Hols kyrka ligger i en mycket gammal bygd, därom vittnar tex det stora gravfältet i kyrkans närhet. Faktiskt Västergötlands till ytan största gravfält, tyvärr har det genom årens lopp blivit skadat till viss bland annat genom jordbruk och grustäkter. På 1700- och 1800-talet, samt 1920-talet har många högar och gravar utjämnats för att plats till fler torp. Nu finns 7 storhögar och ca 200 gravar kvar, men det har som sagt funnits många fler. Enligt muntlig tradition är platsen där kyrkan står en fornnordisk kultplats. Det finns även en så kallad hålväg norr om gravfältet. Hol ligger i Vårgårda kommun och tillhör Kullings härad. 

Hols kyrka ligger på en höjd och blickar ut över vackra omgivningar. Den är byggd någon gång mellan 1150-1200-tal, troligtvis 1200-tal. Namnet är forn-västnordiskt och kommer av ordet ”holl” som betyder ‘låg jordhög i en torr å’, ‘jämn upphöjning i en myr’ eller ‘slätt omgiven av vatten’. Det finns även teorier om att det skulle betyda ‘helig plats’. År 1330 skrevs Hol som Hool Säveån flyter förbi Hol i nordväst och denna å var betydligt bredare än den är idag. Hol var tingsställe för Kullings härad fram till år 1688. Innan hade tingsstället legat på Skövde hed, vilket är dagens Vårgårda. Vårgårda hette nämligen sedan långt tillbaka i tiden Skövde, sedan hette det Kullings-Skövde socken. När sedan järnvägen kom på 1850-talet fick det sitt nuvarande namn efter en närbelägen gård som hette Vårgårda.

 

I kyrkoherde Anders Berghelins beskrivning över Hol år 1705 så skriver han: ”De gamla i Hol talar om att fordom så skulle det funnits ett Hof, en stor sal, en Aula eller Templum. I hela detta Kullings härad är det inget namn som är mer betecknande i äldre pergamenthandskrifter än Hool. Man torde inte finna en annan plats mer rik på släktgravar än Hool, antingen har denna plats varit hela häradets medelpunkt, eller emedan platsen i för sig själv varit lämplig för detta ändamål. Nästan otaliga högar kan ses på de fält som ligger norr om kyrkan.”  Det här med aula eller tempel verkar i alla fall Dag Stålsjö ha tagit fasta vid då han i sin Tv-serie ”Svearikets vagga” menar att ett hednatempel kan ha legat precis vid kyrkan. Det var nämligen så att man 1984 påträffade två flata stenhällar och enligt äldre uppgift skulle det ha fortsatt en sträng av flata hällar åt vänster, som sedan vikit av i rät vinkel åt söder mot sakristian. År 1905 ska en sådan sträng även ha iakttagits löpande under golvet tvärs igenom kor och sakristia. Eventuellt kan det ha rört sig om en tidigare byggnad, men man vet ej. Dag Stålsjös teori om ett hedna tempel anses dock vara en mycket löst grundad hypotes….

Kyrkan hade ursprungligen en romansk planform med smalare, rakslutet kor och triumfbåge. Vid en biskopsvisitation år 1688 förordades att triumfbågen skulle bort. Man ansåg att kyrkan skulle bli vackrare utan samt ge folket större rum. Detta förordades sedan på de fortsatta biskopsvisitationerna, men ombyggnaden dröjde så länge som till 1776. Det var då man byggde det nya större koret, vilket även innefattar det smalare medeltida korets rakslutna gavel. Vapenhuset är även det från 1776 samt trätornet. Sakristian är senmedeltida.

Under Kalmarkriget (1611-1613) blev kyrkan plundrad av danskarna och det sägs att de en tid använde kyrkan som stall. Till minne av detta blev vid den stora reparationen 1776 en hästsko inmurad över ingången till sakristian. Kyrkan blev av med bland annat sin primklocka och storklockan som hängde i den dåvarande klockstapeln. Den fördes till Tanum i Bohuslän som då var danskt. En soldat från Hol ska ha sett ordet Hool på en kyrkklocka i Tanum i slutet av 1660-talet. Vid Tanums kyrkas nybyggnad år 1825 blev de gamla klockorna omgjutna , så nu kan man inte längre finna någon text med ordet ”Hool” på deras klockor. Danskarna tog även en förgylld kalk och först år 1670 blev en ny kalk införskaffad.

I en förvaringsbod på kyrkogården finns två gamla järndörrar sparade. I en av dom finns 16 kulhål, vilka ska vara ett minne från danskarnas härjningar.

Den delen av Säveåns dalgång som passerar Hol var ett mycket viktigt centralt kommunikationsstråk. Hols kyrkby var redan under 1500-talet en stor by med ett tiotal gårdar, senare kom den att bestå av hela 15 hemman, vilket gör den till en av de största bebyggelseenheterna i området. Endast Bergstena kyrkby når upp till samma storlek. 

I Hol har man hittat mynt präglat för Theodosius II (401-450 e.kr), som var en Bysantisk kejsare. Dessa hittades troligtvis i en av gravarna. Det finns nu på Statens Historiska Museum. Det är intressant att tänka på hur de kom hit. Men att dåtidens folk var väldigt beresta med tanke på hur mycket krångligare det var att resa på den tiden, är ju ingen nyhet. Man reste ofantligt långt och bedrev handel med länder långt bort i fjärran. 

