På Engelbrektsgatan 1 i Göteborg står denna ståtliga byggnad i nyrenässansstil. Den har ett trapphus som är unikt för landet. Hela trapphuset är smyckat med målningar av Carl Larsson. Det är en serie väggmålningar med motivet ”Den svenska kvinnan genom seklen” (även några kungar och lite allmän historia har smugits med). Själv tyckte inte Carl Larsson att det var något stort konstverk, utan han har beskrivit det som ett ”hastverk”. Eftervärlden har däremot betraktat freskerna som ”den främsta konstnärliga skildringen av den svenska kvinnan genom seklen som överhuvudtaget gjorts” (citat professor Karl-Gustav Hedén). 

Numer heter skolan Viktoriaskolan och är en privatskola, men från början var namnet Nya elementarläroverket för flickor. Byggnaden är ritad av arkitekt Adrian Peterson (som har ritat flera byggnader i Göteborg) och den stod klar 1889 då skolan flyttade in. Nya Elementarläroverket för flickor grundades 1867 och var en i raden av flickskolor som växte fram i Göteborg under 1800-talet. För att kunna börja på skolan krävdes att flickorna kunde läsa. Skolan hade när den började 1867 52 elever fördelade på tre klasser och elevantalet ökade snabbt. Under vårterminen 1868 hade elevantalet stigit till 107 och fortsatte att stiga. Första lokalen låg på Köpmansgatan 24. Den blev snabbt för trång och den saknade lekplats. Styrelsen köpte 1873 en villa mellan Kungsportsplatsen och Aschenbergsgatan. 1886 upprättades en fortsättningsklass med syfte att ge ökad allmänbildning och denna utvidgades snart till åttonde klass. 1882 beslöt styrelsen att hos stadsfullmäktige anhålla om en ny tomt och skolan anvisades då till nuvarande plats. Styrelsen beräknade lokalen för 250 personer samt bostad på tre rum och kök för föreståndaren. 10 april 1890 hölls invigning med tal av biskop Rodhe. 

År 1914 hade skolan 350 elever och skolan var ju som sagt beräknad för 250. Man hade varit tvungen att ta föreståndarens bostad för skolans behov samt inreda vinden, men utrymmet var fortfarande för litet. Man hade heller ingen ordentlig samlingssal. Man började tala om en utbyggnad, men första världskriget kom emellan. Hösten 1923 var elevantalet 485 och det började bli av största vikt att bygga ut. Till sist år 1926 stod en utbyggnad, som rymde 400-500 personer, klar. År 1946 kommunaliserades stiftelsen och fick då namnet Göteborgs nya elementarläroverk. Det var en kommunal flickskola fram till 1966, då den lades ner. Därefter flyttade Göteborgs skolmuseum in och fanns kvar till 1993, då samlingarna överfördes till Ostindiska huset. Sedan blev den skolbyggnad igen och fick istället namnet Engelbrektsskolan och senare Tyska skolan och numer heter den som sagt Viktoriaskolan. Byggnaden är sedan 1990 byggnadsminne.

Målningarna då!? Hur kom de till? Jo de kom till hösten och vintern 1890-91 och till sin hjälp hade Carl Larsson dekorationsmålaren Erik Wagner och hans gesäller, som framförallt hjälpte till med förarbetena. Resultatet blev detta fantastiska trapphus, fullt av vackra bilder i nationalromantisk stil. I centrum står kvinnan genom seklen ”från stenålder till nutid”, vilket alltså var 1890-tal. Anledningen till att målningarna kom till överhuvudtaget var för att en av lärarinnorna, Hedda Key (syster till författaren och kvinnosaksideologen Ellen Key), bad Pontus Fürstenberg om en tavla till skolan. Pontus Fürstenberg var en svensk konstsamlare och mecenat och han var tillsammans med sin fru Göthilda en av Sveriges mest betydande konstmecenater. Han donerade sina samlingar till konstavdelningen på Göteborgs museum. Fürstenberg fann dock skolan trång, mörk och trist och lär ha yttrat: ”Ge henne en liten målning…mer är detta fasliga hus inte värt.” Carl Larsson som var med och besiktigade skolan tycket dock annorlunda. Han berättar i sin självbiografi: ”I allra djupaste hemlighet mätte jag upp väggar och tak och i ännu större lönndom födde jag här uppe i Sunborn kartonger och skisser, som ej lämnade en kvadrattum i skolvestibulen omålad.”  ”Under tiden pallrade Pontus Fürstenberg i Marstrand eller på Göteborgs Södra Hamngata utan att ana det bittersta. Som en blixt från klar himmel damp en vacker höstdag ner på hans hjässa en mästermålarkladd med nio gesäller, alla från Stockholm, och bad honom visa huset där de skulle stryka efter Larssons Recepter.”

