I lilla Strö socken på Kålland i Lidköping finns lämningarna av ett (en gång i tiden) storslaget slott. Det är svårt att förstå att det här på platsen bland några halvmeter höga murrester och ett par gamla flyglar faktiskt låg ett barockliknande slott med en vidsträckt och vacker slottspark…
En av de bevarade flyglarna till Lindholmens slott
Lämningarna från Lindholmens slott ligger i Strö socken, Lidköping, endast ca 4 km från Strö kyrka och ca 8 km från Stola herrgård. Det som finns kvar är två av de ursprungliga fyra flyglarna, varav den ena (ej den på denna bild) ser mer renoverad och några murrester. Ruinen ligger på privat mark och det finns ett bostadshus på platsen. Flyglarna låg ute till försäljning för ett antal år sedan och blev då köpta av en privat ägare, vilken är den som bor i bostadshuset (misstänker jag, men vet inte säkert). Ruinen och flyglarna är omgärdade av typisk landsbygd: vidsträckta åkrar, lite skog och små grusvägar. En del av den omgivning man ser nu skulle jag gissa på har tillhört slottets område med park. Det barockliknande utseende slottet fick på 1600-talet finns avbildat i Erik Dahlbergs omtalade verk Suecia Antiqua. Man har svårt att ta till sig att denna magnifika byggnad en gång i tiden låg här! När man strosar runt på området känner man verkligen historiens vingslag och hjärnan går på högvarv när den fantiserar om svunna tider med denna bild i minnet:
Lindholmens slott från Suecia Antiqua
Ett valv, Lindholmens slottsruin
Lämningar från LIndholmens slottsruin
Slottet omnämns för första gången år 1514 som Lindholmz Spetal. Det gjordes till sätesgård 1516 av rikshovmästaren Ture Jönsson (Tre Rosor). Han var rikshovmästare, riksråd och upprorsledare och dog 1532. Han var ömsom unionsvänlig och ömsom fientligt inställd och stödde båda sidor lite fram och tillbaka. Han stödde Gustav Vasa under en period men kom sedan i konflikt med denne. År 1529 var han en av ledarna för det s.k Västgötaherrarnas uppror och gick i landsflykt när detta slogs ner. Upproret började i Småland och man ville avsätta kungen för att förhindra den lutherska reformationen. Han deltog i Kristian II:s expidition till Norge och hittades halsuggen på en gata i Kungälv (tillhörde Norge då) år 1532.
Efter Ture Jönssons död övertogs slottet av sonen Johan Turesson. Johan gifte sig på Gustav Vasas inrådan med Kristina Gyllenstierna och enligt sägnen var bröllopet, som skedde i Strö kyrka, mycket ryktbart. Det långa brudföljet tågade från Lindholmen till kyrkan och innan hela följet nått fram var kyrkan redan fullsatt.
Efter Johan Turesson tog dennes son Gustav Johansson över, vilken även var greve till Borgesunds slott. Genom dennes dotter Sigrid kom Lindholmen i Bengt Gabrielsson Oxenstiernas ägo (vars gravkor återfinns i Strö kyrka). Han byggde om slottet till ett stort befäst slott som var 16 meter i fyrkant invändigt. År 1662 brann slottet ner, men byggdes upp igen. Man byggde då den storslagna barockbyggnad som syns avbildad i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua. Slottet hade fyra flyglar (varav två är bevarade) och en fantastisk omgivande park med statyer och kolonner.
Oxenstiernas vapen finns avbildad i relief på den ena flygeln.
Oxenstiernas vapen på ena flygeln, Lindolmens slottsruin
Greve Johan Gabriel Stenbock ägde slottet en period och genom hans dotter Maria Stenbock kom det i hennes man Axel Lillies ägo år 1685. Han var även ägare och grundare till Lövstad slott. Hans sondotter Hedvig förde Lindholmen år 1704 till sin man Magnus Julius De la Gardie och genom dennes dotter Eva kom det till Claes Ekeblads ägo (vars gravsten och anvapen finns i Strö kyrka). Utöver Lindholmen ägde han även Stola herrgård – en dryg mil från Lindholmen – vilken också var hans permanenta bostad. Lindholmen var nu under en tid hos en och samma ägare.
Lindholmens slottsruin
Litet fönster, Lindholmens slottsruin
Carl von Linné besökte slottet på sin Västgöta resa 1746 och då var slottet i släkten Ekeblads ägo. Linné var väldigt intresserad av den berömda badstugan. Det var en magnifik byggnad i kalksten och marmor och smyckad med handmålat holländskt kakel, kristall och vackra, gyllene turkiska tapeter. Linné skrev att detta var: ”det präktigaste jag sett i hela Västergötland, vars like till badstuga man fåfängt lärer söka i Sverige.”
1792 brann slottet sorgligt nog ned och återuppbyggdes aldrig. Ruinen restaurerades 1931.
Lindholmens slottsruin
Någon form av beslag
Den andra flygeln som ser mycket mer renoverad ut
Kikar in genom en dörr som går att öppna i flygeln
Sorgligt nog är både ruinen och den ena flygeln väldigt eftersatta och så här ser det ut inuti. Stort behov av renovering som ingen verkar vilja ta tag i. Frågan är ju om det kostnadsmässigt ens är realistiskt att renovera. Kyrkvärden som släppte in mig och mitt följe i Strö kyrka berättade att man har pratat om att renovera och bygga tex lägenheter eller någon annan form av bostad, men jag tvivlar på att det genomförs med tanke på renoveringsbehovet. Men man kan ju hoppas! Och att de som gör det tänker på byggnadsvårdsaspekten och att bevara det gamla.
Denna plats är väl värd ett besök och gillar du att gå runt bland ruiner och fantisera om hur här såg ut en gång i tiden ska du verkligen åka hit! Och jag hoppas verkligen ruinen och flyglarna får vara kvar och renoveras varsamt.
Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4
På jakt efter kulturhistoria 
Pingback: Strö kyrka – På jakt efter kulturhistoria