En hembygdsman i Hol berättar om ett troligt guldfynd i en av gravarna på 1800-talets senare hälft. Det handlade om en familj som hade en storhög på sina ägor och de skulle gräva en jordkällare och valde att placera den i gravhögen. På den tiden var det inte lika strikt med hur man fick behandla fornlämningar. Strax efter att källaren är grävd berättar kyrkböckerna att åtta av familjens barn utvandrade till Amerika. Inget konstigt med det så sett, det var ju på den tiden då många utvandrade. Men alla barnen betalade biljetten kontant samt strax efter ankomsten till Amerika startade de egna rörelser och köpte egen mark….

Kyrkans mycket vackra och ståtliga altartavla är tillverkad 1703 av Gustav Kilman från Borås. Han var en av den karolinska tidens bästa bildhuggare och konstsnickare i Västergötland enligt Bengt Söderberg i boken ”Skara stift”. Gustav Kilman förde vidare den stil som hörde till Magnus Gabriel de la Gardies Läcköskola. Han hade trots sin skicklighet inte den framgång han förtjänade, utan dog utfattig och glömd.  

I mitten syns Kristus på korset och på var sida Maria och Johannes. Högre upp syns en uthuggen krona och med romerska siffror XII. På altartavlans yttersidor finns två evangelister på varje sida. Till vänster Matteus med barnet och Markus med lejonet, till höger Lukas med oxen och Johannes med örnen. 

Predikstolen är från 1709 och även den är gjord av Gustav Kilman. Djurfigurer målade i olika färger och med mänskliga drag. Jag tyckte predikstolen var mycket vacker och speciell. Jag har nog aldrig sett någon liknande där man valt att måla evangelistsymbolerna (djuren) istället för själva ”gubbarna”. Överst på en stolpe på predikstolstrappan finns en pinjekotte. Den kallas även för ”livskotten” då den visar Livets väg. Det är främst pilgrimer som fört kotten hit till Norden. Den kan även finnas avbildad på dopfuntar och symboliserar då ”Livets vatten”. Den kommer från tallsorten Pinus Pinea som finns i östra Medelhavsområdet och i södra Italien.

Målningarna i taket är utförda 1789 av Johan Lundgren från Alingsås och det är en av de sista utförda målningarna i stiftet. De föreställer tron, hoppet och kärleken. De övermålades år 1850 men togs fram igen vid en renovering 1943. 

Läktaren byggdes 1702 och under läktaren har två kyrkvärdar som tjänstgjorde under de år reparationer pågick, fått sina initialer ditmålade (Carl Danielsson och Anders Natanael Karlsson). Årtalet är återgett i ett mycket gammalt bygdeuttal av årtal i skrift. År 1711 utfärdade kyrkoherde Anders Berghelin ett dekret: ”Drängarna må ej sitta på läktarbarriären då de kunna tappa sina träskor på dem som sitter under i bänkarna.” 

År 1866 köptes en ny kyrkklocka från Herrljunga pastorat. Den hade tidigare hängt i Tarsleds kyrka och dessförinnan i Bitterna kyrka. Köpet kostade 350 riksdaler men i kyrkokassan fanns bara 100 riksdaler. Det gjordes en utdebitering på 50 öre på varje mantalsskriven mansperson och 25 öre på kvinnor, med undantag för icke bemedlade. Genom detta fick man in ytterligare 200 riksdaler. Man kom då att stå i skuld med 50 riksdaler, vilket skulle betalas tillbaka inom 5 år. Denna utdebitering väckte vrede hos många och i protokollet står det: ”Det kom till kraftiga protester från ett flertal torpare”. 50 öre var väl kanske ingen struntsumma (plus alla annan skatt och arrendeavgifter osv de kanske betalade) på den tiden för en fattig/relativt fattig torpare….

I kyrkans vapenhus står en runsten som tyvärr är skadad då det saknas en del. Den text som finns kvar lyder: ”….reste denna sten efter Gudmund sin son…” Bakom stenen ser man en rundbågig, igenmurad öppning. Det fanns nämligen två igenmurade portar i vapenhusets södra och norra vägg, men dessa murades igen år 1905.

På kyrkogården står ännu en runsten. En ståtlig en i grovkornig gnejs med en höjd på 2,95 meter daterad till 1000-tal. Den har troligtvis stått rest i närheten av kyrkan eller på det stora gravfältet. Den påträffades i kyrkans kor så sent som 1996! Detta är en så kallad tegnsten. Det finns 17 st tegnstenar i Västergötland. Tegn kopplas samman med samhällets elit under sen vikingatid. Det kan vara en benämning för odalman (självägande bonde vars jord gått i arv i flera generationer). En tegnsten förstärker bilden av att Hol ännu under vikingatid och tidig medeltid hade en viss betydelse. Mansnamnen som nämns; Ulf och Assur är vanliga namn men det tredje namnet – Aslak – tycks mest ha använts i västra Sverige och Norge.

Texten lyder: ”Ulf och Assur reste denna sten efter Aslak, en mycket god tegn, sin fader, mycket vänsäll” (vänsäll är ett inte så vanligt ord nu för tiden, men har samma betydelse som omtyckt).

Enligt Runverket tycks det vara samma ristare som gjort runstenarna vid Eggvena kyrka och Remmene kyrka.

 

Hols kyrka är en fin liten kyrka som ligger i en mycket intressant och gammal bygd, väl värd ett besök! När jag var där hanns det tyvärr inte med något besök vid gravfältet pga en buss som skulle passas. Däremot tänker jag absolut ta mig dit igen enbart för gravfältets skull. 

Alla foton tagna med Nikon Z6 och 28-75mm f/2.8

 

Välkommen