Några hundra meter från Husaby kyrka finner man ruinen av den gamla biskopsborgen. En gång bostad åt den mäktige biskopen Brynolf Gerlaksson, som var biskop i Skara 1478-1505. Den var en i raden av de många befästa hus som Brynolf höll sig med. Borgen är möjligen uppförd på Olof Skötkonungs kungsgård.

Troligtvis uppfördes centralhuset av Brynolf Gerlaksson omkring 1480, som ett rent bostads- och representationspalats utan några andra försvarsfunktioner än ett fällgaller i byggnadens portal. Några egentliga stridshandlingar vid Husaby är inte kända. Att han valde just denna plats kan mycket väl ha varit av symbolvärde då biskopen var mycket historiskt bevandrad. Olof Skötkonung sägs ju enligt tradition ha döpts vid Husaby kyrka och han räknas ju till riket Sveriges första kristna konung och vissa historiker tror att han även här haft en kungsgård. Det har visat sig att bottenskiktet till borgen är betydligt äldre än från 1400-talet och man vet att kung Olof skänkte sin gård till biskopen efter dopet, så det ligger inte långt ifrån att anta att borgen är byggd på den gamla kungsgårdens plats. 

Borgen är en så kallad tornhusanläggning med ett centralt, mäktigt mittorn. Den typen var från början rena försvarsanläggningar men användes längre fram alltmer som bostäder. Troligen utnyttjades den som förråd åt biskopen och hans följe. De stannade där så länge mat och dryck räckte och drog sedan vidare till nästa uppehållsplats. Det var aldrig frågan om någon praktborg, men de målade porträtten som en gång satt på väggarna visar att festsalen åtminstone användes. Det var Brynolf som hade låtit måla porträtt av sina föregångare och under porträtten fanns en sammanfattning av de olika biskoparnas levnadsöden. Bilderna finns självklart inte kvar längre, men texterna skrevs av i början på 1500-talet innan borgen förstördes. Borgen var nog rätt bekväm och varm för sin tid för utgrävningar har visat att den hade en varmluftsanläggning – en slags central uppvärmningshärd från vilken utgick ett system av varmluftskanaler inne i själva murarna. Borgen har aldrig haft någon vattenfylld vallgrav utan bara de mäktiga murarna skyddade och de var omgivna av en torrgrav. Innanför murarna finns rester av flera mindre byggnader som användes för hushållet. Det finns rester av två brunnar, vilket visar att borgen hade egen vattenförsörjning.

På 1960-talet gjordes en omfattande utgrävning och förstärkning av murarna. Då upptäcktes att kullen vid murgaveln dolde ett valv med en hel källarvåning där under. Man påträffade dessutom en fängelsehåla under centralhusets trappa, lik en djup brunn. Dit ner firades fångarna genom en liten glugg och fjättrades med både hand- och fotfängsel vid hålans botten. Detta rum var dolt och hade ingen trappa utan endast denna takglugg som man fick firas ner igenom. Det ihop med de fynd av fotfängsel och en bila som har hittats här, gör att arkeologerna drar slutsatsen att det rör sig om en fängelsehåla. Även de uppgifter att det år 1206 fastställs i ordens statuter att det är tillåtet att inrätta en fängelsecell i klostren och 23 år senare så rekommenderas det. Denna typ av rum var efter det vanlig i klostren, tex så har man hittat ett i Alvastra kloster. Vilket hemskt öde att hamna i en sådan fängelsehåla!

Borgens centrala del utgörs nu av lämningarna efter ett stenus i fyra våningsplan – det så kallade centralhuset. En 15 meter hög väggsida återstår av denna byggnad. Den nedersta våningen i denna byggnad har varit täckt av två kryssvalv och en sköldbåge och en trappa upp till de övriga våningarna. 

Många fynd av olika typer av vapen har gjorts, bland annat två bössor, även fragment av ringbrynjor och rustningar. Så att det funnits fullrustade krigare i biskopsborgen framgår tydligt. Man har också hittat intressanta, personliga föremål som hängsmycken och en klackring i guld men en bild av Madonnan och barnet (Maria och Jesubarnet). Kan denna ha tillhört självaste Brynolf Gerlacksson själv?  Det framgår nämligen i ett brev från 1479 att han var en mycket hängiven Mariadyrkare. I brevet kallas Maria den ”städse otadliga och oberörda jungfrun”. 

Efter hand har borgen byggts ut och det har noterats att varje ny byggnadsdel tycks ha haft syfte att öka försvarskraften, så att det i fullt utbyggt skick kan räknas som en medelstark befästning. Till exempel så har kanongluggar byggts in i de tillbyggnader som är av senare datum än centralhuset (som är från den äldsta tiden), även en tillbyggnad som hade som syfte att skydda huvudingången har gjorts.

Vissa tillbyggnader, som tex den så kallade ekonomilängan, har daterats till omkring år 1500 och i ett senare skede utvidgades den med ytterligare rum. Ekonomilängan innehöll bland annat bagarstuga och annan livsmedelshantering och smedja. Ett porthus mot ringmuren tillhör också en senare tillbyggnad och den var till för att förstärka borgens försvar. Den allra sista tillbyggnaden som gjordes för att förstärka försvaret var en halvrund tornbyggnad, som tolkats som ett flankeringstorn. 

