Siene kyrka ligger i en gammal odlingsbygd kring Säveån. I söder är det mest kuperad skogsbygd. Siene skrev som Sighene under medeltiden och namnet betyder typ ”sank/sumpig betesmark” och syftar på den sumpiga marken vid Säveån. Siene tillhör Kullings härad och ligger söder om Vårgårda.
Kyrkan, som är byggd i gråsten, är troligtvis byggd i slutet av 1100-talet eller början på 1200-talet. Den tympanonsten som sitter inmurad på kyrkans södra vägg har hjälpt till att på ett ungefärligt sätt kunna datera kyrkan. Denna tympanon är romansk och har troligtvis tidigare suttit över huvudportalen. Motivet är kättjan (sexuell upphetsning) som straffas i helvetet. En kvinna håller en orm mot vardera bröstet. Hon är omgiven av två män som riktar föremål mot hennes huvud. Det är en typ av motiv som började dyka upp i 1100-talets Frankrike. Symboliken är att otuktiga kvinnor blir ormars offer. I Västergötland finns liknande motiv på Strö kyrka.
I vapenhuset finns den gamla järnbeslagna kyrkporten bevarad. Där finns också en gammal kassakista med tre lås från 1700-talet. Vapenhuset, som är från 1940-talet ersatte ett äldre timrat vapenhus som var från 1788.
År 1788 revs triumfbågen i samband med en omfattande reparation. Koret byggdes ut till nuvarande form och fönster sattes in på vardera sidan om altaruppsatsen. Även sakristian i norr byggdes då och ett timrat vapenhus (som numer är rivet). Det gör att den äldsta delen av kyrkan är långhuset. Sydporten och nordporten murades igen och västporten tillkom istället.
Altaret är i gråsten och är troligtvis medeltida. Själva altaruppsatsen har behållit det medeltida altarskåpets form med en Golgata grupp i mitten och profeter och evangelister på dörrarna. Den är i sitt nuvarande utseende daterad till 1752-

Altaruppsatsen
Dopfunten är från tidigt 1200-tal och tillhör en grupp av funtar som kallas Siene-typen och de är alla odekorerade eller minimalt dekorerade.
Predikstolen i renässansstil är från 1636 och fick sitt ljudtak 1717. Ljudtaket är utfört av Gustav Kihlman från Borås. Han har gjort mycket arbeten bland annat i Hols kyrka. Han förlade så småningom sina arbeten i ett stråk från södra Västergötland (Sjuhäradsbygden) ner till norra Skåne. Hans arbeten brukar klassas som karolinsk barock. Det vackra timglaset på predikstolen är skänkt till kyrkan 1725 av en Harald Lönholm.
Andra vackra inventarier är kristallkronan och mässingskronan (närmast läktaren), vilka är från 1776 samt ett stort och fint triumfkrucifix i trä från 1400-talet.
Under tympanonstenen på södra väggen finns ett epitafie inmurat. Det är från 1670 och är över Johnns Kjempenfeldt. Han var ryttmästare vid Västgöta kavalleri och var bland annat med vid slaget vid Lund år 1676 där han var major. Han kom att belönas av Karl XI för sin tapperhet och fick i belöning en extra månadslön samt 100 daler silvermynt och blev befordrad till överste. Han ägde och bodde på gården Brunnlid från år 1657. Han blev överste och kommendant och dog 1677. Med sin hustru Anna fick han tolv barn.

Epitafie över Johnns Kjempenfeldt
På kyrkogården står den fristående klockstapeln, som är från 1755 samt så finns det några äldre gravvårdar.

Gravsten över disponent Ivan Heyman
År 1941 skedde en större restaurering och då togs de ursprungliga färgerna på predikstol och ljudtak fram. I slutet av 1800-talet hade man nämligen målat dom i grått och guld. Man avlägsnade även den övermålning som gjorts på triumfkrucifixet. Bänkinredningen tillkom också i denna renovering.
Siene socken finns flera fornlämningar så som gravhögar, fornåkrar, domarringar, hålvägar osv. Under medeltiden gick vägen mellan Lödöse och Jönköping via Siene. I norr låg gården Walgaardhe, som på 1800-talet kom att ge Vårgårda sitt nuvarande namn (innan hette Vårgårda faktiskt Skövde).

Utsikt från kyrkogården

På väg till Siene kyrka
Det finns än sägen som berättar att det var två systrar, Gruda och Siri, vilka bodde på hemmanet Hede, som bekostat uppförandet av Siene kyrka och Grude kyrka. Mig veterligen finns det ingen fakta som styrker detta, utan det är nog enbart en lokal sägen. Men vem vet?
Enligt tradition ska Sigrid Storråda (mor till Olof Skötkonung) ha haft en gård i Siene, på ett näs ute i Säveån. Hon var gift med Erik Segersäll och levde mellan 955-1013. Huruvida hon verkligen har existerat har diskuterats fram och tillbaka i århundraden men under senare tid har man alltmer ansett att det faktiskt kan vara troligt.

Milsten (tyvärr ytterst svårt att se vad det står på den)
Eklanda i Siene socken var i en period tingsplats men efter att staden Alingsås grundats 1619 kom den att vara tingsställe mellan 1680-1818.
Sätesgårdar i Siene har varit Vårgårda herrgård, Tubbetorp herrgård och Brunnslids säteri.

Omgivningar Siene

Gammal bild på Siene kyrka tagen från Riksantikvarieämbetet
Siene kyrka var ett trevligt utflyktsmål och med mycket trevliga omgivningar. Om man vill och har tid kan man ju även leta upp fornlämningarna som finns utspridda lite här och där i socknen. För min del blev det en ordentlig promenad ändå eftersom jag tog bussen hit och fick sedan gå några kilometer för att nå kyrkan, i stekhett högsommarväder, så jag hade inte så mycket ork kvar för att gå på upptäcksfärd! Men detta är en bygd jag gärna återkommer till för att utforska mer!
Alla foton tagna med Nikon Z6 och 28-75mm f/2.8