Södra Åsarps kyrka ligger några kilometer utanför Limmared, Tranemo kommun. Den har bevarade målningar från från sengotikens tidigaste skede (tidigt 1400-tal), vilket gör den unik vad gäller Västra Götaland och Skarastiftet då det är den enda kyrkan som har bevarade målningar från denna tidsperiod. Närheten till borgen Opensten och kyrkans koppling till borgens ägare bidrar också till att göra den än mer intressant.

Södra Åsarps kyrka är troligtvis uppförd under senare delen av 1100-talet, men ingen dendrokronologisk undersökning är gjord. På 1300-talet tillkom innertaket i koret. Runt år 1407 tillkom kyrkans vackra kalkmålningar, vilka är bäst bevarade i koret, men de är ändå svårt skadade . Endast små fragment finns kvar på södra och norra långhusväggen på väggen uppe vid läktaren. Detta gör kyrkan unik då det i Skarastift inte finns några senmedeltida målningar bevarade från detta tidiga skede. De flesta senmedeltida målningar i Skarastifts kyrkor har tillkommit vid mitten av 1400-talet och framåt. Kalkmålningarna upptäcktes vid en restaurering 1933 och de togs då fram igen under den övermålning de fått. I koret framställs passionshistorien och på långhusväggarna avbildas scener ur Kristi barndomshistoria. Högst upp på korets östvägg finns rester av en nu försvunnen scen. 

Bland annat skildrar målningarna Kristus i Getsemane, Judaskyssen och bespottelsen. I skildringen av bespottelsen sitter Kristus i mitten i bilden omgiven av soldater och män i civila kläder. Två av figurerna i bakgrunden har eleganta huvudbonader.

Andra scener som framställs är när Kristus står framför Herodes, Gisslandet, Ecce Homo och Korsbärandet. Många av scenerna är svårt skadade. Ovanför korfönstret har två figurer utan gloria målats, troligen är det frågan om två profeter.

På norra långhusväggen är det enda som återstår rester av två bugande gestalter. På södra långhusväggen finns fragment av skördeundret. En legend berättar att Herodes sände ut sina knektar för att söka rätt på Maria och Josef som flytt med Jesubarnet till Egypten. När knektarna kom till ett sädesfält frågade de bonden om och när några flyktingar passerat och fick till svar. ”när jag sådde detta vete”. Vetet hade nämligen genom ett under växt upp och mognat efter det att familjen passerat. 

Uppe på läktaren finns fragment av tre scener. Den ena scenen föreställer tre gestikulerande män och kan enligt konstexperten Viola Hernfjäll vara Jesu möte med rövarna. I nästa scen framställs Jesus vid 12 års ålder stå i templet på översta steget till en liten trappa, mitt i kretsen av lärarna som med uppslagna skrifter åhör hans utläggningar (Luk. 2.47). I sista scenen är det enda som återstår en skäggig man som vänder sig mot föregående scen. Det kan enligt Viola Hernfjäll möjligtvis vara Josef som kommit för att hämta hem sin son (Luk. 2:49-50).

Målningarna anses vara detaljrika och figurerna har individuella drag och enligt Viola Hernfjäll är det mycket som tyder på att de tillkommit omkring år 1400, vilket brukar benämnas den sköna stilens epok. Det anses vara troligt att målningarna är inspirerade av  Böhmiskt måleri med bland annat Wittingaumästaren som inspirationskälla. Han var en berömdhet vid 1400-talets början. Böhmen låg i nuvarande västra Tjeckien och blev ett kungarike 1198 och var en del av tysk-romerska riket och senare del av Habsburgska riket. Målningarna har många stilmässiga likheter med målningarna i Fogdö och Vårfrukapellet i Strängnäs. 

Så här förnämliga målningar har helt troligt haft någon form av donator och det hålls för troligt att den donatorn troligen kan vara den danske (och under medeltiden omtalade och mycket rika) stormannen Abraham Brodersson (Tjurhuvud) som vid denna tid innehade Openstens (eller Oppensten som den också kallas) borg, som ligger någon kilometer från kyrkan. Anledningen till att kyrkan smyckades med målningar kan ha varit för att Abrahams dotter Birgitta skulle gifta sig med riddaren Ture Stensson (Bielke) år 1407 i Södra Åsarps kyrka och man ville då göra kyrkan fin. Birgitta levde inte så länge efter bröllopet, då hon dog redan 1415 genom att hon blev innebränd i en kornlada. Tre år innan bröllopet hade Ture tillsammans med sin far Sten Bengtsson (Bielke) och en bror samt en syster och svåger, gjort en stor donation till Vårfrukoret i Strängnäs. Och om dessa har varit inblandade i Södra Åsarp kyrkas målningar också så får det i så fall sin förklaring till den stora likheten mellan målningarna.

