Othelric me fecit (Otelrik gjorde mig); så lyder en inskription på ett tympanonfält som sitter över tonportalen. Det är alltså byggherren och stenhuggarmästaren som har signerat sitt verk, vilket anses vara lite ovanligt. Lite i skuggan av den kända kyrkan i Husaby, ligger denna vackra, speciella och relativt intakta kyrka, byggd på ett 1,5 meter tjockt kulturlager från bebyggelse äldre än kyrkan.

Man har antagit att denne Otelrik var av lågtysk börd (av namnet att döma) men hade fått sin konstnärliga utbildning i England. Hans verksamhetstid beräknas ligga mellan 1140-1170 tal. Det antas att han först arbetat med bygget vid Skara domkyrka och efter det jobbat med Skälvum. Han har även uppfört tornet på Kinne-Vedums kyrka. De sista spåren av hans verk finns i detaljer från byggandet av Gudhems kloster.

Skälvums kyrka (år 1397 skrevs det Skelueem) ligger i Götene ca 3 km från Husaby kyrka. Det är en liten trevlig tornförsedd romansk absidkyrka byggd i sandsten. Med undantag för fönstren som har bytts ut mot större nu i senare tid och sydportalen som murats igen är den exteriört i stort sett helt intakt sedan den uppfördes. Av fönstren är det lilla fönstret i korets östra vägg det enda som är ursprungligt. Långhus, kor och absid är dendrodaterade till 1134, tornet har tillkommit en kort tid därefter (fortfarande under 1100-tal). Valven i långhuset slogs på 1200-talet. Många av våra medeltidskyrkor fick sina valv slagna under 1200- och 1300-tal då det nya gotiska stilidealet avlöste det romanska. Men eftersom vi redan hade fullt av stenkyrkor uppfördes därför endast en handfull nya rent gotiska så kallade salkyrkor. Istället så ”gotiserade” man de befintliga kyrkorna genom valvslagning, införskaffande av träskulpturer och målningar på valv och väggar. 

Kalkmålningarna i kyrkan är från 1640-tal och är utförda av den s.k Läcköskolan. Över triumfbågen är den Yttersta domen avmålad, men har av oklar anledning inte färglagts färdigt.

Vid en restaurering 1961 rev man upp korgolvet för att undersöka marken. Det konstaterades att kyrkan är byggd på ett 1,5 meter djupt kulturlager och en yxa i järn från sen vikingatid hittades 80 cm ner i marken, samt en skärva från ett lerkärl också från sen vikingatid. I lagrets ytskikt hittades hela sargstycket till kyrkans ursprungliga romanska högaltare, i helt oskadat skick! Altaret är mycket vackert med skulpterade hörnkolonetter och altarskivan är försedd med relikgömma. På 1700-talet hade det gamla stenaltaret ersatts av ett enklare i trä och hörnkolonetterna hade vid rivningen hamnat på Statens historiska museum. Museet medverkade till att dessa kunde återbördas till Skälvums kyrka så att altaret kunde återuppbyggas till sitt ursprungliga skick! Samtidigt så flyttade man på altartavlan från 1600-talet och hängde upp den på väggen i långhuset istället. Och genom att den flyttades så blottades det lilla, ursprungliga romanska korfönstret. Vid restaureringen hittade man även gravar i koret, bland annat en grav tillhörande en befattningsman till Sorebo (Mariedal).

Det finns många vackra inventarier i Skälvums kyrka, tex dopfunten från 1100-tal också den gjord av byggherren Othelric. Den är dessvärre ganska skadad då den missvårdats under lång tid och på 1870-talet förvarade man den till och med utomhus på kyrkogården! Helt klart var det inget man värdesatte i den tidsandan som rådde då. Foten till dopfunten är nytillverkad då den gamla var för skadad, så det är bara cuppan som är bevarad. Den har vackra reliefer inhuggna i stenen som föreställer Kristi dop, en strid mellan en ryttare med svärd, en krigare till fots och en centauer, samt en strid mellan en man med svärd och sköld och en tvåbent drake med vingar.

Kyrkan kan även stoltsera med några skulpturer, vissa av dom riktigt intressanta. Till exempel finns det ett skulpterat block som varit inmurat under korfönstret. Möjligen föreställer den Daniel i lejongropen och ärkeänglarna Gabriel och Mikael. Spekulationer angående stenens funktion har förts. Förmodligen kan den ha utgjort framsidan på ett altarbord och då möjligen ett lekmannaaltare som varit placerat i triumfbågen. Det var ju vanligt på medeltiden att man hade fler altare i kyrkan än bara högaltaret. Till exempel var det vanligt med ett Mariaaltare (som brukade stå där predikstolen ofta finns idag), dessa rensades dock bort i reformationen.

En annan märklig sten påträffades längst upp i tornet vid en restaurering. Den har två kolonner i relief med kapitäl, som bär upp en rundbåge. Nu har man hängt upp den på en av väggarna i kyrkan.

Intill triumfbågen hänger en skulptur i sten föreställande en biskop, förmodligen är det Sankt Nikolaus som avbildats. Dock saknar han sina tre påsar med guld som han brukar avbildas med. En del menar på att det är biskop Ödgrim som är avbildad, han var biskop i Skara och efterträddes av Bengt den gode.

I kyrkan finns också en vacker madonna i trä från 1200-talets senare del och är ett nordtyskt arbete. Så sent som på 1960-talet var den nära att förstöras. En arkitekt från Riksantikvarieämbetet fann henne på kyrkvinden, smutsig och med, som han tyckte, vanprydande färgfragment. Han beordrade då kyrkvaktmästaren att över vintern lägga den 700 år gamla madonnan i en bäck! Syftet med detta skulle ha varit att tvätta den ren….Otroligt nog förstördes inte skulpturen av denna omilda behandling! Undrar om arkitekten fick behålla sitt jobb…..

Det vackra tornet på Skälvums kyrka uppfördes lite senare än resten av kyrkan, dock fortfarande på 1100-talet. Det har fina detaljer med rundbågiga ljudöppningar som har mittkolonetter.

Även om bänkinredningen är tillsatt i modern tid (1902) så tycker jag den gör sig bra i kyrkan och ser rätt annorlunda ut.

Det är lite synd att denna vackra kyrka hamnar i skymundan av Husaby kyrka, då det är en speciell och fin kyrka. Och har du ändå vägarna förbi Husaby kyrka så ta definitivt svängen förbi Skälvum! Du kommer inte ångra dig!

Alla foton tagna med Fujifilm X-T10 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen till Photo hunter