I Sundals Ryr, några kilometer utanför Brålanda, finns denna fina och charmiga lilla medeltidskyrka. Den härstammar från 1200-talet, men har likt de flesta andra kyrkor blivit något ombyggd genom årens lopp. Kyrkans mittdel är den som är allra äldst. Förmodligen ersatte denna kyrka en ännu äldre träkyrka/stavkyrka. Kyrkan övergavs 1906, till förmån för den nya kyrkan som ligger några kilometer bort. Den stod som ödekyrka ett tag, men kyrkogården var kvar i bruk.

Före 17 april 1885 hette Sundals Ryr bara Ryrs socken. Namnet skrevs 1531 som Ryer och innehåller rydher; ‘öppen plats i skog, uppröjt ställe’. 

Under mitten på 1500-talet förekom det mycket härjningar från danskarna här i området. Vid ett tillfälle (1565) brändes nästan samtliga hemman i Brålanda ner, men den gången klarade sig Sundals Ryr. Dock hade de inte lika tur några år senare. Det anges att 1569 så var 20 hela hemman öde i Sundal, samt 15 torp. Trots att härjningarna upprepades under kriget 1611-12, hade man en betydande tillväxt i både antal hemman och i antalet bönder på varje hemman. Det är lite förvånande och har varit svårt att förklara, att man haft denna starka expansion trots svåra krigshärjningar i bygden samt missväxt och hungersnöd på 1590-talet.

Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med oregelbundet tresidig koravslutning. Koret saknar korfönster. De metertjocka väggarna består av natursten. Västportalen upptogs 1824, då en äldre ingång nära sydvästra hörnet murades igen. 

Under senare delen av 1600-talet raserades det gamla koret och långhuset förlängdes 5 meter åt väster samt försågs med tresidig koravslutning. Ett vapenhus finns omnämnt på 1700-talet, beläget framför den äldre ingången av sydfasadens två ingångar. Det raserades antagligen 1824, då ingången murades igen och västra ingången tillkom. Idag finns varken vapenhus eller sakristia. Ingången som syns på bilden nedan är eventuellt ursprunglig sedan den tillkom på 1650-1700-talet.

Interiören bär prägel av så kallad provinsiell barock. År 1748 dekoreras taket med vackra målningar av Hans George Schüffner. Han kallades ”Guds målare på Dal och i Västra Värmland” och tillhörde den västsvenska måleriskolan. Han har målat flera kyrkor i Dalsland. Han målade även läktaren med bilder på apostlarna. Eventuellt tillkom läktaren i samma veva som han målade dessa bilder, alltså 1748. Kring fönster och altaruppsats finns också draperimålningar, som togs fram, konserverades och kompletterades vid en stor restaurering 1944.

Predikstolen är från 1600-talets senare hälft och har renässansdrag. Altaruppsatsen är från omkring år 1700. Både predikstol och altaruppsats rustas upp av Schüffner år 1748, som för detta får 125 daler silvermynt. Timglaset på predikstolen anskaffades under 1700-talets senare hälft. Med reformationen blev timglas lite av en standardinventarie i kyrkorna och den placerades på predikstolen. Det var för att prästen skulle kunna hålla koll på hur lång predikan var, så att den inte blev för lång. Den skulle i regel begränsas till en timme och när alla bägare i timglaset runnit till botten hade det gått en timme. 

 

 

Dopfunten i täljsten från 1200-talet finns i Sundals Ryrs nya kyrka. Den, i mitt tycke, vackra, omålade bänkinredningen härrör från 1824. Bänkarna är av omålad furu, så när som på två bänkdörrar som är målade. De fick sin färg av de hemmansägare som svarade för den bänkraden. Då bänkarna tillkom fastställdes också bänkordningen (vem som skulle sitta var) och det gjordes genom lottning. Den högra bänken i koret var till för prästfamiljen och klockaren medan den vänstra bänken var för kyrkvärden. 

