Strö kyrka har många skatter. Däribland ett av Sveriges bäst bevarade gravkor från 1500-tal, två (skadade) runstenar och en otroligt unik målning i koret och ett unikt fyrpassformat korfönster.

Fastän Strö socken är liten med 674 invånare (år 2000) finns det förutom den sevärda medeltidskyrkan, Stola herrgård och lämningarna från Lindholmens slott. Allt bara några kilometer ifrån varandra. Utöver det så är området Kålland (Lidköping) där Strö socken ligger, rik på fornlämningar.

Strö kyrka är uppförd troligtvis i slutet på 1100-talet och då bestod kyrkan bara av rektangulärt långhus med ett smalare och lägre rakt kor i öster. Torn, sakristia, vapenhus osv tillkom senare. Jag skulle säga att det första som slår en är det vackra och lite speciella tornet, som är brett men har en mycket smalare tornspira och de stora stenblocken i olika form, färg och storlek som har använts för att mura kyrkan. Denna typ är ganska ovanlig men känns igen från Råda kyrka (som också ligger i Lidköping), vilken har exakt samma typ av byggteknik. Jag tycker det är väldigt vackert med alla olikfärgade stenar.

Under medeltiden välvdes kyrkan och byggdes till med sakristia i norr och vapenhus i söder, samt tornet i väster. Sakristia som företeelse dök upp under 1200-talet och en del kyrkor har sakristior som härrör från den tiden medans vissa fick sina tillbyggda först under efterreformatorisk tid. Strö kyrkas sakristia härrör från medeltid.

Majoriteten av de medeltida kyrkorna byggdes tornlösa. Tornbyggen var kostsamma och långt ifrån nödvändiga då man kunde ha en klockstapel istället. Tornet i Strö kyrka har medeltida ursprung dock fick tornet den smäckra spiran först under senare delen av 1600-talet. Detta utseende på tornet som Strö kyrka har är ett lokalt särdrag och återfinns på flertalet kyrkor runt Lidköping och Götene.

År 1586 byggdes gravkoret åt Beng Gabrielsson Oxenstierna (d.ä) och hans familj, vilken även under en period var ägare åt det närbelägna Lindholmens slott. Gravkoret är ett av de äldsta, intakta gravkoren i Sverige. Över graven ligger en porträttgravsten och på väggen hänger ett huvudbanér omgivet av anvapen. Själva gravtumban innehåller inga kistor eller benrester, utan dessa tycks vara begravda där under. Från långhuset fanns en rundbågig portal med anfangslister in i gravkoret. Denna var under en tid igenmurad och ersatt med en enkel rektangulär öppning. 

Under influens från de nordeuropeiska renässansfurstarnas påkostade gravseder förändrades adelns gravar i Sverige under senare hälften av 1500-talet. Förebild var Gustav Vasas gravsättning 1560, i Uppsala domkyrka. Med utgångspunkt från kontinentens storslagna gravrum anslutna till kyrkorna, utvecklades detta i Sverige under 1600-tal till en egen variant i form av de adliga gravkoren. Dessa var självständiga byggnadskroppar som anslöt till kyrkorummet, som regel hade de en underjordisk välvd gravkammare och över den, en minneshall med öppning mot kyrkan.  Förutsättningen för denna utveckling var den allt starkare samhällsposition som adeln tillskansade sig, liksom Sveriges uppstigande till stormakt. Man kan säga att adelns position och hågkomst manifesterades genom detta praktfulla gravskick.

Utbyggnaden till höger som är i annat material är Oxenstiernska gravkoret.

Under 1700-talet byggdes läktare, men i övrigt fick kyrkan stå tämligen orörd. Däremot slog restaureringsivern på 1800-talet till även i Strö. De ursprungliga små fönstren gjordes större för att släppa in mer ljus i det mörka kyrkorummet, taket fick nya takstolar och taket täcktes med plåt. Vapenhuset i söder revs och kyrkan fick en ny ingång i tornets västra del. Öppningen mellan långhuset och gravkoret, som från början var rundbågigt, murades igen. Under restaureringen 1921 ville man återställa kyrkan något till dess ursprungliga skick (detta att vilja återställa kyrkorna var lite på modet från 1920-talet och framåt). Man tog ner läktaren och öppningen mellan långhus och gravkor öppnades upp igen och man installerade även några rader med bänkar där. Takmålningarna från 1400-talet togs fram igen, då dessa hade blivit överkalkade. Kyrkan har ändå blivit förskonad från alltför radikala ingrepp och har i stort fått behålla sitt utseende genom århundraden vad beträffar både interiör och exteriör. Detta är av stort värde idag!

Bänkarna (även om de är av nyare datum) är mycket vackra och idén med ljushållare på varje bänkrad är fenomenal! Tänk vilket vacker ljus det blir med alla stearinljus i en i övrigt nedsläckt kyrka! 

På utsidan av kyrkans murar finns flera intressanta ting, bland annat ett unikt fyrpassformat korfönster hugget i sandsten. Detta fönster är bevarat från den ursprungliga kyrkan. Från insidan syns tyvärr inte detta fönster eftersom altartavlan hänger framför. Strax under fönstret finns ett uthugget kors inom en cirkel. Ett annat bevarat fönster finns i långhusets södra mur. Detta sitter ovanför de senare slagna valven och kan ha använts för en kyrkvind. Ytterligare två fönster är kända endast genom en avbildning från 1600-talet.