Man vet inte så mycket om Openstens tidigaste historia. Den kan ha börjat anläggas redan på 1200-talet. I äldre skrifter nämns att Opensten har blivit ”återuppbyggt”. Den brändes ner 1307 och återuppbyggdes möjligtvis av den tyske hertigen Erik II av Sachsen-Laurensburg år 1355. Den anlades då antagligen för att försvara vägen längst Ätran mot Bogesund (nuvarande Ulricehamn). Ägarna har kommit och gått genom tiderna. Bland annat så överlämnades borgen till Valdemar Atterdags trupper år 1366. År 1383 tillhör den Bo Jonsson Grip och vid början av 1400-talet är det som sagt Abraham Brodersson som innehar den. Fogdarna över borgen har till stor del varit danska och tyska. Borgen intogs och förstördes år 1434 i Engelbrektsupproret. Den byggdes sedan aldrig upp igen. Borgen är uppförd på en hög kulle med vida utsikt över omgivningarna. Under medeltiden bestod omgivningarna av sankmark. Idag är området utdikat och torrlagt, men bör under medeltiden ha gjort borgen relativt svårtillgänglig. Opensten är inte arkeologiskt undersökt, men när man drog en numera nedlagd järnväg förbi kullens fot påträffades bland annat stigbyglar och svärdspetsar. Det har ju genom tidens lopp utspelat sig en hel del våldsamheter runt borgen och den låg ju i vad som då var gränstrakt mellan Sverige och Danmark och dessa ställen brukade ju vara väldigt utsatta titt som tätt. 

 

Det är verkligen inte mycket som minner om hur borgen en gång såg ut. Själva kärnan av borgen låg på en förhållandevis liten platå uppe på bergets topp (berget kallas Husberget). Detta centralområde var 16×12 meter och omgavs av en ringmur. Innanför fanns ett kärntorn, vilket åtminstone delvis bör ha varit uppfört i tegel. Fynd av stora mängder tegel och kalkbruk på bergets topp tyder på det. Nedanför borgens lilla kärna fanns en förborg med tillhörande mur eller vall. Borgen hade två meter tjocka väggar och var byggt i flera våningar. Fram till borgen, över sankmarken, gick en väg. Göteborgs stadsmuseum har i sina samlingar en järnbeklädd medeltida dörr som enligt uppgift ska komma från Openstens borg.

Kyrkans dopfunt är en vacker pjäs som sannolikt huggits i Västergötland. . Den har en figurfris där Kristus på korset trampar på Ondskan, två odjur med ryggarna mot varandra samt ytterligare två odjur i frontalställning och under dom en fågel, ett vandrande odjur samt slutligen över fågeln ett mindre odjur. Den antas vara från 1100-talets senare del.

År 1929 ersattes korfönstret med det nuvarande som har en glasmålning av Albert Eldh. Predikstolen är från 1744 och tillverkad av bildhuggare Anders Ekberg i Gränna. Han hann dock avlida innan den var helt färdig. Läktaren är byggd under 1700-talet.

Klockan i klockstapeln är från medeltiden och utsmyckad med två hjulkors.

 

När jag ändå var här och besökte kyrkan och Opensten passade jag på att gå förbi Skårtebo naturreservat (de ligger med bara några kilometers mellanrum). Jag var främst intresserad av Skårtebo på grund av att jag ville ta mig en titt på husgrunderna efter den prästbostad som låg här fram till 2016, då den dessvärre brann ned. Det var från ungefär mitten på 1600-talet till 1924 prästbostad/komministerbostad. Den siste komministern som bodde här hette Johannes Rhodin. Sedan från 1924 och framåt fungerade den som vanlig bostad. Den mangårdsbyggnad som brann 2016 var uppförd 1816. Däremot finns det otroligt charmiga lilla lusthuset bevarat och det är upprustat så det är i mycket fint skick och används bland annat till konfirmationer ibland.

Detta var ett väldigt trevligt utflyktsmål! Kyrkan är otroligt intressant med dess historia, liksom Opensten. Att sedan ha så nära till ett vackert och intressant naturreservat är ju inte fel. Det finns även en vandringsled man kan gå, vilken följer den gamla så kallade Oxbanan. Vandringsleden går bland annat förbi Opensten. Man hade nämligen på 1880-talet byggt en järnväg för att underlätta transporter till och från Limmareds glasbruk. Banan höll dock inte för lokomotiven, så därför fick man använda sig av oxar som drog lasten istället. Därav namnet Oxbanan. Rekommenderas varmt att åka hit! 

Alla foton tagna med Nikon Z6 och 28-75mm f/2.8

Välkommen