Framme vid predikstolen står en mycket vacker orgel. Denna orgel är från 1795 och är byggd av Pehr Strand. Det är en av endast fem orglar byggda av honom som finns bevarade! Den har troligtvis stått i Vänersborgs kyrka, men kom till Örs kyrka på 1800-talet. Efter ett antal år inköptes den av Anders Jansson från Högen i Sundals Ryr och skänktes sedan till församlingen av en släkting till honom. Den invigdes i kyrkan 1974.

År 1912 revs klockstapeln från 1756 och såldes på auktion. Den klockstapel vi ser idag uppfördes 1946 och uppfördes efter förebild från den gamla som stod där innan och uppfördes på samma plats. 

Det äldsta beslutet att bygga en ny kyrka härrör från 1876. Ännu 1888 har det inte skett. Orsaken var att man var oense om platsen för den nya kyrkan. Förslaget att riva den gamla och uppföra den nya på samma plats gick inte igenom. Och det är ju säkert eftervärlden tacksamma för (jag är det i alla fall!). År 1900 hade den dock dömts ut som ”otillräcklig och förfallen”, men användes fortfarande. Kyrkan blev skadad av en kraftig jordbävning 1904 mitt under högmässan. Ljuskronor skakade, fönsterrutor krossades och panik utbröt och alla försökte samtidigt ta sig ut. Folk svimmade och några försökte hoppa ut genom fönstren och en stackare som försökte hoppa ut genom ett fönster klämdes fast under stenar när väggen rasade.

Kyrkan lämnas öde, som nämnts tidigare, år 1906. 1944 sker en omfattande restaurering både exteriört och interiört och efter restaureringen återinvigdes kyrkan. 

Stenmuren runt kyrkogården tillkom 1824 för den äldre delen och 1845 för den nyare (i samband med kyrkogårdens utvidgning). Den nuvarande ingången tillkom antagligen vid murens uppförande. Det finns några av de gamla ingångarna med dess järngrindar kvar, dessa används dock ej längre.

I kyrkan har funnits ett par värjor, som enligt traditionen i socknen skall ha tillhört ett par adelsmän och bröder med namnet Katt, som efter krigiska äventyr sökt sig en tillflykt på gården Berg och därefter har gården fått namnet Katteberg (den gården ligger ca en halv mil från kyrkan). Det har gjorts undersökningar efter denna släkt, men utan resultat. Dock, om man byter ut Katt mot Berg kanske man är något på spåren. Värjorna är tillverkade på 1650-talet och vid denna tid ägdes Katteberg av officeraren Mårten Eriksson Berg, som var en framstående expert på befästningsanläggningar. Visserligen var han inte adlad. Värjorna finns inte kvar i kyrkan och det är lite oklart vart de befinner sig nu. 

På kyrkogården finns gott om vackra järnkors och smideskors, vilka är väldigt vanligt i bland annat Dalsland (sällsynt i Västergötland).

På vägen mellan Brålanda och kyrkan såg jag två milstenar, båda från 1847 (älskar milstenar!).

Gården Prästeryr, som ligger bredvid kyrkan var en gång sockenprästens boställe. Namnet Prästeryr är av ganska sent datum. Fram till 1910 stod det i officiella papper Ryrs Stom eller Stommen, men i dagligt tal har det länge hetat Prästeryr och det kommer sig av att gården sedan 1680-talet varit anslagen till boställe åt en av bataljonspredikanterna vid Västgöta-Dals regemente. Bostaden som står där nu är nog av lite senare datum, dock har jag ingen uppgift på när den är byggd. 

Kyrkan har inga direkta öppettider, men åtminstone under sommartid kan man kontakta pastorsexpeditionen eller kyrkvaktmästaren så får man sig en mycket intressant och givande rundtur! Det var väldigt intressant och kul att få komma in och titta på denna vackra och gamla kyrka. Den ligger i fina gamla omgivningar också, så bara det är ju intressant. Så denna kyrka kan jag varmt rekommendera att besöka.

 

Alla foton tagna med Nikon Z6 samt 28-75mm f/2.8

Välkommen