Den bebyggelse som är bevarad vid Limtorget är en rest från den den äldsta delen av Lidköping, kallad Gamla staden. Det var denna lilla del som klarade sig från den stora branden 1849 som brände ner i stort sett hela Gamla staden. Limtorgets gatunät är än idag som det såg ut på 1500-talet. Ett fåtal hus härrör från tiden före 1800-talet.

Kvarteret Limtorget, som ligger i den enda staden vid Vänern som har medeltida anor, Lidköping, är verkligen en liten pärla. Här kan man strosa runt och titta på de små stugorna som är bevarade från 1600-tal och fram till 1800-tal och samtidigt föreställa sig hur det en gång har sett ut i staden. Och i andra städer också för den delen, det var ju så här stadsplanen och bebyggelsen såg ut i många städer på den tiden. En del av byggnaderna har flyttats hit i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet och en del ligger där de ursprungligen låg. Några av husen är idag privatbostäder och i några av husen huserar hantverkare och konstnärer med sina verksamheter. 

Genom Limtorget sträcker sig den gamla infarten från Skara och Götene. Namnet kommer sannolikt från tiden då kinnekulleborna kom hit och sålde osläckt kalk (dåtidens cement), som man kallade lim. 

Lidköping är den enda staden vid Vänern som har medeltida anor och namnet härleder man dels ur namnet på floden Lidan som delar staden i två delar, dels ur Köping, vilket motsvarar vårt nutida ord marknadsplats. Stadens privilegiebrev utfärdades av Kristofer av Bayern år 1446. Med sin placering vid Vänern gavs staden fri seglats på Vänern år 1532 och 1547 och även rätt att ha byteshandel i samtliga hamnar vid Vänern i Värmland, Dalsland och Vadsbo härad och även tullfrihet i Lödöse. Alla dessa rättigheter försvann efter hand som det tillkom nya städer tex Karlstad, Kristinehamn och Vänersborg. 

Det är inte bara branden år 1849 som drabbat Lidköping. Redan 1553 brann större delen av Lidköping ned i en stadsbrand. Gustav Vasa beviljade då staden tre års skattefrihet men sa att staden ej fick byggas upp på nytt, utan alla som ville bedriva handel skulle flytta till ”Huffudnaes” (den plats där Vänersborg senare kom att anläggas). Det blev dock ingen flytt, utan staden byggdes upp på nytt. 

Staden delas som sagt av floden Lidan som rinner genom staden. Den östra sidan benämns Gamla staden (den del Limtorget ligger i) och den västra sidan benämns Nya staden. Tidigare var Gamla och Nya staden två oberoende städer med var sitt rådhus. År 1615 fick Jacob De la Gardie grevskapet Läckö samt rätten att anlägga en stad, en rätt som han aldrig kom att utnyttja då. Drottning Kristina tilldelade honom istället staden Lidköping år 1651. År 1655 var grevskapets innehavare Jacobs son, Magnus Gabriel De la Gardie och han fick tillstånd att anlägga en ny stad inom sitt grevskap. Stadens läge utsågs till att vara vid Lidans västra strand, mitt emot Gamla staden. Ägarna av herrgården Ågården, som ägde den marken staden tänkte anläggas på, hindrade till en början hans planer. Efter ett markbyte tillföll marken Magnus Gabriel, så år 1672 kunde den nya staden börja byggas, allt efter Magnus Gabriels egna ritningar. År 1683 lades Lidköping genom reduktion som en enhet under kronan, men både Gamla staden och Nya staden fortsatte att ha var sin borgmästare ända fram till 1705. Man förstår att Lidköping var och är starkt präglat av Magnus Gabriel De la Gardie och han hade under sin livstid en beskyddande och hjälpande hand både över hans stad Nya staden men även över Gamla staden. Hans jaktslott (som flyttades hit från Traneberg) står mitt på Nya stadens torg och användes som rådhus fram till 1882.

Vid varje hus på Limtorget finns det informationsskyltar uppsatta med lite kort info om vem som bott där. Det finns också ett mysigt café här, som har öppet sommartid (så när jag och mamma var här på besök i oktober var det ju stängt). Byggnaden ägs av Lidköpings hembygdsförening.

Den så kallade Hantverksgården byggdes efter branden 1849 och idag har konstnärer sina ataljeér där. Även den gamla smedjan finns kvar och hembygdsföreningen håller till i en av byggnaderna. Hantverksgården inrymde i början av 1900-talet bostäder, häståkeri och smedja.

