda by är väl bevarad då laga skifte inte verkar ha splittrat byn på samma sätt som på många andra ställen. Mitt emot kyrkan finns en gammal skola från 1880-talet och läget med skolan så nära kyrkan är karaktäristiskt och förstärker kyrkbyns karaktär av sockencentrum. Götlunda kyrkas mest värdefulla och intressanta inventarie – en otroligt vacker gammal kyrkdörr – får man dock bege sig till Västergötlands museum i Skara för att få beskåda.

Götlunda socken ingick i Vadsbo härad. Sådana här så kallade ”bon” eller ”uppsala öd” har en gedigen gammal historia. Enligt Äldre Västgötalagen fanns det i Västergötland på 1200-talet åtta stycken Uppsala öd eller bo. Dessa var Vads bo, Kinda bo, Gudhems bo, Lungs bo, Ås bo, Vartofta bo, Skalunda bo och Hullsjö bo. Dessa ”bon” är alltså ställen där kungen hade sina kronogods (gods som han fick via sitt ämbete). I Sverige, Norge och Danmark kallades dessa för husabyar eller kungalev. I Västergötland fanns dock en tredje beteckning och det var då Uppsala öd eller bo. Deras betydelse, funktion och utseende är i stort sett okända idag. Vid 1300-talets början ersattes denna gamla distriktsindelning av en ny, då man skapade så kallade borgfögderier.

Kyrkan är från 1100-talet, men det är bara vissa delar som är bevarade från den tiden, bland annat murarna i västra delen och sannolikt i tornets nedersta del. Invändigt präglas kyrkan av 1600- och 1700-tals interiör och det vi ser idag är till största delen ett resultat av en ombyggnad som skedde 1670-talet efter en omfattande brand. Bland annat så utvidgades koret och det medeltida stentorn som kyrkan haft togs ned till samma höjd som långhuset. Det fick en ny överbyggnad av trä först på 1800-talet (det vi ser idag).

I taket finns vackra målningar från 1732 utförda av Aurell den yngres lärjunge Olof Collander. Bara ca fyra av hans arbeten finns bevarande, förutom i Götlunda finns de i Västerplana kyrka, Ekeskog kyrka och Leksberg kyrka. De tillhör den så kallade yngre Läcköskolan. 

 

Altaruppsatsen skänktes 1685 av Ulf Bonde och hans maka Christina Bielkenstierna som ägde Gäddeberg gods. Deras vapen finns både på altaruppsatsen och på de främsta bänkarna. Christina Bielkenstierna skänkte även år 1680 ett par vackra ljusplåtar av mässing. Övriga ljusplåtar är kopior av dessa två. Hon var dotter till Claes Hansson Bielkenstierna som var en svensk amiral och friherre och som ägde bland annat Årsta slott. Hennes mamma var Barbro Åkesdotter (Natt och Dag). Ulf Bonde var lagman i Skåne. Gäddeberg säteri omnämns som frälsehemman i jordeboken 1597, men namnet är känt sedan 1480. På var sin sida om altaruppsatsen finns korbänkar.

Dopfunten i sandsten är från 1100-talet. Den är fyrkantig och försedd med en bild av Guds lamm som bär segerkorset. Den tillhör nog en av de dopfuntar jag tycker mest om, som jag har sett när jag varit på mina kyrkobesök. Fyrkantiga dopfuntar tror jag inte heller är jättevanliga i Västergötland, i alla fall så är det inte många av de kyrkor jag varit i som haft fyrkantiga funtar. Bakom dopfunten finns en porträttgravsten över Håkan Larsson Biug, död 1672, samt dennes hustru. I kyrkan finns även en annan porträttgravsten som föreställer två personer på vardera sida om en kista och där Kristus står på kistlocket. Denna gravsten har jag inte funnit någon information om tyvärr. Utanför västingången står även två liljestenar uppställda. Den ena hittades vid Vallby Nolgården i samband med reparationsarbeten av boningshuset. En annan gammal gravsten i kalksten står vid vapenhusets ena hörn. Denna fann man 1923 när man skulle ta upp en dörr i nordöstra hörnet av kyrkan. 

Den ganska enkla predikstolen är från 1700-talet. På 1960-talet upptäckte man blomdekor på predikstolen (den hade antagligen målats i andra färger osv under 1800-talet eftersom det var vanligt på den tiden att man gjorde så med inventarierna). Blomdekoren togs då fram och fylldes i samt att man tog fram äldre draperimålningar runt altaruppsatsen. Det jobbet utfördes av Olle Hellström, som är en väldigt känd konservator. 

