Östra Gerum ligger öster om Falköping och hör till Tidaholms kommun och ingick förr i Vartofta härad. Gerumsberget finns i nordväst och byn har till stor del behållit sin karaktär av radby trots 1800-talens laga skiften. Mellan byn och Gerumsberget finns små åkrar, betesmarker med stengärdesgårdar och några fägator. Byns gårdar ligger längs med vägen mellan Dimbo och Skörstorp. Den lilla medeltidskyrkan ligger i byns södra, glest befolkade del. Hela miljön är väldigt intagande och vacker.

 

Östra Gerum är kanske mest känd för fyndet av den så kallade Gerumsmanteln. Det var 1920 man hittade detta klädesplagg i Hjortmossen uppe på Gerumsberget. Det är daterat till 360-100 f.kr (förromersk järnålder) och det hittades ihopvikt under tre stenar. Klädesplagget är en mantel som är vävd i ullgarn i ett smårutigt mönster i så kallad kypertkaraktär. Detta förvånade många då man trott att kyperten spreds vid ett senare datum i Norden. Manteln har små stickhål vilket gett upphov till teorin om att dess ägare blev mördad. Originalet finns hos Statens Historiska Museum och en reproduktion finns på Falbygdens museum. 

Östra Gerum skrevs 1397 som Gerema. Efterleden innehåller hem, ‘boplats’, ‘gård’. Förleden innehåller gere, ‘kil, kilformat stycke’. Alternativt är efterleden geir, ‘spjut’. Detta syftar på en kil eller spjutliknande terrängformation. 

 

 

Enligt traditionen och Västgötalagens bihang ska Östra Gerum vara en av de kyrkplatser som Sankt Sigfrid invigde omkring år 1020. Sigfrid var en engelsk missionsbiskop som var verksam i Norge och Sverige under 1000-talets första hälft. Enligt traditionen var han den första biskopen i Växjö stift och innan det var han verksam i Skara. Det sägs att han på sin vandring till Småland, lämnade kvar sin stav i Utvängstorp, Sandhem. Det sägs ju också att Sigfrid var den som döpte Olof Skötkonung i källan i närheten av Husaby kyrka. Mycket av den så kallade traditionen är grundad på Sigfridslegenden, vilken inte skrevs ner förrän på 1200-talet. Forskare tar inte den som en så väldigt säker källa och det är flera grejer som inte stämmer eller är tveksamma. Tex så är det osäkert om Sigfrid verkligen döpte Olof Skötkonung eftersom det i andra källor nämns en annan engelsk missionär. Och vad gäller Växjö stift så bildades inte det förrän på 1100-talet….I alla fall angående Östra Gerums kyrka, så har man gjort fynd av en tidig 1100-tals grav som låg på ett sådant sätt att man har tolkat det som att denna kyrkan hade en föregångare som troligtvis var en stavkyrka. Denna kyrkas takstolar har undersökts dendrokronologiskt och undersökningen visar att virket till takstolarna inte fälldes tidigare än 1127. Enligt den tolkning som har gjorts tror man att långhus och kor restes senast omkring år 1150. Kyrkan är byggd av kalksten med portaler och fönster av sandsten. Kyrkan var förr en så kallad offerkyrka där folk skänkte pengar för att få hjälp eller välgång.

 

Kyrkan har haft torn i väster, men det revs 1722 och istället uppfördes samma år en klockstapel. Detta kan tolkas som närvaron av en storman som bekostat byggnationen. Torn var inte så vanligt på de äldsta kyrkorna och det krävde mer resurser för att uppföras. I äldre tid tycks tornet ha varit den del av kyrkan som dess ägare – patronus- använde för eget bruk. Vissa torn, särskilt i Skåne, har de romanska tornen haft läktare, där ägarfamiljen kunde följa mässan eller be vid ett eget altare. Kyrkan har absid istället för rakslutet kor. Varför det är så in Norden att vissa kyrkor har absid och vissa har rakslutet kor finns det inget enhetligt svar på, men däremot flera teorier. En teori som florerat är att det skulle ha att göra med ifall kyrkan hade influerats från engelskt håll (rakt avslutat kor) eller tyskt håll (absid). En annan teori är att absider främst byggdes på kyrkor i lite rikare socknar. Den tycks ha förekommit mycket i aristokratiska miljöer och i privatägda kyrkor, som markerat sin exklusivitet via arkitekturen. Absiden som idé går tillbaka ända till den antika arkitekturen, där kejsaren hade sin tron i en halvrund utbyggnad. I de romanska kyrkorna kunde alltså högaltarets plats framhävas på detta sätt. I absidens valv brukar de romanska kalkmålningarna framställa Kristus som härskare över himmel och jord. 

