Jag älskar att besöka kyrkoruiner! Det är något visst med dom, stämningsfullt, tänkvärt, mystiskt, vackert och ibland lite spöklikt. Nu har jag besökt Erikstad kyrkoruin. Den ligger i Erikstad, Mellerud och är placerad ca 300 meter väster om den nuvarande kyrkan. Det är en vacker ruin med murar som till stora delar är bevarade i full höjd. 

Erikstad är ett litet samhälle med runt 370 invånare (år 2000). År 1810 var de över 600 st och antalet ökade till 1195 st år 1870, för att sedan stadigt minska till nuvarande antal. Det var och är fortfarande främst ett jordbrukssamhälle med små och medelstora gårdar. Den enda större gården/säteriet är Västergården. År 1538 skrevs Erikstad som Ericstade.

Ruinen omges av en lummig kyrkogård som har flera vackra, smidda järnkors från 1700- och 1800-tal (vilka är vanliga på dalsländska kyrkogårdar. Inte ofta man ser det i Västergötland). Kyrkogården har även en stor gravhäll på kyrkogården, en mindre gravhäll inne i kyrkan och flera gamla gravstenar. Några gravstenar är så pass nya som början och mitten på 1900-talet.

Erikstads äldsta kyrka var en träkyrka och finns beskriven i en inventarieförteckning 1583. Man letade efter rester från denna första kyrka när den här kyrkoruinen konserverades 1928, men förgäves. Det finns en gravsten från 1681, alltså innan den här stenkyrkan byggdes (letade efter den men det var svårt då det i princip inte går att tyda vad som står på stenarna). Det finns även några inventarier från den äldsta kyrkan bevarade, så som dopfunten, lillklockan och kalken. Dessa förvaras i den nuvarande kyrkan.

Kyrkan uppfördes 1686 och består av långhus med ett tresidigt koravslut. Kyrkan var helt uppbyggd i granit och har s.k ankarjärn inlagda. Vapenhuset var en senare konstruktion och byggdes 1781 och ersatte då ett äldre. Ovanpå vapenhuset byggdes ett åttakantigt torn i trä med en spetsig spira i järn, som var krönt med årtalet 1787. Sakristian var också nyare och byggdes till i mitten på 1700-talet. Den bekostades av riddaren C G Mentzer, vid säteriet Västergården. Han skänkte även kyrkan dess predikstol. Sakristian och vapenhuset revs helt och hållet när nya kyrkan byggdes.

Norra sidan hade ursprungligen bara ett enda fönster och vid en reparation 1826 öppnades ytterligare ett fönster mot väster för att släppa in lite mer ljus i det (antagligen) väldigt mörka kyrkorummet. Kyrkan var nog väldigt sevärd på sin tid med målningar i taket och målningar föreställande apostlarna på bröstvärnet till läktaren. 

Kyrkan övergavs 1881 då den nya byggdes. Kyrkan var nämligen så liten att folk fick stå både i vapenhuset och utanför när det var gudstjänst. Kyrkoherde Oscar Lindgren höll den sista gudstjänsten den 20 november 1881 och bad församlingsborna att alltid ha den gamla kyrkan i ”kärt och aktsamt minne bevarat”. Den 27 november 1881 invigdes den nya kyrkan och redan året därpå revs den gamla, därefter har murarna stått och vittrat sönder. Ruinen har renoverats vid några tillfällen. Allt som inte kunde komma till användning i den nya kyrkan såldes på auktion 1882. Det målade innertaket hamnade först i ett uthus på en skola innan det togs tillvara. En ekdörr användes som bropost och predikstolen blev en kalvkätte i en ladugård……(!)

 

En riktigt fin och spännande kyrkruin som var svår att lämna! Roligt att den är så pass välbevarad och många gamla gravstenar kvar. Lite extra speciell twist med alla vackra smideskors! 

Nedan kommer lite fler bilder från ruinen och kyrkogården.

 

 

 

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4 samt vintage objektiv Auto Chinon 55mm f/1.7

 

Välkommen till Photo hunter