Källby hallar (på 1600-talet kallad Kongzbacken) ligger ca 1 km öster om Källby, Götene och är ett gravfält från yngre järnålder (ca 400-1050 eKr) och här har man begravt sina döda under flera hundra års tid. Gravfältet som är ett så kallat gårdsgravfält har troligtvis tillhört en – för längesedan försvunnen – gård, kanske föregångaren till dagens Källby by?

Under yngre järnålder kremerades de döda innan resterna lades i en urna, som sedan täcktes med en låg jordhög eller en stenpackning. De flesta fick med sig enklare gravgåvor som tex dräktspännen och redskap. De rikare kunde få med sig mer praktfulla gåvor som smycket och vapenuppsättningar. Källby hallar har totalt sju gravar; tre gravhögar och fyra runda stensättningar (dessa stensättningar lyckades jag dock inte hitta. Antagligen för att de är små, svårt skadade och svåra att upptäcka). Utöver detta finns här även två vackra och mäktiga runstenar! Största gravhögen är 1 meter hög och 14 meter i diameter. Gravfältet fortsätter även på andra sidan väg 44, som går precis här bredvid. Det har ursprungligen funnits fler gravar, men gravfältet är svårt skadat och många gravar har försvunnit i samband med täktarbeten i ett grustag i närheten. Gravfältet är, som jag nämnde i inledningen, ett gårdsgravfält. Här begravde man sina döda i närheten av gården. Genom gravfältet, där man begravt sina förfäder i generationer, hävdades rätten till marken. Det var ett sätt att visa att släkten ägde marken och det var viktigt att gravarna syntes väl. Var gården låg vet vi inte idag, men som regel valde man höjdlägen även för bosättningen.

De två vackra runstenarna står på varsin kulle (gravhög) och vetter mot varandra. En står i söder (Vg 55) och en står i norr (Vg 56). Vg 55 är kristen då den har ett stort kors inristat, men Vg 56 har tolkats som hednisk. Genom att stenarna är satta mot varandra skulle man kunna tolka det som en kamp mellan hedendom och kristendom (även om Vg 56 är ditförd först i mitten på 1600-talet). Enligt en lokal sägen ska kullarna som stenarna står på innehålla massgravar från ett slag som stod i närheten.

Den södra stenen; Vg 55 räknas till en av Västergötlands ståtligaste med sina 4,4 meter. Den är av röd kalksten och anses vara ursprunglig på platsen. Enligt runinskrifter.net är dateringen av denna 1020-1050 (alltså under vikingatid). Runorna är ristade i två sammanflätade slingor längst kanten med ett tre meter högt kors i mitten. Översatt till modern svenska lyder runraden: ”Ulv och Ragnar, de båda reste denna sten efter Fare, sin fader….kristen man. Han hade god tro på Gud”. 

Den norra stenen; Vg 56 anses vara hednisk. Den är enligt runinskrifter.net daterad till 980-1015 (alltså under vikingatid). Den är 3,10 meter hög och i röd sandsten och har en runslinga längst högra kanten som på modern svenska lyder: ”Styrlak/styrlög satte denna sten efter sin fader Kaur/Kår”. Den mest intressanta med denna är den mansliknande figur som upptar den vänstra sidan. Figuren har ett slags bälte runt midjan och har horn och är fjäderprydd. Mer eller mindre sannolika tolkningar har genom årens lopp gjorts angående vem den här figuren ska föreställa. Det har föreslagits en munk, djävulen, sagohjälten Sigurd Fafnersbane som man kan läsa om bland annat i Snorre Sturlassons Eddan. Han var en forngermansk sagohjälte och drakdödare. Vissa tror att figuren är asaguden Tor med sitt styrkebälte meginjordr, dock saknar han i så fall mest kända attribut, nämligen sin hammare Mjölner. Men eftersom stenen har en bit som är avslagen på vänster sida där figuren sitter, så skulle det kunna vara den biten som fattas.

En annan tolkning kommer Ingemar Nordgren med i sin Goterkällan (2003). Han menar att det är något som kallas Grylen. På Island och Färöarna dansar och sjunger denna gryl, enligt tradition, vid fastlagstiden. Han dansar över åkrarna och med en lång träfallos går han runt i gårdarna och lyfter på kvinnors kjolar. Grylen fungerar även som en slags ”jultomte” på Island i modern tid. Enligt denna tolkning skulle Kaur/Kår ha kunnat var gryl och Styrlak/Styrlög tycks ha avbildat sin far som äreminne.

Angående namnen på stenen så är det osäkert hur de ska tydas. I det första namnet så är sista bokstaven borta och det är osäkert om det är mansnamnet Styrlak eller kvinnonamnet Strylög som åsyftas. I det andra namnet är det första runan som är otydlig. Det kan vara namnet Kaur, men det är tydligen inte ett känt namn från den tidsperioden. Och efter en sökning på vikinganamn så ser jag att det mycket väl stämmer. Inget sådant ”registrerat” namn finns. Kår känns i så fall mer troligt för det dök upp i sökningen jag gjorde.

Som jag nämnde tidigare är troligtvis runsten Vg 55 på sin ursprungliga plats, men däremot inte Vg 56. Den flyttades hit 1669 från Skälvums by där den låg som brosprång över en bäck. Flytten togs på initiativ av antikvarien J Hadorph och Magnus Gabriel De la Gardie. Hadorph beskriver i sin bok ”Resebeskrivning” från 1673 hur han åker runt tillsammans med Magnus Gabriel De la Gardie i dennes grevskap. Han letade efter den försvunna stenen , för vid denna tid fanns bara Vg 55 på platsen. Enligt Olaus Magnus ska det ha funnits tre stenar från början, detta beskriver han i sin bok om de nordiska folken från 1555. Den tredje stenen vet man ännu inte vilken det är eller vart den är.  Men som sagt när Hadorph reser runt är bara Vg 55 på platsen. Det sades till honom att den försvunna stenen fanns vid Skälvums bäck. När de reste dit fanns där mycket riktigt en sten, illa medfaren då den legat över bäcken som en bro. Magnus Gabriel befallde att den skulle föras tillbaka till Källby och det krävdes enligt uppgift 20 oxar för arbetet. Hadorph upptäckte dock, några år senare när han var på återbesök, att det var fel sten. Denna var röd och den som stått där från början skulle enligt uppgift ha varit grå. Men han beslutade att runstenen fick stå kvar där den stod då den farit så illa vid sin förra plats.

 

Det här var ett fantastiskt ställe! Och jag som älskar runstenar blev oerhört förtjust (och imponerad) av de två STORA, ståtliga runstenarna. Att den ena var hednisk gjorde mig lite extra förtjust. Rekommenderas verligen att åka hit om man gillar runstenar och gravfält. 

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och vintageobjektiven Rikenon 50mm f1.7 och Mamiya 28mm f2.8

Välkommen