Skeby kyrka ligger söder om Kinnekulle, ca 14 km nordväst om Skara och en kilometer söder om Källby, Götene kommun. Kyrkan är en absidkyrka, uppförd runt 1150-talet av sandsten från södra Kinnekulle. Kyrkans dopfunt är ett otroligt vackert arbete som tillskrivs mäster Othelric och den räknas som en av Västergötlands mest förnämsta funtar. Många olika typer av fornfynd har gjorts i området, vilket tyder på att området tidigt var befolkat, tillskillnad från närbelägna Broby socken där inga fynd har hittats. Troligtvis beroende på att jordarten där mestadels består av lera.

Skeby socken som ligger i Götene kommun var historiskt en del av Kinnefjärdings härad. Skeby skrevs år 1397 som Scipeby. Scipe är det fornsvenska ordet för skepp, så med andra ord skeppsbyn. Det sägs att den fått detta namn pga att folk från Värmland och Dalsland lade till sina båtar här när de skulle besöka kyrkan för att döpa sina barn. Detta skulle ha skett vid en plats som i folkmun kallas Kristingemarken vid Vänerns strand och som har fått sitt namn just pga detta. Värmland och Dalsland tillhörde ju Skara stift på den katolska tiden och den första kyrkan i Dalsland var Grinstad kyrka, men det dröjde till långt in på 1200-talet innan den kom till. Därför åkte man alltså över Vänern till Västergötland för kyrkobesök. Det sägs att Grinstad kyrka uppfördes efter en stor båtkatastrof på Vänern då 16 båtar förliste i en svår storm på väg hem från ett kyrkobesök vid Skalunda kyrka. Allmogen benämnde byn som Sjöbo ända fram till 1870-talet. En gammal sägen säger att man kunde segla nästan ända fram till kyrkan! 
Ett annat tolkningsförslag är att scipe skulle avse det fornsvenska substantivet för förvaltare.

Kyrkan är så klart ombyggd en del under tidens gång, men väggarna i långhuset och absiden är kvar från kyrkans äldsta tid och den ursprungliga planformen är i huvudsak intakt och portalen i söder med sin enkla sandstensomfattning är ursprunglig. I början av 1500-talet tillkom tornet (innan hade man en klockstapel). Enligt en kol 14 mätning, närmre bestämt runt 1530. Tornet blev dock ombyggt 1828 och tornhuven tillkom då. Enligt uppgift saknade kyrkan tornhuv från 1566 till och med 1828 efter det att danskarna i samband med Nordiska sjuårskriget tänt eld på kyrkan så att tornet skadats (resten av kyrkan led ingen skada). De använde även kyrkan som stall och när de drog vidare så tände de som sagt på kyrkan samt stal kyrkklockorna. I nederdelen av tornet finns en välbevarad tornkammare från 1500-talet.

Kyrkans dopfunt är en ståtlig pjäs från mitten av 1100-talet, gjord av mäster Othelric. Han var en svensk stenmästare med lågtysk börd med konstnärlig utbildning från England. Han har gjort dopfuntar i många kyrkor bland annat Skälvum kyrka och Norra Härene kyrka. Även en mängd andra stenarbeten har han utfört, bland annat i Skara domkyrka, Kinne- Vedum kyrka, tympanon i Skälvum kyrka och detaljer i Gudhems kloster och många fler. Dopfunten i Skeby räknas som en av Västergötlands förnämsta. Och jag kan inte annat än hålla med! Figurerna på funten föreställer bland annat: 1) en man till häst som håller en spänd båge. 2) En kentaurliknande figur som håller en sköld framför sig och har en spjutliknande pik i bringan. 3) En ängel med fotsidd rock och med vingar som håller i en bok och den andra handen hålls utsträckt mot ryggen på en örnliknande fågel. 4) Fågeln anfaller en människofigur. Denne bär mässhake och håller en bok samt sträcker den vänstra handen mot en naken person som står i vatten med huvudet omgivet av en gloria och håller ett kors i vänstra handen. 5) En man med svärd och sköld i strid med ett odjur som anfaller honom. Djuret har varghuvud, vingar och klor på fötterna och en kropp som en orm.
Figur 1 och 2 symboliserar troligtvis kristendomens seger över hedendomen. Figurerna i 3 och 4 avser sannolikt en präst som döper en person men anfalls av onda makter för att hindra honom. En ängel eller god ande ingriper och hejdar den onde. Figur 5 symboliserar strid mellan gott och ont.

Funten höll på att gå ett tragiskt öde tillmötes då den höll på att bli såld omkring år 1850. Det var en vice pastor som på sockenstämman genomdrev idén att sälja funten till en herrgård i Värmland för 50 riksdaler (kyrkan behövde troligtvis pengar). Där skulle den användas som blomkruka ute i parken! Men några bybor vill absolut inte detta, så de smet ut på natten och gömde undan funten och grävde ned den i en lada. Prästen och hans medhjälpare letade förgäves. När så prästen börjat jobba på ett annat ställe och inte var kvar i Skeby kyrka längre, så dök funten helt plötsligt upp igen. Bönderna samlade ihop 50 riksdaler och gav till kyrkan på grund av den uteblivna försäljningen.  Slutet gott allting gott! 