Fürstenberg blev alltså tagen på sängen men gav med sig och sa ”Gör som ni vill”. Han bekostade alltihop. 

I bottenvåningen av trapphuset möts man av Idun med den eviga ungdomens äpplen (Idun var i nordisk mytologi ungdomens och fruktbarhetens gudinna som gav gudarna äpplen att äta som gjorde att de höll sig evigt unga). På sidoväggarna finns Heliga Birgitta och författaren och kvinnorättskämpen Fredrika Bremer avbildade. På trapphallens pelare är det textat: FLIT, LYDNAD, GODHET, SANNING, FROMHET.

Lite högre upp hittar vi stenålderskvinnan Tjeftka som ”i gryningen dragit upp en stor lake och den är hon nu sysselsatt med att rensa”, förklarar Carl Larsson. Ytterligare lite högra upp finner vi vikingakvinnan Gerdr och hennes barn. De står i begrundan vid bautastenen över den döde maken och fadern, sjökonungen Gardar. Bildens färgskala går i grått precis som stämningen. 

Utöver målningarna är det en del hällristningsliknade symboler osv målade lite här och där.

Går vi ytterligare en trappa upp finner vi på väggen Sissalill, drottning Ingegerds tärna. Hon sitter vid sin vävstol och väver ett bibliskt motiv. Vi har nu nått fram till den första kristna tiden, men ornamenten runt målningen bär vikingadrag. Drottning Ingegerd hette Ingegerd Olofsdotter och är också känd som heliga Anna av Novgorod, född omkring år 1000. Hon var dotter till Olof Skötkonung och hans maka Estrid. På bilden nedan förklarar Carl Larsson sina tankar kring målningen.

Sedan kommer vi till Gustav Vasas tid. Han är målad i taket och mitt på den röda väggen finns en målad trähylla med Gustav Vasas bibel. Allt är naturtroget återgivet. Till vänster står borgarfrun Kerstin på väg till ottesång i Sankt Niklas kyrkan. Hon är rik och prydlig och bär bibeln i ena handen. Färgskalan är ganska mörk, vilket ska spegla 1500-talet som ofta förknippas med mörker. 

Kommer man längre upp i trapphuset ljusnar det. Dels på grunda av stora fönster men också på grund av en ljusare färgskala. Där är unga flickor på grönbete avbildade, ”flickor i den härligaste slyngelåldern”, som Carl Larsson säger. De är ute för att samla växter. De påminner om Carl Larssons egna döttrar hemma i Sundborn, men detta är Göteborgsflickor; Göthilda Magnus, Clara Wallerius, Greta Runnerström, Ellen Schultz och Sigrid Westerberg. De har funnits i verkligheten. Under dom finns en bild på Oscar II med gemål och olika ornament, sädesax, blomster, böcker och tidens nymodigheter så som kugghjul, glödlampor och en telefonledning med fåglar på.

På översta våningen finner vi en målning över Göteborgs grundläggande. Man ser båtar med last och de första Göteborgshusen som växer fram, allt i en disig grå färgskala, som ska återspegla Göteborgsluften. Mitt i målningen finns en inramad bild av Gustav II Adolf (som grundade Göteborg där det ligger nu). Till vänster är en målning över Armika som sitter och syr på sitt handarbete, avsett för hennes fästman Anders Grijpenclou, som är i krig i Tyskland. Med sin ena hand letar hon på jordgloben efter platsen där han befinner sig. Armika är från Partille och är dotter till Olof Hielt och Karin Hög, men de är döda och hon är nu fosterbarn hos burggreve Jacob van Dyck och sitter i hans hus vid Fisketorget (nuvarande Lilla Torget). 

