Ruinen av en medeltida riddarborg mitt i Uddevalla? Ruinen från en medeltida kungaborg? Nej, faktiskt inte. ”Bara” en relativt ny ruin av en borg bygd i nationalromantisk stil och inspirerad av medeltida riddarborgar. Den ligger där, ganska svårtillgängligt, högt uppe på ett berg och blickar ut över en milsvidd utsikt och påminner oss om en förmögen och smått excentrisk mans visioner och byggnadsdrömmar.

Det är en smått stenig och på sina håll svårvandrad stig (det var halt och vått när jag var här) som i en konstant stigning leder fram till ruinen av Tureborgen i Uddevalla. Man tror lätt att detta skulle kunna vara ruinen av någon form av medeltida borg, men faktum är att denna borg byggdes så sent som 1899. Det var den excentriske lokalpolitikern och grundaren av tidningen Bohuslänningen, Ture Malmgren som byggde denna mellan åren 1899-1912. Han var ofta ute och reste i sin ungdom och det var på sina Tysklandsresor som han blev inspirerad till detta, då han såg landets alla mäktiga medeltida borgar och slott. 

Malmgren hade till sin hjälp bland annat stenarbetaren Karl Tapper och byggmästaren J.A Widén och de jobbade på utan några egentliga ritningar att gå efter, istället improviserade de en hel del, huvudsakligen baserat på vykort föreställande slott från det tyska Rhendalen. Trots att Malmgren var en mycket förmögen man var byggprojektet en stor utgift och för att hålla nere kostnaderna köptes billigt material in genom att köpa upp och riva gamla timmerhus utanför Uddevalla. Man påbörjade arbetet med att spränga gångar uppe i berget och grunden och tornen murades upp. I en del av murbruket kring den nordöstra delen av borgen lade man i glassplitter för att hindra inkräktare från att klättra in på borggården.

Flertalet rum byggdes runt de båda östra tornen. I Göteborg var de för att hämta stora järnbalkar till den stora salen men i övrigt togs som sagt det mesta materialet från rivna, gamla timmerstugor. För värmen byggdes kakelugnar för 800 kr styck av fint skånskt formtegel och flertalet rum tapetserades med vackra, färgglada tapeter. När byggnaden var färdig bestod den av ca 40 rum, flera torn, balkonger och höga stenmurar. Bland rummen fanns en stor samlingssal/riddarsal med grova stenpelare, ett musikrum med tre pianon, kägelbana, biljardrum, borgstuga, 17 gästrum, kök, jungfrukammare, konstrum med verk av kända konstnärer så som Anders Zorn och ett beduinrum. Ture själv hade sin lägenhet i bottenvåningen i den sydöstra delen av borgen. Ture såg även till att bygga en lönngång i sin borg (ska det vara en medeltida borg ska det ju göras ordentligt liksom!). Lönngången öppnades med en knapp som var dold bakom träpanelen och själva gången gick 10 meter ner i berget och mynnade ut i en krypta. Det finns en del myten och rykten om att det skulle ha funnits flera lönngångar och lönnrum. En lönngång skulle tex ha gått ända till hans hem Villa Elfkullen och en skulle sträcka sig ända till Uddevallas hamn! Man kan nog avfärda detta som just myter. Sådana långa bergstunnlar hade blivit alldeles för dyrt och svårt att bygga.

Sommaren 1910 hölls smygpremiär för borgen. Medlemmarna från Publicitetklubben var inbjudna samt personal från tidningen Bohuslänningen och ett par av stadens stora, viktiga män. Det hölls en rundvandring och tal och det bjöds på förfriskningar. Besökarna var imponerade. Flaggan hissades och sedan begav de sig till Tures villa Villa Elfkullen (som förövrigt finns kvar och är öppen på sommaren) där borgmästaren Sixten Neiglick höll tacktal.

Ture Malmgren höll en del fester i borgen genom åren, inspirerade av medeltida gästabud med helstekt gris och mjöd som dracks i trästop. Borgen saknade dock bekvämligheter så som vatten så man fick ha hästar som drog upp tunga lass med vattentunnor så det var nog rätt omständligt också med tanke på hur svårtillgängligt borgen är belägen. Underhållet va borgen var tydligen också ganska dåligt, bland annat så klagades det på fuktiga sovrum. År 1916, när Ture var 65 år, var sista året han besökte borgen. Hans kroppshydda var så stor att vagnen inte höll hans vikt och han hade även fått diabetes, vilket tog mycket på hans krafter. Han dog 1922 och efter det ville hans änka Hilma inte sätta sin fot i borgen igen. Den enda inredningen som fanns kvar i borgen efter hans död var ett piano, ett biljardbord, några stolar, järnsängar och några trädgårdssoffor. Resten hade flyttats till Villa Elfkullen eller slängts.