På Länsmuseet i Skara förvaras några medeltida skulpturer. Det är en madonnafigur (jungfru Maria) från 1200-talet, figur av ärkeängeln Mikael (1400-tal) och ett triumfkrucifix i nästan naturlig storlek av så kallad kadavertyp med väldigt realistisk utformning (1300-tal). Ursprungligen var skulpturerna bemålade i klara färger och kanske även delvis förgyllda. Just Mariakulten var väldigt utbredd i Västergötland på medeltiden och redan på runstenar från 1000-talet omnämns hon. Många kyrkor hade så kallade Mariaaltare.
Man tror att kyrkan kan vara helgad åt S.t Mikael och skulpturen var troligen placerad på ett sidoaltare på högra sidan (manssidan) och jungfru Maria skulpturen på ett sidoaltare på den vänstra sidan (kvinnosidan).
1871 tillträdde två kyrkvärdar som inte ville ta ansvar för gamla ”bilder från forntiden” (skulpturerna förvarades vid denna tiden på kyrkvinden). Så då kom det sig att museet i Skara fick ta hand om skulpturerna istället, samt den gamla predikstolen som var från 1698. 

Många församlingsbor ville ha tillbaka den gamla predikstolen från 1698 och 1961 stod den åter på sin plats, eller det var vad man trodde. Det visade sig dock att det hade skett en förväxling så det var Ljunghems gamla predikstol man fått istället. Skebys gamla predikstol är tydligen i så pass dåligt skick så det är inte aktuellt att ställa upp den i kyrkan igen. Så där är också förklaringen till att kyrkan har två predikstolar! Den andra predikstolen är en unik altarpredikstol i gustaviansk stil från 1796, även altare och altarring är från denna tid. Altarpredikstolar är väldigt ovanliga och finns bara några stycken av i landet. I Västergötland finns bara 3-4 stycken tror jag. Jag har sett dem här i Skeby kyrka samt Tidavad kyrka och Utvängstorp kyrka. 

Nummertavlorna i koret är från 1700-talet. De gluggar man kan se i absiden hade man för att förvara altarkärlen i. 

Kyrkans insida målades 1641 av kyrkomålaren Gullik Gulliksson som tillhörde den äldre Läcköskolan. Numer finns det ytterst få fragmentariska fält kvar tyvärr. 
I kyrkan finns ett gäng så kallade medaljonger som hänger på väggarna i långhuset, dessa är från 1700-talet.

En större reparation av kyrkan gjordes omkring år 1700 då bland annat läktaren tillkom och kyrkan målades om till den färgskala den har idag. Vapenhuset är möjligen från omkring 1738 och ersatte ett tidigare vapenhus. 1759 beordrades via ett kungligt brev (originalbrevet finns bevarat) att kyrkan skulle rivas. Detta ville inte församlingsborna och de lyckades förhala beslutet år efter år. De tog sedan initiativ till en upprustning av kyrkan och fick det beviljat. Denna gjordes 1769 och då togs bland annat den medeltida triumfbågen bort, koret höjdes, predikstolsaltaret sattes in, man fick större fönster med mera. 
Orgeln fick kyrkan 1894. Innan orgeln införskaffades så satt tydligen klockaren på en stol i koret och ledde sången.

På vinden ovanför läktaren ska den gamla straffstocken tydligen finnas bevarad. På 1860-talet var sista gången den användes. Då fick två kvinnor sitta där efter att de under en predikan hade pratat ofördelaktigt och skvallrat om en kommunalman. Efterhand upphörde den här typen av straff.

Länge hade man sakristian i absiden men 1929 blev den flyttad till vapenhuset och dörren in dit är en bevarad dörr från medeltid. I sakristian/vapenhuset finns en bevarad kyrkokista från 1726, som enligt uppgift fortfarande används.
I kyrkans golv ligger gamla gravhällar från borttagna gravar och på kyrkogården finns det några gravstenar från 1600-talet samt en stenkista från 1700-talet.

I närheten finns även lite andra saker som kan vara av intresse för den som gillar fornlämningar. Dels ska det finnas två gravrösen väster om kyrkan. Sedan så har man ju Källby hallar drygt 2 kilometer från Skeby. Det är ett stort och mycket intressant fornlämningsområde med bland annat två runstenar, högar etc.
Ett annat ställe (som jag inte har varit på än) ligger ca 1,5 km från Skeby och kallas Jättadansen. Det är en samling med domarringar där den största har 11 stycken nästan meterhöga stenar. Dessa två ställen går inte att få upp på Eniro om man söker på namnen (Eniro har blivit kasst efter de gjorde om det enligt min mening), men tex Lantmäteriets karta Min Karta fungerar ypperligt. Google maps (själv gillar jag inte Google maps så använder det ytterst sällan) fungerar för att få fram Källby hallar, men inte Jättadansen. Träffen man får där avser en annan Jättadansen som ligger i Skövde. Men här är det alltså den i Källby som avses!
Det ska även finnas en kolerakyrkogård från 1830 på Skeby Skattegårdens ägor. Jag läste om det på nätet, men inga bilder fanns så jag kan inte avgöra om det är värt ett besök eller ej. Den fanns med på en geocache, för er som sysslar med det.

Det här tycker jag var en trevlig kyrka att besöka och med en intressant historia omkring sig. Att det även finns andra intressanta resmål i närheten är alltid ett plus. Den ligger inte så långt från Vänern så man kan ju med fördel åka fram dit också och kanske ha med sig egen fika/lunch som man avnjuter där. När jag var där så hade inte kyrkan några direkta öppettider utan jag fick kontakta pastoratet så löste de så att en av vaktmästarna kom dit och ordnade insläpp. Trevligt när de är tillmötesgående på det sättet! 

Alla foton tagna med Nikon Z6 och 28-75mm f/2.8

Välkommen