Det är troligt att händelser som skedde 1497, när Brynolf tillfångatogs av en västsvensk folkhär, fick honom att inse att skyddet måste förstärkas och då först med byggnaden vid centralhusets portal. Vad var det då som hände 1497? Jo, Brynolf som tidigare haft goda relationer till Sten Sture gick istället över till oppositionen i rådet och ställde sig år 1497 bakom kravet på avsättning av honom och verkade för danske kungen Hans under dennes invasion av Sverige. Detta väckte stor vrede hos Stureanhängarna och en västsvensk här tog biskopen tillfånga, möjligen skedde detta vid Husaby. Efter kung Hans seger i oktober samma år frigavs han och kunde delta vid kungens kröning i Stockholm. Ett par år senare tvingades Sten Sture under hot om bannlysning att betala honom 500 mark som ersättning för den skada han lidit. Brynolf bytte snart sida igen och 1501 var han och biskop Ingemar i Växjö de enda biskoparna i rådet som ställde sig bakom uppsägelsebrevet till kung Hans. Han stödde därefter Sten Sture till dennes död år 1503.

Försvaret byggdes sedan succesivt ut, kanske framförallt under biskop Vincens Henningssons tid (Brynolfs efterträdare som blev biskop 1505) då ju Västergötland var en oroshärd under unionsstriderna. Borgen bör ha stått färdig i sitt slutgiltiga skick år 1520.

Borgens historia är inte lång. Det finns spår på sandstensmurarna efter en brand, vilken ödelade borgen. Kanske var det på 1530-talet då mycket talar för att Gustav Vasa efter reformationen, som skedde 1527, lät bränna borgen efter att det mesta av värde förts bort. Han var oroad över den makt som biskoparna hade och utövade och inte minst gällde det biskopen i Skara. Det allra mesta av kyrkans och klostrens tillgångar drogs in till kronan och detta gjorde att biskoparna med omedelbar verkan miste tex Läckö slott med underlydande gårdar. Biskopsborgen i Husaby hade inte på långa vägar samma strategiska betydelse som Läckö så det är därför ovisst om den togs i anspråk omedelbart eller om det dröjde lite. Det så kallade Västgötaherrarnas uppror år 1529 måste dock ha gjort det klart för Gustav Vasa att borgen kunde ställa till besvär för honom i orätta händer. Därför förstördes den antagligen kort därefter.  (Upproret innebar att biskop Magnus Haraldsson (vald 1528) och biskopen i Linköping, Hans Brask lierade sig med varandra i ett försök att hejda kungens reformatoriska strävanden och reduktionen till kronan. De konspirerade ihop med Ture Jönsson (Tre Rosor) och det blev upptakten till upproret.) 

 

Lite kort om Brynolf Gerlaksson

Brynolfs fädernegård var troligtvis gården Bogryd i Bjärka härad, Västergötland. Han var styvson till Jöns Knutsson (Tre Rosor) och halvbror till Ture Jönsson. I ett brev från biskopstiden kallar han Jöns Knutsson ”vår älskelige fader”. Han var förtjust i att resa och vistades i sin ungdom mycket utomlands och han erhöll frälsebrev av Sten Sture d.ä. för sin tjänster mot riket. År 1468 skrevs han in vid universitetet i Rostock och blev senare filosofie kandidat. Han blev dekanat i Skara och valdes sedan till biskop år 1478. Kort efter sitt tillträde inrättade han, av egna medel, ett brödraskap vid domkyrkan. Brynolf var en ambitiös man och 1493 lät han trycka ett ”Brevarium Scarense” i Nürnberg. Detta för att det skulle finnas riktlinjer så alla kyrkor i stiftet skulle kunna fira på samma sätt, alltså att det skulle finnas en liturgisk enighet i kyrkorna. Breviariet är unikt så till vida att man i det också finner ritual för dop, bikt, vigsel och sjukbesök med sista smörjelsen, begravning samt välsignelser av bland annat bröd, ost, smör och ägg. Även ett ovanligt stort antal mässtexter ingår i breviariet. Detta utgör därför en huvudkälla till kunskap om gudstjänsten i det medeltida Skarastiftet. Brynolf arbetade också mycket aktivt för att få sin föregångare Brynolf Algotsson helogonförklarad. Han fick tillstånd av påven till skrinläggning av hans kvarlevor, men det slutgiltiga målet, en helgonförklaring, nåddes dock aldrig. 

Han var en framstående religiös ledargestalt men spelade också en viktig roll inom politiken då han var ledamot i riksrådet. Som förläning hade han Kållands, Kinne och Skånings härader samt Skara stad och tillsammans med stiftets alla andra egendomar gav detta kyrkan mycket goda inkomster. Så nog var kyrkan och biskoparna viktiga och rika maktpersoner på denna tid, vilket torde ha gjort många kungar (inte bara Gustav Vasa) lite osäkra och även insett vikten av att hålla sig väl med dessa.

Det givna målet antar jag är Husaby kyrka när man är här, men glöm för allt i världen inte av biskopsborgen! Den är riktigt häftig! Hela området här kryllar av sevärdigheter och är man i närheten av Husaby kan man även besöka Flyhovs hällristningar som ligger några kilometer längre bort. En trakt som är väl värd ett besök och som förtjänar att utforskas grundligt! På sommaren har kyrkan generösa öppettider och några hundra meter från kyrkan, i hembygdsföreningens lilla hus så serveras det underbar hembakad fika i hemtrevlig miljö!

Alla foton tagna med Sony A580 och Sigma 17-70mm f2.8-4 samt Fujifilm X-T10 och 18-55mm f2.8-4

Välkommen