Omgiven av en cirkel av träd och en fin gammal stenmur ligger Ryds kyrkoruin i Skövde. Platsen omgärdas av rofylldhet och en viss mystik där den ligger och när jag och min mamma var här på besök hade trädens löv färgats i höstens färger, vilket gjorde hela omgivningen ännu vackrare.

Ryds kyrkoruin ligger i området Södra Ryd i Skövde. Det är ett skogsrikt område med gott om vandringsstigar och efter kanske 700-800 meters  promenad från busshållsplatsen är man framme vid den vackra kyrkoruinen. 

Det har varit en romansk absidkyrka, vilken troligtvis är byggd på 1100-talet. Bortsett från att denna har saknat torn så var den lik Våmbs kyrka till form och storlek. Det är inte känt när den togs ur bruk men det skedde troligtvis redan på 1400- eller 1500-talet. Det finns en obekräftad uppgift från 1600-talet som säger att kyrkan blev nedbränd av danskarna år 1566. Om det stämmer var det antagligen i så fall i samband med det Nordiska sjuårskriget som varade mellan 1563-1570 då Sverige låg i krig med Danmark, Polen och Lübeck. Anledningen till kriget var bland annat Danmarks missnöje med Kalmarunionens upplösning. 

Kyrkan bestod av ett rektangulärt långhus med ett mindre och kortare kor som avslutades med en absid. Den var 18×9 meter och byggd av kalksten. Två ingångar fanns, en i den norra långväggen och en i den södra. 

I absidens norra yttermur finns några lutande kantställda stenar, så kallade opus spicatum (axmurning). Det är en byggnadsdetalj som var vanlig inom den medeltida kyrkobyggnadskonsten på kontinenten. 

Fram till 1930-talet var ruinen helt täckt av jord och i samband med en arkeologisk undersökning restaurerades ruinen. Vid undersökningen hittades en liljesten och en dopfunt, båda troligen från 1100-talet. Dessa förvaras nu i S:t Matteus kyrka i Södra Ryd. Det verkar inte som att fler undersökningar gjorts så om kyrkoruinens historia vet vi inte så mycket. Det finns inga synliga gravar på kyrkogården och det verkar inte som att man har grävt ut runt ruinen och undersökt så mycket. Men troligtvis finns det väl säkert gravar under jorden även om de inte syns ovan jord, kyrkan var ju ändå i bruk i åtminstone ca 300-400 år.

 De två altarna samt stenbänkarna runt kyrkomuren är rekonstruerade. Det norra altaret var ett så kallat Mariaaltare, vilka var vanliga i medeltida kyrkor. Troligtvis fanns det, som brukligt var, en madonnabild eller skulptur på Mariaaltaret. Dessa altare avlägsnades i regel under reformationstiden.  Tyvärr har högaltaret i koret blivit sönderslaget, men besökare har varit uppfinningsrika och ställt in ljus och prydnadssaker och så vidare i hålet. Riktigt fint får jag lov att säga.

När jag och min mamma var här träffade vi på en herre som hade vägarna förbi och pratade en längre stund med honom. Enligt honom spökar det här runt ruinen. Tydligen många som har sett och märkt av märkliga grejer i området. Mycket aktivitet ska förekomma vid ett visst träd som står här. När vi var här höll sig spökena borta i alla fall! 

Kyrkoruinen används ibland till friluftsgudstjänster. Detta var en sevärd ruin tycker jag. Alltid kul när det ändå är så pass mycket bevarat och läget är helt fantastisk. Hela platsen var fridfull och vacker och andades lite mystik på något sätt. Hösten var en bra årstid att komma hit på, när alla träden hade fina färger.

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och vintageobjektivet Meyer Görlitz Orestegon 29mm f2.8

Välkommen