 

På andra sidan har vi kommit till Gustav III tid och där är avbildat moln och små glada putti och tre rokokodamer som sitter och musicerar. Det är jungfru Charlotta Elisabeth, dotter till professorn Carl Petter Unerus, och hennes väninnor Ulla och Anne-Marie. De har just kommit hem från domkyrkan, där det ”förlysts” för Charlotta Elisabeth och hennes tillkommande Konl. Secreteraren Wiedefelt. Här skriver Carl Larsson i sin bok: ”läsarinna, detta tänkte jag aldrig ut under det jag målade, detta har jag ljugit ihop – sedan.” Vad gäller de båda putti som är avbildade är den ena avbildad med en hatt och den andra med en mössa, vilket väl åsyftar de politisk partierna ”hattar och mössor” som verkade under större delen av frihetstiden 1738-1772. Många av namnen bakom målningarna är kända Göteborgsnamn som figurerar i gamla skrifter och i muntliga traditioner, så det finns verklighetsbakgrund till det mesta.

Carl Larsson tyckte som sagt själv inte att denna målningsserie var något mästerverk. Han tyckte den blev för ”skolmästaraktig” och dessutom att det blev ett ”hastverk”. Vidare skriver han i sin självbiografi: ”Det hela slog väl an, men själv smög jag mig skamsen undan och sa till mig själv: Här har du gjort några illustrationer till alla de andra tusenden du gjort…”

I Carl Larssons bok ”Svenska kvinnan genom seklen” kan man läsa utförligt om hur han har tänkt vid varje målning och vilken historia han har sett framför sig när han har gjort varje målning. 

Allmänt kan nämnas att den första seriösa flickskolan (seriös i den bemärkelse att den var strukturerad och att flickor erbjöds utbildning i liknande ämnen som pojkar och inte bara i hur man blir en god husmor) grundades i Göteborg år 1786. Det var Herrnhutiska brödraförsamlingen som stod för driften och skolan fick snabbt ett gott rykte. Det var dock en skola enbart för barn till rika föräldrar. 1831 öppnade Wallinska flickskolan i Stockholm och 1836 öppnade Kjellbergska i Göteborg. Det fanns några enstaka skolor för flickor men på denna tiden var utbildning nästan uteslutande för pojkar från rikare familjer. Det förändrades något 1842 då en stadga för folkundervisning utfärdades: ”i varje stadsförsamling och i varje socken på landet skall finnas minst en skola med utbildade lärare. Skolan bör helst vara fast.” Nu fick även barn från enklare förhållanden möjlighet till grundläggande utbildning. Tio år senare öppnades folkskolläraryrket även för kvinnor och de fick samma lön som de manliga. I ”finare” familjer var man dock skeptisk till folkskolan och det var vanligt att man gav sina döttrar guvernanter. 1842 fanns ca 30 flickskolor i landet men bara fem av dessa var så kallade högre flickskolor (alltså de skolor som gav flickorna strukturerad utbildning i teoretiska ämnen). 

Jag avslutar med ett citat av Erik Gustav Geijer 1783-1847, författare, poet, filosof och historiker: ”Under barn- och ungdomsåren borde människan omgivas av allt det sköna, som mänsklighetens välgörare, de största konstnärerna skapat. Näst den högstes tempel, vet jag inga byggnader, där ädelhet, värdighet, skönhet äro anständigare än i dem, som helgats åt offentliga undervisningen.”

 

Jag är väldigt glad att jag fick tillåtelse att komma och fotografera detta fantastiska trapphus! Ett bland de vackraste jag har sett. Jag hoppas att kommunen avsätter pengar för att rusta upp och konservera målningarna. En ur personalen som jag samtalade lite med berättade att hon har sett hur de har slitits och bleknat bara under de år som hon har arbetat där. Ju längre man väntar desto svårare (och mer kostsamt kan jag tänka) blir det ju att konservera dom.

Alla foton tagna med Nikon Z6 och 28-75mm f/2.8

Välkommen