Det finns även två runstenar på kyrkans område, tyvärr är båda skadade och saknar därför delar i runskriften. Den ena runstenen är inmurad i kyrkans mur och är av grå granit och har ett latinskt kors. Den är daterad till ca 980-1015. Den text som finns kvar säger (försvenskat): ”….denna sten efter Haklång, sin frände”

Den andra stenen står sedan 1936 vid kyrkogårdsmuren. Man påträffade den 1851 inmurad i kyrkogårdsmuren. Stenen är av röd granit och daterad till ca 980-1015. Den text som finns kvar på den säger (försvenskat): ”Gute satte denna sten …”

Andra föremål av intresse i kyrkans yttermurar är de två relieferna. Den till vänster om fönstret föreställer nattvarden med Jesus och hans lärjungar. Det är bara sju av lärjungarna som är kvar då de andra har huggits bort för att ge plats åt det stora fönstret. Reliefen till höger föreställer består av två bilder varav den ena föreställer en människoliknande figur i långt hår som håller i en orm. Över hans huvud är två märkliga djur i anfallande ställning. Detta har tolkats som Terra (jorden) som föder djuren med sin kroppsmjölk. Den har även tolkats som människa i helvetet pga de groteska djuren. Den andra bilden visar en man med gloria som håller i en vågskål och i andra handen ett spjut. Spjutet riktas mot en djävul som försöker ta vågskålen. Detta tolkas som den heliga Mikaels kamp mot djävulen. Arbetena anses vara utförda på 1100-talet och murades in när byggnaden uppfördes. Om de ursprungligen tillhört en äldre kyrkobyggnad eller avsedda för annat ändamål är ovisst.

Den vackra predikstolen är donerad till kyrkan av makarna Lillie och Stenbock, som under 1680-talet ägde det närbelägna slottet Lindholmen. Domsängeln med basun och språkband som hänger ovanför predikstolen är ett arbete från 1600-talet.

Även altaruppsatsen är donerad av Lillie och Stenbock. Själva altartavlan är en oljemålning och troligtvis en kopia efter ett arbete av den holländske 1600-tals mästaren Rubens.

Då man under restaureringen 1921 knackade bort putsen från altaret för att återfå dess forna utseende gjorde man ett relikfynd, klätt i näver. Där fanns en liten träask som innehöll själva reliken, två små oregelbundna träflisor av någon rödaktig lind. Dessa låg omvirade i en bit gulnad linneduk, som i sin tur var omvirad av en tunn blyplåt. Reliken lades tillbaka i relikgömman.

Bevarat i kyrkan finns också två vapensköldar, tillhörande släktena Oxenstierna och Ekeblad, samt Ekebladska graven. Ekeblad ägde herrgården Stola och på en av stenhällarna tillhörande graven finns 13 namn ristade som är de som förmodas ligga begravda där. I början på 1900-talet undersökte man graven och hittade ett flertal skelett och skallar.

Utöver alla redan nämnda kulturskatter som den här kykan har kan tilläggas de vackra målningarna, troligtvis utförda runt 1460, som konsthistoriker anser är utförda av Nils Håkanssons verkstad. Och särskilt måste nämnas den otroligt unika bilden på treenigheten, som är avbildad som ett huvud med tre ansikten.

Bilderna runt treenigheten föreställer Kristus och Maria på varsin tron, med händerna i böneställning. Det är ingen Mariakröningsscen utan snarare en bild av Maria som Kristi brud (Ecclesia). I de övriga medaljongerna går de tolv apostlarna parvis in mot Maria och Kristus.

På korets östvägg finns otydliga fragment (som till stor del täcks av altartavlan) av Jesu födelse och konungarnas tillbedjan.

Vissa konsthistoriker anser att bilden på treenigheten kan ha inspirerats av en bild av skaparen liknande den som återfinns i Spegel der minschlichen zalicheid, utgiven i Nordvästtyskland 1430. Inom det medeltida Sverige är bilden i Strö det enda funna exemplaret av skaparen avbildad med tre ansikten. Försök att åskådliggöra treenigheten förekom under hela medeltiden, men blev något vanligare under 1400-talet. Antingen avbildades den treenige Guden som tre till utseendet lika män eller som en man med tre huvuden, men som sagt inte på detta sätt som i Strö kyrka. Förutom i skapelsescener kan treenighetsbilder förekomma i samband med Maria kröning. Vid kyrkomötet i Florens 1438, som syftade till att ena den romerska och grekisk-ortodoxa kyrkan, var frågan om enheten Gud, fader, sonen och den helige ande väldigt aktuell och det kom att avspegla sig i konsten. Bilderna i Strö, tex där Maria sitter som Kristi brud, avspeglar alltså aktuella teologiska spörsmål för den tiden.

Kyrkan håller i regel inte öppet mer än under gudstjänst och liknande men om man hör av sig innan och bestämmer tid, så öppnar de gärna. Jag och mitt sällskap fick kyrkan upplåst av kyrkvärden Conny, en mycket trevlig och påläst herre. Vi fick en gedigen rundvandring där han pekade ut och informerade om intressanta ting. Den här vackra, intressanta kyrkan med alla sina kulturskatter är definitivt sevärd!

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen till Photo hunter