Kyrkan har en senmedeltida så kallad primklocka i malm som hänger i koret. Under den romersk-katolska tiden användes de för att ringa in den första gudstjänsten under det nya dygnet. Under reformationen skulle den tas ner, men har ändå blivit kvar i några kyrkor.

På Västergötlands museum förvaras en mycket vacker och värdefull dörr med detaljrik ornamentering i järnsmide, runskrift (Vg 204) och ett gammalt alnmått hängande i en ring. Troligtvis var detta dörren i kyrkans sydportal, som var huvudingång. Den är daterad till 1200-tal och är 2,63 meter hög och 1,34 meter bred. Bland ornamentiken märks bland annat en mansfigur med krona på huvudet. Vad gäller runskriften är och har den varit något omdiskuterad angående hur den ska tolkas. Vad man med säkerhet vet är detta: ”Anund. Jungrun är min ro…..Anund mästare…” Resten har det framlagts olika tolkningsförsök på. På informationsskylten som museet har satt upp vid dörren står följande tolkning: ”Anund (ristade detta). Jungfrun är min ro. Evigt ung övervinner hon min sotdöd. Anund var mästare härå.” Så det är väl den numer vedertagna tolkningen skulle jag tro.

En man vid namn Brusewitz skall år 1861 ha fått uppgifter från folk på orten att dörren enligt tradition ska ha tillhört ett kloster som stått i Snärva äng, bortåt Flistad. Enligt tradition ska Götlunda kyrka ha stått vid Lunna, men blivit flyttad till nuvarande ställe av en kvinna som hette Götha. Och efter det blivit kallad Göthlunna. Det är i huvudsak samma sägen som blivit berättad av prosten A Luth i Flistad i hans redogörelse för runinskriften i ”Den nya svenska Mercurius” 1761. Nu för tiden är det inga historiker osv som tror att det finns någon sanning i denna sägnen, varken angående klostret eller kyrkan förflyttning.

En vacker ljuskrona i kristall från 1600-talet hänger framme i koret. Det är troligtvis ett krigsbyte från 30-åriga kriget.

Kyrkans sakristia tillkom vid renoveringen efter branden 1670. År 1918 anhöll församlingen om att få riva den då ganska förfallna kyrkan alternativt bygga nytt torn och byta inredning. Inget av förslagen godkändes utan istället genomfördes en restaurering i början på 1920-talet. Vid denna renovering revs ett äldre vapenhus i trä och man överlämnade den järnbeslagna kyrkporten till Västergötlands museum. Bänkarna från 1700-talet byggdes om och kyrkan fick ny läktare. Man hittade äldre gravar och murrester från det gamla koret. Målningarna restaurerades samt äldre färger på inventarierna togs fram. 1930 fick korfönstren målad dekor av Elsa Örtenberg och 1946 återuppsattes det gamla läktarbröstet på den nya läktaren, då detta hade tagits bort på 1800-talet. 

Precis bredvid kyrkan ligger den före detta prästgården som numer är församlingshem. Det är uppfört 1869 och verkade som prästgård fram till 1928. Mitt emot kyrkan ligger den gamla före detta skolan från 1880. En mycket vacker byggnad. Tyvärr är underhållet på den gamla byggnaden något eftersatt, vilket är väldigt synd. Man hoppas ju att den inte tillåts förfalla allt för mycket! Det är ju en kulturhistoriskt viktig byggnad! Innan denna skola uppfördes fanns det en föregångare på ungefär samma plats. Nuvarande utseende fick den efter en modernisering på 1930-talet.

Jag tycker det var ett trevligt besök att åka till Götlunda kyrka. Det är en fin kyrka, även om det inte tillhör en av de mer speciella kyrkorna. Ihop med den fina skolan, före detta prästgården och den gamla välbevarade byn så är det på det stora hela ett trevligt utflyktsmål. Om man har möjlighet så är det även väldigt intressant att åka till Västergötlands museum i Skara för att få sig en kik på den otroligt vackra kyrkdörren! Då kan man även passa på att titta på deras medeltidsutställning som de har i anslutning till där dörren är placerad. 

Alla foton tagna med Nikon Z6 och 28-75mm f/2.8

Välkommen