Borgen förföll sakta under de kommande årtiondena. Hilma hyrde ut borgen till bland annat en konstnär och efter hennes död 1942 så köptes hela området av August Löfgren för 25 000 kr (motsvarar idag ca 500 000 kr). Han styckade av området i flera tomter och tomten som hade borgen fick några köpare som var intresserade. Bland annat ville Sveriges författarförening köpa borgen och montera ned den och flytta den till Stockholms skärgård. Även två affärsmän var intresserade av att köpa och deras plan var att bosätta sig där, men deras fruar vägrade. En annan potentiell köpare var en kommunistisk organisation i Uddevalla. Det blev dock ingen försäljning och under andra världskriget hyrde Löfgren ut borgen till försvaret som förläggning och för flygspaning eftersom utsikten var så bra. Soldaterna som bodde där odlade bland annat potatis på den yttre borggården då det rådde matransonering under kriget.

Förfallet av borgen i kombination med vandalism ledde till slut till att byggmästare Kjell Stolt köpte borgen för att riva den och återanvända timret, men innan han hann göra det sattes Tureborgen i brand natten den 26 november 1950. Borgen brann ned till grunden. Brandkåren fick första larmet från en dam som sett ”något rött” från Tureborgshållet vid 17-tiden. Poliserna Algot och Erik såg från sin bil att något pågick vid Tureborgen och får sedan även ett meddelande via radion att ”Tureborg står i lågor”. När de kommer fram till borgen var klockan 18:15 och vid det tillfället var borgen helt övertänd. På grund av att et var en extremt dimmig kväll hade borgen kunnat brinna på ett bra tag innan någon upptäckte röken. Brandkåren kom med tre bilar strax efter att poliserna anlänt och de fick lägga stort fokus på att få branden att inte sprida sig till den omkringliggande skogen. Borgen var bortom all räddning. 

Några dagar efter branden presenterade markägaren Stolt planer på byggandet av 400 lägenheter på området. Emellertid så sålda han istället marken till kommunen och tjänade där en förmögenhet. Det finns en del myter och rykten kring branden. Att branden var anlagd är relativt klarlagt men inte vilket motivet var. En teori menar på att branden skulle vara anlagd av någon politisk fiende till Ture Malmgren. Detta känns ganska ologiskt då branden är anlagd många år efter att både han och hans fru gått bort. En annan teori menar att branden skulle vara anlagd av markägare Stolt, för att slippa rivningsarbetet som helt klart skulle bli krångligt med tankte på bland annat det svårtillgängliga läget borgen ligger på. En teori är inne på att det skulle vara frågan om försäkringsbedrägeri, men det är tveksamt då borgen tydligen bara var försäkrad till ett värde för 1000 kr. Den teori som polisen gick på 1950 är att några pojkar smygrökt, gjort upp eld eller varit oförsiktiga med tändstickor och då av misstag råkat tända eld på borgen och sedan gömt sig av rädsla för bestraffning. 

  

Uddevalla kommun köper som sagt sedan marken av Kjell Stolt år 1955 och området blir parkområde. Under 1960-talet murar man igen några källarrum på grund av rasrisk och sätter upp lite staket och bostadsområdet Tureborg börjar byggas nedanför bergshöjden.

Ruinens skötsel har blivit rätt eftersatt och detta har lett till skadegörelse, klotter, nedskräpning, igenvuxen vegetation och allmänt förfall. I september 2014 togs initiativ av det nybildade Sällskapet Tureborgen att sköta om borgen och man påbörjade den första skötseln med bland annat slyrensning och några mindre reparationer. 

Tureborgen och området omkring är ett av Uddevallas populäraste besöksmål och det är lätt att förstå varför. Det var riktigt häftigt att gå runt på ruinområdet och att kunna gå in i flera av rummen och gångarna (rekommenderas att ha med en ficklampa!). När jag var där så var jag helt ensam och det var faktiskt lite småläskigt får jag erkänna, särskilt att gå in i de kolmörka rummen och gångarna och klättra upp för den inte helt lätta trappan i tornet! Även omgivningen runt ruinen är jättevacker och det finns flera fina promenadstigar man kan traska runt på. Rekommenderas verkligen! 

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen