Den här dagen traskade jag runt på riktigt rik kulturmark! Fjärås och Fjärås bräcka kryllar av fornlämningar. Förutom Li gravfält finns rester av en fornborg på södra sidan av Lygnern (på den s.k Borgudden), en rekonstruerad labyrint som härrör från vikingatid och gravhögar (tex Limmahögarna). Man har också funnit att det norr om Li gravfält legat en smedja från vikingatid, då Halland ingick i det danska riket. Ytterligare minst två gårdar från vikingatid har funnits på åsen. Man har tolkat det som att Fjärås var en central plats i Halland från ca 500-tal och under hela vikingatiden. Här i norra Halland kallades folket fervir och nämns i den romersk-gotiske historiebeskrivaren Jordanes beskrivning över folkstammar i Skandinavien från mitten av 500-talet. 

Kolerakyrkogården

Fjärås kolerakyrkogård ligger ca 150 meter från Naturum, precis bredvid parkeringsplatsen. År 1834 drabbades Sverige av en koleraepidemi och i Fjärås dog 48 personer av denna och de begravdes på denna plats, som ansågs lämplig för att minska smittspridning (jag antar att den låg långt ifrån någon bebyggelse). Några av gravstenarna finns kvar. Minnesstenen är rest av församlingen 1954.

På minnesstenen står det: ”På detta helgade område vilar församlingsbor avlidna under koleraepidemin år 1834. Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig han skall leva om han än dör.”

Kyrkogården är omgärdad av en stenmur. Det är en fridfull plats uppe på en höjd med utsikt över vidsträckta åkrar. Lite spöklik, lite sorgsen, på något sätt lite bortglömd.

Under 1800-talet var kolera något man fasade för. I vissa epidemier dog över 80% av de smittade. Ingen visste orsaken till koleran och därför bestämdes det 1831 att de som dog i kolera skulle begravas på särskilda kyrkogårdar. Färdiga kistor som var strukna invändigt med tjära skulle hållas i beredskap. Liket dränktes in i klorsaltlösning eller ättika och täcktes över med kalk eller kolstybb. För att skydda sig mot smitta, drack de som körde transporterna brännvin och malörtsdroppar. Gravsättningen skedde tidigt på morgonen eller sent på kvällen med så få personer som möjligt närvarande.

Dåtidens läkarvetenskap rekommenderade åderlåtning, kräkmedel och värmande omslag. Det gavs stränga order om dieten. Man trodde smittan överfördes genom luften eller jorden och i städerna brändes tjära och enris på gator och torg för att rena luften.

 

Li gravfält

Det här var så häftigt! Jag blev helt betagen när jag nådde till gravfältet och såg dessa stora, över 100 st, stenar stå uppresta. Det är helt klart det största gravfältet jag har besökt. Historiens vingslag ekade tydligt! När jag besöker något gammalt kulturhistoriskt önskar jag mig alltid en tidsmaskin så att jag kan färdas tillbaka och se alla händelser utspela sig på platsen.

Detta är Hallands största gravfält och här finns runt 160 st fornlämningar, däribland fyra gravhögar, 24 stensättningar och 127 resta stenar. Det har tidigare kallats Stena gravfält och Fjärås Bräcka gravfält, men heter nu alltså Li gravfält. Gravfältet har använts från yngre järnålder och ända in på vikingatiden. Tidigare var det dubbelt så många stenar men många har förstörts av grustäkter och att man tagit stenar för byggmaterial.

Gravfältet har undersökts ett fåtal gånger och man har funnit tex ett halvt munbett av järn och brons daterat till vikingatid, samt föremål som lerkärl (bland annat ett baltiskt-vendiskt), klumpar av brons, en obearbetad bergskristall med mera. Senast undersökt är det 1973 och då hittade man sot, aska och rester av ben. Stenarna kommer inte från platsen utan har antagligen fraktats många mil.

Kung Karl XV var 1865 och besökte friherren Silfverschöld som bodde i närheten och passade då på att besöka platsen. Trots att många av stenarna inte stod upp vid hans besök blev han så betagen att han framförde en av sina egna dikter som handlade om vikingabragder och han sa: ”Här har ädelt blod flutit; oss höfves att ära det!”. Lokalborna förstod då att gravfältet var viktigt och det ledde till att bortforslingen av stenar som byggmaterial upphörde och ett antal stenar restes åter. Man trodde länge att ett fältslag hade stått här på platsen. Numer är forskarna överens om att detta var en samlingsgravplats för folk som bott i bygden.

Den största stenen är den så kallade Frodestenen. Den är 4,75 meter hög men har varit 7 meter hög men på 1700-talet föll den och bröts av. Sägnen säger att danske kungen Frode Fredegode ligger begravd här. Men idag säger forskarna nej. Kung Frode är en myt. Frode är knuten till myterna om det äldsta Danmark. Han skall enligt medeltida sagor ha härskat över danernas land i forna dagar, under en ovanligt lång fredsperiod. Två trälkvinnor av jättesläkt, Fenja och Menja, malde rikedomar, fred och lycka på Frodes kvarn Grotte, ända tills de fick nog av förtrycket och i stället malde ofärd över landet. Därpå anlände sjökrigaren Mysing, dödade Frode och ödelade freden. Det finns ingenting i de gamla sagorna som länkar Frode till Halland.

I Den poetiska Eddan av Snorre Sturlasson (ett verk som troligen är sammanställt på 1220 talet) kan man läsa sången om kvarnen Grotte, vars första två verser lyder:

Nu är komna
till konungens hus
två fintliga möar,
Fenja och Menja;
där hos Frode,
Fridleifs son,
är mäktiga tärnorna
i träldom hållna.

Till kvarnstensbänken
bort de leddes
att gråa stenen
i gång sätta;
varken rast
eller ro han gav dem,
ville jämt höra kvarnen
knarra för dem.

Med tanke på storleken på stenen är det dock inte osannolikt att någon form av storman eller liknande finns begravd här.

Snorre Sturlassons Grottesången inspirerade Viktor Rydberg till sin dikt Den nya Grottesången som han skrev som en protest mot arbetsförhållandena på industrierna under 1800-talet.

Det är måhända inte kung Frode som ligger begravd under Frodestenen, men år 1816 gjorde man en del fynd vid stenen. Man hittade bland annat en kruka som innehöll kol och brända ben och en människotand som var ovanligt stor…

 

Fjärås bräcka är väl värt ett besök, både för den naturintresserade och för den historieintresserade. Och Li gravfält är ett riktigt mäktigt besöksmål! 

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

 

Välkommen till Photo hunter