Dalums kyrka ligger i en byggd full med fornlämningar. I området finns tex ett vikingatida gravfält och mycket välbevarade hålvägar vid Timmele kyrka. Denna trakt (Redvägs- och Frökinds, Gäsene och Ås härader) kan också stoltsera med en mängd runstenar: närmare bestämt runt 30 st! Varav två av dom återfinns utanför Dalums kyrka. På flera av dessa beskrivs färder i österled (som på den ena vid Dalums kyrka).

Då Dalum ligger vid Ätrans dalgång, som var en mycket betydelsefull farled under vikingatid, kan man ju anta att det var full fart här i området. Från danska Halland kunde man nå mellansverige via denna väg och namnet Redväg betyder just ridväg. På 1200-talet fanns det hela 24 st kyrkor i Redvägs härad! 

Kyrkan ligger ett par hundra meter från Dalums samhälle i Ulricehamns kommun och tillhör Redvägs församling. Den ligger väldigt vackert där den omgärdas av lummiga träd och mycket grönska. År 1353 skrevs Dalum som Dalem. I kyrkans närhet låg tidigare ett antal gårdar som utgjorde Dalums by, men som på 1800-talet skiftades ut vid laga skifte. Dalums samhälle har istället uppstått som ett stationssamhälle. Det finns/fanns ingen prästgård utan kyrkoherden, som var verksam i hela pastoratet, bodde i Blidsbergs prästgård. Elsegården i Blidsberg fungerade som komministerbostad fram till 1919. Eventuellt har gården Stommen i Dalum tidigare fungerat som bostad åt komministern i Dalum.

Kyrkan är uppförd under 1100-talet och byggd i tuktad fältsten. Den ursprungliga romanska kyrkans murverk är bevarat och utgör stommen i långhus, kor och absid och det bidrar till den medeltida prägeln. Även den ursprungliga rumsindelningen med långhus och smalare kor och absid är bevarad.

Kyrkan byggdes om på 1300-talet – förmodligen av biskop Brynolf i Skara – och fick då gotiska drag. Sakristian tillkom under denna tid och har en typiskt gotisk prägel på sin portal i kalksten, med profilerade sidoposter och kapitäl. Den vackra dörren i smide, in till sakristian är troligtvis från 1100-talet.

Även de tre spetsbågiga valven – två i långhuset och ett i koret – tillkom under denna tid och bidrar till det gotiska utseendet.

Vapenhuset som är byggt i barockstil tillkom 1738.

På 1500-talet uppfördes det nuvarande tornet då det gamla förstörts i en eldsvåda. Enligt traditionen orsakat av danskarna vid slaget på Åsundens is år 1520. En svensk styrka under Sten Sture den yngre förlorade mot en dansk armé ledd av Otto Krumpen. Sten Sture sårades allvarligt och detta fick stora politiska konsekvenser för Sverige (för den som är intresserad av närmare läsning om det: wikipedia ). Kyrkan ligger ju som sagt väldigt nära Ätran som hade en viktig strategisk betydelse så det var säkerligen inte ändå besöket av fientlig karaktär som Dalumsborna fick!

Det nya torn som byggdes fick ett tydligt försvarssyfte med rektangulära skottgluggar i alla vädersträck (de små gluggarna högst upp på tornet). Det östra är numer igenmurat.

Absidens design med rundbågefris som hålls uppe av lisener (rättuppstående lister) är unik och återfinns inte på någon annan medeltidskyrka i Västergötland. Det är en mer typisk (dansk)skånsk design och återfinns på tex Lunds domkyrka, varför man tror att Dalums kyrka har hämtat sin inspiration därifrån.

Det gjordes en stor restaurering av kyrkan 1881-83 då kyrkan var mycket förfallen och tanken var att man skulle riva den, men ändrade sig. Tur för Dalumsborna som fick ha kvar sin medeltidskyrka! I samband med detta gjordes takmålningarna a Anders Gustav Ljungström. Det är bilder på treenigheten, Kristus som världshärskare och en återgivning av Lagen och Evangelium.

 

Predikstolen från 1661 hade sedan 1800-talet legat gömd inne i klockstapeln men sattes åter på plats 1941.

 

Den mycket vackra altaruppsatsen är ett arbete från 1600-talet (inköpt 1693). Den är skulpterad i trä och föreställer en s.k Kalvariegrupp (Kristus på korset med Maria och Johannes). Bakom gruppen ett målat landskap och på båda sidorna om ramen står två kvinnofigurer (Tron och Hoppet). Draperimålningarna i absiden bakom altartavlan är från 1600-talet.

 

Dopfunten är ett annorlunda verk i ek och är skänkt till kyrkan 1941 av ägaren till gården Vinsarp. Den gamla medeltida dopfunten finns det bara ett litet fragment kvar av.

Vid en restaurering 1941 upptäcktes fragment av 1400-tals målningar och de togs då delvis fram, men bedömdes sedan vara alltför fragmentariska så de kalkades över igen.

Vid en annan restaurering 2012 togs altaret och altarringen bort och ersattes med mer mobila varianter.

 

Vid restaureringen 1941 påträffades de två runstenarna som är från 1000-talet. Runstenar är så fascinerande, så riktigt roligt att det fanns hela två stycken här! De har tidigare tidvis använts som trappstenar i kyrkan och vid restaureringen påträffades de under kyrkans golv!

Klockstapeln är byggd 1688 och tidigare hade klockorna funnits i kyrktornet. De och den stora klockan i stapeln är från 1573 och den lilla klockan är från 1709. Framför klockstapeln har man rest en romansk lockhäll av granit som har ett dubbelt stavkors inristat.

Bredvid klockstapeln, lutade mot kyrkogårdsmuren, står flera gravstenar bland annat två gravhällar från 1600-talet samt flera gamla stenar med inristade kors i olika former. Det finns även en liljesten ( Liljestenar och stavkorshällar ) som står vid kyrkans ena vägg, ungefär där runstenarna står.

Jag tycker den här kyrkan är sevärd. För egen del hade jag kunnat besöka den enbart för runstenarna! Jag gillar också att den har gott om andra intressanta, gamla gravstenar. Jag gilar att försöka tyda ristningar och reliefer (även om det är i princip omöjligt ibland!). Har du vägarna förbi tycker jag absolut att du ska svänga förbi! Kyrkan har generösa öppettider över sommaren i alla fall (fram till 18 augusti tror jag). 

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

 

Välkommen till Photo hunter