 

Under 1200-talet försågs absiden med två gotiska fönster och under senmedeltiden slogs kryssvalv och triumfbågen vidgades. Vid en restaurering 1892 upptäcktes att det vanns medeltida målningar under en barockutsmyckning som gjorts år 1733. Man lät konstnären Knut Pettersson avbilda målningarna innan putsen togs bort. Målningarna föreställde kyrkofäder och evangelister vid sina skrivpulpeter och spår av inskrifter fanns på triumfbågsväggarna. Det anses vara Mäster Amund som gjort målningarna. Vid en ny restaurering 1952 togs denna puts bort och det visade då att målningarna var i mycket dåligt skick och i det närmaste utplånade. I korvalvet har man kunnat restaurera blomdekoren och på triumfbågsväggen ska det finnas rester av regnbågen med den dömande Kristus och två knäböjande personer, Maria och Johannes. Detta går dock i princip inte att se numer. Vissa forskare håller för troligt att det var biskop Brynolf Gerlaksson (död 1505 och biskop i Skara) som bodde i Husaby biskopsborg och där utsmyckade en sal med målningar, också intresserade sig för kyrkornas utsmyckning. Detta kan förstås genom de inskriptioner i Gökhems kyrka och den numera nedbrunna kyrkan i Södra Råda, vilken innehöll Brynolfs namn. Man tror att det var han som lyckades skaffa målaren Amund till de kyrkor i Skarastiftet som behövde prydas. Målningarna var mycket lika de i Gökhems kyrka och troligtvis gjordes de strax före eller strax efter, troligtvis runt 1487. 

 

År 1773 målades kor och triumfbåge av den självlärde målaren och klockaren Anders Wetterlind från Acklinga. Samtidigt så kalkades tyvärr de senmedeltida målningarna av Mäster Amund över. 1700-tals målningarna var draperimålningar och olika figurscener tex syndafallet och korsfästelsen. Under 1700-talet sattes även nordportalen igen och man tog upp lite fler fönster, då det funnits rätt sparsamt med dessa innan. Man byggde en västläktare som även sträckte sig längs norra långsidan. Denna läktare revs sedan under 1800-talet och ersattes av en ny västläktare, vilken inte heller finns kvar längre. Kyrkan genomgick en ny stor renovering 1892 då den var väldigt förfallen. Till exempel så förstorade man korfönstret och byggde sakristian (innan hade man haft absiden som sakristia). Man murade igen ett av korfönstren i absiden (det södra). Man tog bort 1700-tals målningarna och dokumenterade de senmedeltida målningarna, sedan putsades allt över och försågs med schablonmåleri samt så målade man om altaruppsats och predikstol i en helt annan mer, för den tiden, moderiktig färgskala (man förstörde grejerna med andra ord för att utrycka sig lite krasst).

Den vackra predikstolen är från 1699 och är gjord av bildhuggaren Johan Ullberg den äldre. Den inköptes till kyrkan år 1729 för 50 daler silvermynt och hade tidigare stått i Ettaks kyrka, vilken revs 1720. I kyrkoböckerna kallas han Mäster Johan Bilthuggare och han var bosatt i Velinga socken. Han utförde arbeten i bland annat Velinga kyrka, Skörstorps kyrka, Hångsdala kyrka och Brandstorps kyrka. Altaruppsatsen från 1715 med skulpturer av Moses och Johannes är gjord av Jonas Ullberg, vilken man tror var bror till Johan Ullberg den äldre. Jonas var verksam under 1700-talets första del. Han har utfört uppdrag i Järlåsa kyrka i Uppland och har tillverkat en predikstol som stod i Suntaks gamla kyrka men som sedan flyttades över till den nya kyrkan.

En ny stor restaurering gjordes 1952 med målet att återge en del av den medeltida karaktären till kyrkan. Ett fönster som tagits upp i västgaveln murades igen och absidens södra gotiska fönster rekonstruerades. Man bytte ut bänkgavlarna och målade om altaruppsatsen och predikstolen till deras ursprungliga färgskala. Väggputsen togs bort och då visades sig de extremt skadade senmedeltida målningarna. 

Dopfunten är från mitten av 1200-talet och ingår i den så kallade Remmenegruppen av funtar. 

Promenaden från busshållplatsen till kyrkan (ca 2 kilometer) var mycket trevlig. Omgivningarna är väldigt vackra och jag passerade bland annat Bossgården som har en så kallad götisk uppbyggnad och vasstäckta tak. Gården byggdes upp mellan 1820-1870 och har förändrats extremt lite. Den brukas med delvis med äldre metoder och här odlas grönsaker till torg- och gårdsförsäljning. Självklart var jag tvungen att stanna till på vägen hem för att köpa hem lite gårdsodlade grönsaker! Nedan följer lite bilder från omgivningarna som jag såg på vägen till kyrkan.

Östra Gerums kyrka kan jag verkligen rekommendera att besöka! Mycket fin och charmig liten kyrka och den ligger som sagt i härliga omgivningar. Om man är här kan man passa på att besöka Skörstorps kyrka som bara ligger ett par kilometer härifrån (det var där jag gick bussen). Passa också på att köpa lite grönsaker från gårdsodlingen på Bossgården. 

Alla foton tagna med Nikon Z6 och 28-75mm f/2.8

Välkommen