Huset Slottet är troligtvis uppfört 1622-1670 och var från början en tullstuga och gästgiveri. Från början var det endast 1 plan men en andra våning är tillbyggd 1830. Takhöjden i bottenvåningen är 178 cm och golvnivån ligger under gatunivån. Här bodde ”Halte Albert” och Axel och Adolf ”Reparns” Olsson med sina familjer. I ett dokument om ”Lidekiöpings stads fundation” som återfanns i rådman Jungmarkers samlingar och ska vara nedskrivet på 1600- eller 1700-tal, berättas det att danske kungen Kristian IV sägs ha övernattat här år 1612 (i samband med danska härjningståg i Västergötland, strax efter brände de ned Skara). En gamma kvinna bodde i huset och hon hade inte flytt som de andra invånarna. Hon bjöd kungen på det enda hon hade i skafferiet: en surlimpa och honung. Det sägs att kungen när han skulle ta avsked av gumman, sa: ”Säg ditt folk, när de komma hem, att konung Christian har ätit af den limpan och doppat i denna honungen.” Efter detta kom huset att kallas för Slottet. Om det verkligen finns någon sanning i detta är svårt att säga, men det är tvivelaktigt att huset verkligen är så gammalt som tidigt 1600-tal, men vilket fall som helst är det Lidköpings äldsta hus.

Nöjdes hus: Här bodde August och Augusta Nöjd. Boningshuset är från 1845-1856. Detta var det första stadshus som mötte resenärer som kom från Skara hållet. I huset bredvid bodde Elin i Ve boa.

Tullhuset/kruthandeln flyttades hit 1955 från Stenportsgatan. Huset är byggt omkring 1675 och var tullhus vid Stenporten, vilket var en del av Magnus Gabriel De la Gardies nya stad. Det sades vara en av Sveriges vackrast tullportar uppförd i slutet på 1600-talet, men den revs tyvärr 1858. År 1955 skulle tullhuset rivas för att ge plats åt nya bostäder, men då gick S:t Nicolai Gille in och räddade det och flyttade det till Limtorget. På denna plats där tullhuset placerats stod tidigare ett gammal hus som revs, där Albert ”Skam” Samuelsson och ”Åbrötne” Lundström tidigare bott. Under 1800-talets senare del och en bit in på 1900-talet drev C.J.F Högberg och hustrun Augusta en kruthandel här. År 2006 återfanns av en händelse två runda stenar som en gång i tiden prydde Stenportstullen.

Backmans hus är byggt i början på 1900-talet och delvis på den medeltida väg som kom från Skara. Kommunalarbetaren Backman bodde här och det fanns fyra lägenheter i huset.

Arkens hus är det största huset på Limtorget. Det uppfördes på Limtorget först, år 1586 men har ändrats radikalt genom åren (kan tänka mig att det knappt är samma hus som står där i dag). Ragnar Malmgren och Einar Jubel är några som bott här. 

Kjellbergs-Kjellens hus var från början inte ett hus, men har samma farstu och skorsten. Förmodligen byggdes det vänstra först. Huset finns med på 1845 års karta. Vindflöjeln bär årtalet 1864 och det kan vara året då taket fick tegel. I västra delen bodde skrothandlaren Kjellberg och i den östra bodde kapsågaren ”Kjerssan” Kjellen.

Vissel-Petters hus Sven Petter Magnusson bodde här. Smeknamnet fick han för att han jämt gick och visslade. Huset är en enkelstuga från 1855-1877.

Tryckeriet var från början en enkelstuga. På 1845 års karta finns ett hus som troligtvis är detta. Före 1877 byggdes huset ut med ett rum åt söder. Två tecken som talar för att det är äldre än 1845 är den låga takhöjden på 190 cm och den överdimensionerade spisen. I huset finns ett tryckeri som drivs ideellt och som kan trycka böcker på gammalt vis. 

Eva och ”Gustav med nävarna” Detta hus är byggt i två etapper. Östra delen är byggd 1856-1877 och västra är byggd efter 1877. Senare boende var ”Kyrke Marie” som hade en egen sittplats i kyrkan.

Detta är ett mycket fint och mysigt utflyktsmål som jag verkligen kan rekommendera! Sommartid så är cafeét öppet och stugorna där det bedrivs verksamhet går att besöka och få se hur de ser ut inuti. Så hit tänker jag definitivt åka igen till sommaren.

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och vintageobjektivet Meyer Görlitz Orestegon 29mm f2.8

Välkommen