Kinne Vedums kyrka ligger vid det kyrktäta området runt Kinnekulle och räknas till en av landskapets bäst bevarade medeltidskyrkor. Det är lätt att hålla med om detta då medeltidskänslan är påtaglig både vad gäller exteriör och interiör. Långhus, kor och absid är så gott som orörda sedan kyrkan byggdes på 1180-talet.

Bara i Kinne och Kinnefjädrings härader fanns det år 1279 inte mindre än 28 kyrkor och i Skaraborg hela 293 stycken. Och vi kan vara tacksamma att denna vackra kyrka står kvar där så pass orörd den är. Den har undgått moderniseringsivern under 1800-talet och har bara genomgått en del mindre förändringar. 

Kinne Vedum hette fram till 1885 bara Vedum, men eftersom det finns flera socknar som heter Vedum så ändrade man då detta Kinne-Vedum. Sedan finns det ju tex Laske-Vedum och Kållands-Vedum osv. Mindre risk att blanda ihop dom nu. År 1290 skrevs namnet som Widhemh. Redan före reformationstiden hade Kinne Vedum blivit annex till Forshems kyrka och förblev så fram till 1962 då den flyttades över till Götene församling.

Notera träkorsen som sitter på gaveln av varje tillbyggnad

Kyrkan är uppförd i välhuggen sandstenskvader (rätvinkliga stenar) och dess byggmästare anses vara Othelric som även jobbat i Skälvums kyrka.  Även här som på många andra ställen har man funnit lämningar av en ännu tidigare kyrka, en stavkyrka eller kanske ett hednatempel. Tornet uppfördes omkring år 1200 och uppfördes möjligen som försvarstorn (det var ju något som förekom att man gjorde på medeltiden). Man kan tro det bland annat på grund av att det bara fanns en dörr in till tornet som endast kunde nås inifrån kyrkan, samt att dörren är otroligt liten och trång. I tornet förvarades kyrkans skatter som folket gav, såsom spannmål. Tornet är byggt med mindre skicklighet, vilket de stora och ojämna stenarna vittnar om. En dörr på tornets västsida slogs upp på 1800-talet. I tornet finns två ursprungliga fönster. Ett litet och rektangulärt och den ljudglugg som finns högst upp där klockorna hänger, som har en kolonnett av sandsten i mitten.

Dörren till tornet

Jag noterade två gamla, ej använda gångjärn. Har dörren från början suttit här? Hittar ingen information om detta.

Sakristia tillkom sedan under tidigare delen av 1600-talet. Man är inte helt säker på när vapenhuset byggts för det finns inga uppgifter om det, men man har antagit att det har skett ungefär samtidigt eller något senare. Sakristian användes först som gravkor åt ätten Dufva som ägde säteriet Kårtorp, men sålde denna år 1642 till släkten Kagg. På sidan adelsvapen.com går det att läsa att godset såldes mot livstidsbesittning och 2000 riksdaler. Och att det skedde mot hans barns vilja (?). Precis när man kommit in i långhuset från vapenhusets port så hänger Dufvas gravsten på väggen. I början av 1700-talet började man använda gravkoret som sakristia, då hade man flyttat ner kistorna under golvet.

En gammal medeltida järndörr sitter i vapenhusets öppning, in mot långhuset och till vänster i dörröppningen finns en ca 20 cm hög huggen kolonnett. Sådana kolonnetter som inte har någon bärande funktion förekommer bland annat i en del danska kyrkor och har tolkats som symbol för den uppehållande kraften i kyrkan.

Huggen kolonnett i dörröppningen in till långhuset

På 1300-talet fick kyrkan ett platt innertak av trä, innan detta hade inte kyrkan något innertak utan takstolarna var synliga. Kryssvalven slogs sedan på 1400-talet. Takmålningarna är utförda först 1754 och är gjorda i en form av barockornamentik. Målningarna är gjorda av Carl Gustaf Hoijst från Vadstena och Johan Laurell. Carl Gustafs mest kända verk är målningarna i Holmestad kyrka och Fullösa kyrka. Johan har gjort målningar även i Korsberga kyrka och Valtorps kyrka. 

Fram till 1702 fanns inga sittplatser i tornets bottenplan. Detta utrymme tjänade som ringkammare och där förvarades dels spannmål till de fattiga och, under lås, kyrkans skatter. Vid en ombyggnad uppläts tornutrymmet för sittplatser. 

Tornrummet där orgeln nu står

År 1702 gjordes en för upplysningstiden typisk förändring av kyrkan. Större fönster togs upp och triumfbågen vidgades för att göra kyrkan ljusare. Den målade bågfrisen i kvaderliknande mönster och med inskriptioner markerar hur triumfbågens storlek blev efter att den utvidgades. Lyckligtvis förstördes inte den ursprungliga triumfbågen utan den hade man murat in i västväggen och kalkat över. Och där satt den i mer än 250 år tills den vid en restaurering på 1960-talet togs fram och åter sattes på sin ursprungliga plats. Triumfbågen har en väldigt fin palmettfris inhuggen som tros vara gjord av Othelric.

Vid den restaurering som gjordes på 1960-talet återställdes en del av kyrkans ursprungliga utseende då målet var att få tillbaka det romanska utseendet. Till exempel så revs den stora läktare som hade byggts 1736 och som upptog nästan halva långhuset. Fönstren som man under 1700-talet hade förstorat förminskades nu istället.

