Oscar II fort, som ligger på Västerberget i Göteborg, är ett av de 12 st så kallade bergsfort som byggdes i Sverige mellan 1889-1907. Det man ser nu är ett unikt fort så nära sitt ursprung som det är möjligt. Oscar II fort blev aldrig moderniserat som de andra bergsforten. Idag ligger våra fort kvar på sina platser som monument över en svunnen tid då försvaret av rikets gränser skulle ske från starkt befästa positioner.

I slutet av 1800-talet fanns i Göteborg endast Göta artilleriregemente som militär närvaro och försvar. Man inledde en planering av olika försvarsanläggningar i hamninloppet och år 1899 började arbetet med huvudanläggningen Oscar II fort. Detta fort fick en del, för tiden, nymodigheter som egen elgenerator, vattentoaletter, värmesystem osv. Anläggningen togs i drift 1907.

Kortfattat kan man säga som så att i och med att fientligheterna med Danmark upphört efter freden i Kiel 1814 och bildandet av svensk-norska unionen, så fick försvaret av landets västra sida låg prioritet. Göteborgs utsatta läge vid Göta älvs mynning fanns dock kvar i minnet. Vid 1800-talets mitt hade försvarsanläggningar som Älvsborg, Skansen Kronan, Skansen Lejonet och Nya Älvsborgs fästning tjänat ut. 1883 avvecklades Karlstens fästning som militär installation. 1855 reducerades Nya Varvet till en depå och när Nya Älvsborgs fästning avvecklades 1868 saknades fast försvar vid Göta älvs mynning. Unionsproblemen mellan Sverige och Norge kärvade alltmer och i slutet av 1800-talet blir frågan om ett fast försvar åter aktuell. Till sist godkände riksdagen, efter en utredning, att Göteborg skulle få ett fast försvar (om än mer nedbantat än det ursprungliga förslaget) och Oscar II fort kunde börja byggas.

Efter 1925 års försvarsbeslut blev det så att anläggningen bibehölls men utan bemanning, så kallad materialreserv. Inför andra världskriget flyttades kanoner osv till Älvsborgs fästning. Så fortet kom att vara helt obeväpnat, förutom Götiska batteriets fyra pjäser. Vissa delar av fortet kom att fungera som förläggning och stabsplats och som mätstation för några av kustartilleriets batterier. 

Efter kriget upphörde användningen helt och hållet och fortet kom att långsamt förfalla. År 1955 ”avskrevs” det och föll i glömska. Ibland har det använts som förråd, men det har hela tiden varit kvar i militär ägo. Kanske en av orsakerna till att det överlevt i så pass orört skick. Under slutet av 1955 påbörjade Fortifikationsverket en omfattande upprensning och röjningsarbete och det gjordes en fotodokumentation som visar hur det såg ut tiden efter andra världskriget. Tyvärr har ett antal städningar genom årens lopp inneburit att den del av inredningen i olika rum försvunnit. 

Oscar II fort är ett så kallat bergsfort, vilket innebär att man använder metoden att spränga ner anläggningen i urberget. Det byggdes 12 sådana fort mellan 1889-1907 varav Vabergets fort var de första. Sen följde det i rask takt ett antal större och mindre berganläggningar. 

Dessa fort blev snabbt omoderna då krigstekniken utvecklas snabbt, men många av dom kom ändå att leva kvar långt in i modern tid. I några fall som aktiva befästningar och i andra fall som mobiliseringsförråd. Oscar II fort fick en ganska kort tid som aktiv befästning. Redan 1926 blev fortet ”placerat i malpåse”, där det förblev till strax före krigsslutet 1939, sen efter andra världskriget återgick fortet till att bli inaktivt och var så fram till slutet av 1990-talet. Dessa bergsfort blev egentligen omoderna redan före andra världskriget. Modernare och effektivare artilleri, ammunition och flyget gjorde att de fick svårt att klara sig. De kunde snabbt oskadliggöras med relativt få soldater. Det danska Masnedöfortet till exempel, erövrades med fallskärmstrupper. De gamla forten var nämligen väldigt sårbara ovanifrån då de byggts med försvarsidén att fienden angrep med marktrupper mot fortets yttre.

I själva kärnanläggningen fanns samtliga utrymmen som krävdes för att hålla fortet och dess manskap vid liv. Uppe på hjässan fanns batterier med fortets kanoner, skyttegallerier för infanteriet, observationsplatser, strålkastare och vattenmagasin. Vägen till hjässan kunde endast nås via trappor inne i fortets kärnanläggning. Två tunnlar leder in till stormningsgraven och därifrån når man den centrala delen. I stormningsgraven finns försvar av huvudanläggningen, belägen på motsatta sidan, så kallade kontreskarpgallerier. Från dessa kunde stormningsgraven beskjutas. Anläggningens romboidform gjorde att hela stormningsgraven kunde beskjutas från dessa kontreskarpgallerier. Denna typ av försvar bygger vidare på en befästningsteknik från 1600-talet.

Mitt emot ingångstunneln längst i söder låg vaktlokalerna med trappor upp till strålkastare, en 57 mm kanon och infanterigången på fortets hjässa. Längst huvudkorridoren låg logement, kök och övriga utrymmen för manskapet. Längre in låg maskinrummet, sjukavdelning och expeditionslokaler. Längst bort i korridoren hade officerare och underofficerare sina utrymmen och egen köksavdelning. Längst den norra korridoren fanns ytterligare manskapsutrymmen.

I vissa utrymmen fick de råa bergväggarna beklädnader av kokosfiberplattor och träpanel och på några platser var väggarna rikt dekorerade med målningar. I vissa korridorer finns tegelgolv i rött och vitt. Utrymmena hade plats för 300 man. 

Lite här och var kan man se rälsar och dessa användes till de vagnar som rullar fram granater och krut.

Det var riktigt häftigt att besöka fortet och få gå runt i alla bergsgångar osv. Fick uppfattningen att en stor del av fortet var tillgängligt att gå runt i. Vissa delar var avspärrade och det förekom rasrisk på vissa ställen. Älskar att det var så ruffigt och smått förfallet! Några gånger per år är fortet öppet för besökare (viss inträdesavgift förekommer) så håll koll på det! En del evenemang förekommer också så som flaggdag den 6 juni varje år (dock inte i år 2020 pga coronan). Rekommenderas varmt!

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen