Valtorps kyrka är en charmig liten sockenkyrka med medeltida anor, som ligger i Falköpings kommuns norra del och nära ån Slafsa. Den, liksom många medeltidskyrkor, har genomgått en del förändringar och ombyggnader genom årens lopp men har lyckats behålla sin medeltida charm och karaktär, vilket man slås av när man går in i kyrkan.
Valtorps kyrka byggdes på 1100-talet som absidkyrka i tuktad sandsten och den stod färdig år 1249. År 1722 byggdes den ut österut till sin dubbla längd och absiden togs bort och de två fönstren i koret tillkom. Det är från denna renovering som kyrkan har det mesta av sin planform. Den äldsta stenkyrkan bestod av långhus och ett smalare absidkor. Av denna äldsta kyrka återstår betydande partier i det nuvarande långhusets västra del.
Vad gäller ombyggnaden från 1722 så finns det en traditionsenlig historia kring detta. Det började med att greve Axel Per Wrangel på gården Wrangelsholm kom för sent till julottan en gång och kyrkan var redan fullsatt. Han svor då till i vrede och för detta vanhelgande av kyrkorummet dömdes han att antingen sitta i skamstocken (som finns kvar i vapenhuset) eller låta bekosta en tillbyggnad av kyrkan. Han valde det senare alternativet och hans initialer A P W samt tillbyggnadsåret 1722 sitter på kyrkans östra gavel. Där finns också en ornamenterad romansk infattning i sandsten som omsluter ett litet fönster. Den har förmodligen suttit på en annan plats förut. Kanske i koret? Jag har inte hittat någon information om detta.
Gården Wrangelsholm (modern stavning Vrangelsholm), som Axel Per bodde på, sägs ha varit ett jaktslott åt Karl XI. Den köptes på 1600-talet från kronan av Kerstin Gyllenstjerna. I början på 1800-talet ägdes gården av änkefru Natt o Dag. Namnet skrevs år 1431 som Walathorp och innehåller torp, ‘nybygge’. Förleden innehåller sannolikt mansnamnet Vali/Vale. Vale är för övrigt en asagud inom fornnodisk mytologi som var son till Oden och Rind.
Straffstocken som Axel Per Wrangel hotades med står som sagt kvar i vapenhuset. Det är en lite ovanlig typ då de straffade stod upp och inte satt ner som annars är brukligt. Skamstraff avskaffades i Sverige 1855 och användning av straffstock avskaffades 1841. Straffstocken stod antingen ute på kyrkogården eller i vapenhuset. Kyrkotukt utdömdes enligt 1686 års kyrkolag och brotten kungjordes från predikstolen och brottslingen fick därefter offentligt bekänna sin skuld.

Straffstock Valtorps kyrka
Dopfunten står i kyrkans västra del, vid ingången. Utvändigt kan man se att kyrkan har haft en ingång på norrsidan. I denna igensatta portal finns nu ett dopaltare. Genom den norra dörren kom man rakt in till dopfuntens plats, vilket är en vanlig tradition i medeltida kyrkor. Dopfunten stod nära ingången då man fruktade att det odöpta barnet skulle föra in ondskans makter i kyrkan. Den nuvarande dopfunten är från 1927 men den står på det ursprungliga sandstensfundamentet. Vid dopaltaret finns ett krucifix från 1200-talet, två träskulpturer föreställande Aron och Moses samt en järnljusstake som tidigare varit bemålad.

Ingången från vapenhuset rakt mot dopaltaret

Vid dopaltaret finns denna tavla med latinsk text
Vid sidan om dopaltaret finns en vacker, äldre järnbeslagen offerkista i trä. Ingången från vapenhuset som mynnar direkt mot dopaltaret, har en sån där äldre, vacker trädörr klädd med bultad järnplåt, som man kan se hos vissa medeltidskyrkor.

äldre offerkista

Äldre port från vapenhusets ingång samt trappan upp till läktaren

Närbild på porten från vapenhuset in till kyrkorummet
Golvet i Valtorps kyrka är så vackert och bidrar mycket till den gamla prägeln, då det består av grovt huggna naturstensplattor och äldre gravstenshällar i mittgången.
Adelsfamiljer som under tidens lopp varit bosatta i socknen har skänkt flera inventarier. Altaruppsatsen tex är en gåva 1754 från Eric Reutercrona och hans hustru. Huvudmotivet föreställer nattvarden som flankeras av en evangelist på var sida vid kolonner. Vapenskölden/epitafiet på norra långhusväggen tillhörde stamfadern till denna ätt; Matthias Reutercrona, adlad 1718.

Vapensköld Matthias Reutercrona
Även släkten Fleetwood är knuten till kyrkans historia. Nattvardskalken såg Catharina Charlotta Fleetwood till att den gjordes och skänkte den till kyrkan 1785.
Den vackra och välgjorda predikstolen i barockstil skänktes 1703 av Carl Wrangel och hans hustru Ingeborg Fleming.
Dopängeln i koret är från 1700-talet och på södra väggen hänger en äldre altaruppsats från 1675. På södra långhusväggen hänger en triptyk i olja föreställande Kristus med segerfanan. Denna skänktes troligtvis av arkitekten Ernst Torulf vid renoveringen 1926. Dess ursprung är okänt men det kan vara München 16-1700-tal.

dopängel

Triptyk 16-1700-tal

Äldre altaruppsats från 1675
Kyrkans innertak är målat i en ornamental rokokostil 1737 av Johan Laurell. Han har även gjort målningar i bland annat Fullösa kyrka och Kinne-Vedum kyrka. En text på läktaren anger att kyrkoherden bekostat läktaren 1829. Om detta betyder en helt ny läktare eller bara ommålning framgår inte.
Bänkarna i kyrkan kan vara från en renovering 1829, men kan också vara äldre än så. 1926 byggdes de om och glesades ut. På de tre främsta bänkdörrarna på varje sida kan man se de äldre bänknumren och ursprunglig färg. Bänknumren och färgen togs fram vid en restaurering 2008-2009.
Strax till väster om koret finns sydportalen i en djup dörrnisch och dess läge är ursprunglig. På utsidan har den en trappa i sex steg.

sydportalen

sydportalen sett från utsidan
Kyrkan har en kyrkstöt från 1400-talet bevarad samt en Gustav II Adolf bibel från 1617. Kyrkstöten använde man till att stöta på/väcka den församlingsbo som kanske råkat somna under gudstjänsten.

Ingång till sakristian. Texten talar om att sakristian renoverades i slutet på 1800-talet
Klockstapeln är från 1738 och har två klockor båda gjutna på 1200-talet. På kyrkogården finns även ett gammalt solur. Vapenhuet med sin plåtklädda dörr är från 1700-talet.

Soluret är trästolpen som syns längst ner i bild. Det röda vapenhuset i trä

Här ser man på utsidan var den numer igenmurade norra portalen var belägen (längst till höger i bild)
Valtorps kyrka har flera gamla gravvårdar i form av lockhällar och gravstenar. Den mest intressanta befinner sig tyvärr nu på Statens Historiska Museum och samlar damm i något magasin oåtkomligt för allmänheten….. Det är en gravhäll med runor och latinsk text, daterad till tidigast omkring 1200. Den är gjord av Mäster Harald som en stenhuggare verksam i Västergötland och tillhör en grupp gravstenar från Falbygden med stora dekorativa inskrifter som blandar runor, latinskt alfabet och fornsvenska. Texten på stenen lyder: ”Du som läser detta, tag mitt öde i betraktande. Men skratta bara, ty döden skonar varken hög eller låg. Jag, Florens, spelade en betydande roll och hade gods och ställning. Utan att jag med dem gjort testamentariska förordnanden, har jag såsom död flyttat från världen.”
Man tolkar det ju som att Florens som sagt inte upprättat något testamente som säger vem som ska ärva vad osv. Visst blir man nyfiken av denna text!? Vem var Florens (uppenbarligen någon förmögen som ägde mark och gård/gårdar)? Utbröt det någon fejd/bråk i och med att det inte fanns något testamente? Kanske till och med en släktfejd? Detta kommer vi nog dock aldrig få reda på.

Gammal gravsten från 1760

Rejäl och vacker kyrkogårdsmur

Gammal ingång till kyrkogården som inte används längre
Även om Valtorps kyrka är ännu en i raden av ”okända” medeltida, små sockenkyrkor i Västergötland så tycker jag verkligen att den är värd ett besök! Mycket på grund av dess bevarade charm och medeltida karaktär. Kyrkan har inga direkta öppettider utan man får höra av sig till pastoratet och se om någon kyrkvaktmästare som är i närheten kan öppna. Hade kyrkan haft kvar gravhällen gjord av Mäster Harald så hade den blivit ett ännu intressantare besöksmål! Men tyvärr så säljs många kulturhistoriska klenoder till våra museum och ligger sedan och samlar damm i något magasin, stängt för allmänheten. Det blir bara åtkomligt för ”de redan invigda” så att säga. Vet inte varför man gör så, kanske för att skydda klenoden om den anses vara av verklig vikt. Samtidigt så finns det ju många exempel på kyrkor som har behållit riktiga kulturhistoriska klenoder och hittat sätt att skydda dessa ytterligare (larmade glasmontrar tex). Personligen tycker jag det är synd när man gömmer undan kulturhistoria på det viset, för oss vanliga dödliga……
Alla foton tagna med Nikon Z6 och 28-75mm f/2.8