Målningarna i taket som hade varit överkalkade togs åter fram 1913 och konserverades av CW Pettersson. Man avlägsnade även altaruppsatsen från 1700-talet så att det tidigare ursprungliga absidfönstret som varit dolt, nu åter blev synligt. Koret blev med detta återställt till sitt mer forna utseende. Det vackra altaret är från kyrkans äldsta tid och det står på sin ursprungliga plats. Mitt i den finns en relikgömma. På denna tid trodde man att relikerna besatt särskilda krafter. Altaret är tillverkat av sandsten och pryds av huggna kolonnetter på sidorna. Det är av samma typ som i Skälvum kyrka och även denna anses vara gjord av Othelric och deras utförande anses vara unikt i Sverige.

Kinne Vedum har haft två dopfuntar, varav den ena nu förvaras på Göteborgs stadsmusemum. Nästan alltid när det finns två dopfuntar i en kyrka så kommer den ena från en närbelägen riven kyrka. Vilken kyrka det i detta fallet skulle handla om är ovisst. Den dopfunt som finns kvar i Kinne Vedum är gjord i sandsten, troligtvis gjord under senare hälften av 1100-talet av en lärljunge till den västgötske stenmästaren Haraldus.

Predikstolen i barockstil är gjord 1691 av Nils Bratt d.y och pryds av skulpterade figurer av Kristus som Salvator Mundi, samt evangelisterna Marcus, Johannes och Matteus. På predikstolen står en timglashållare i form av en försilvrad ängel som har foten på en dödskalle, men timglaset saknas. Denna är från 1600-talet och ser väldigt lustig ut måste jag erkänna. Ganska klumigt utförd ser det ut som (om man kollar anletsdragen osv) och det ser lite märkligt ut när han har foten på en dödskalle även om jag vet att det är symboliskt. Att Jesus har foten på en dödskalle sägs ju symbolisera att han har övervunnit döden så jag antar att det är någon liknande symbolik här.

De vackra bänkarna har dörrar med målad blomsterdekor och är från 1700-talet.  En malmljuskrona som är prydd med en dubbelörn är en gåva till kyrkan från Johan Kagg och hans maka 1720.

Över dörren till sakristian finns en minnessten från 1695 över släkten Kagg. Till höger om sakristiadörren, i putsen, finns en liten runskrift; runbokstäver som bildar ordet Maria. Kyrkan antas ha varit vigd åt Jungfru Maria. Det var inte helt lätt att hitta inskriften men med en ficklampa som från sidan fick belysa väggen så gick det. Jag fann även längst ner vid golvet i portens stenomfattning, ett litet uthugget mönster. Denna har jag inte kunnat hitta någon information om så dess ursprung är höljt i dunkel.

Kyrkan har tre fina, gamla träskulpturer bevarade. Det är en tronande madonna från 1200-talet, gjord i björk och är 82 cm hög. Sedan finns det en 123 cm hög madonna skulptur där hon har Jesu barnet på sin vänstra arm. Denna är gjord i ek och dateras till slutet på 1400-talet. Man tror att den har varit mittfiguren i ett nu försvunnet eller förstört altarskåp. Den tredje skulpturen är en lidande Kristus från senare delen av 1300-talet och har från början använts som processionskrucifix.

Kinnekulle är ett av de liljestenstätaste områdena i landet och visst finns flera liljestenar även vid denna kyrka. Det man först lägger märket till på kyrkogården är en kulle och på toppen av denna kulle finns det två liljestenar som står uppresta och hopmurade med ryggarna mot varandra. På båda sidor om dessa finns det två stavkorshällar. Den ena ska ha ett ovanligt motiv; ett ansikte i relief och ett ormhuvud som biter sig fast i strupen. Ormkroppen bildar en slinga ornerad med palmetter längs hela stenen och upptill huvudet finns runliknande tecken, som dock ingen ännu kunnat tolka och man tror att det inte är äkta runor. Den andra stavkorshällen har en repstav i mitten med ett St Georgskors i vardera änden. Ovanför det ena korset finns en svårtolkad figur. Jag studerade dessa mycket noggrant men man måste nog ha lite kunnande i att studera sådana här fragment av reliefer för jag kunde inte se någonting…..

Nedanför kullen står ytterligare två liljestenar som är ihopmurade på samma sätt. Mot väggen till vapenhuset lutar en dubbel liljesten som dock är trasig och i delar. Denna låg tidigare som trappsten till vapenhuset. Bredvid den finns en till liljesten som hittades år 1967 i marken utanför kyrkan.

Nedan följer lite fler bilder från mitt besök vid kyrkan.

Korset på tornets tak. Jag trodde först att kråkorna hörde till själva korset och tänkte för mig själv att det var ganska ovanligt. Sen såg jag att de flög iväg och insåg mitt misstag!

Den här kyrkan är mycket sevärd! Och vad som är så bra är att öppettiderna är fantastiskt generösa, varje dag till kl 20:00 mellan maj och september! Det är långtifrån alla kyrkor som har så bra öppettider. Medeltidskänslan finns definitivt där, vilket är så härligt när man besöker just en medeltidskyrka och kyrkan har många intressanta små detaljer att studera. 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4 samt 55-200mm f/3.5-4.8

Välkommen