Vackra Läckö slott har en lika vacker slottskyrka med rik utsmyckning från 1600-tal. Att vi kan njuta av denna skönhet kan vi tacka Magnus Gabriel de la Gardie för som under stormaktstiden var en av de som hyste stört kyrkointresse och stod byggherre för åtminstone ett tiotal slotts- och gårdskyrkor. Vill man beundra slottskyrkan får man göra det sommartid, då det är enda tiden på året den är öppen.

För slottskyrkoarkitekturen var stormaktstiden en blomstringsperiod, men efter stormaktstiden blev intresset svagare, men hölls tynande vid liv fram till ungefär sekelskiftet 1800. Under hela 1800-talet låg Läckö slottskyrka helt öde. Ett nytt samhällsmönster växte fram och kyrkan måste förändras och anpassas till detta. Vid en restaurering på 1920-talet återskapades kyrkointeriören som ett historiskt minnesmärke.

 

Slottskyrkan är som sagt uppförd av Magnus Gabriel de la Gardie, ägare av Läckö slott och byggdes 1655-1668 under ledning av Frans Stiemer. Den är ett av Sveriges bäst bevarade kyrkorum från den här tiden. Utformningen av slottskyrkan var en viktig uppgift i kraft av dess status som kyrka tillhörande ett greveslott. Magnus Gabriel de la Gardie gjorde även mycket andra byggnadsarbeten runt om själva slottet. Och det är i och med honom som slottet har fått det barockliknande utseende den har idag, både interiört och exteriört.

Den vackra kyrkoportalen i rödaktig sandsten är från 1659 och ingången till kyrkan leder från förborgens borggård. I den tomma nischen stod ursprungligen en träskulptur föreställande Kristus, utförd av Georg Baselaque. Dubbeldörren är på utsidan klädd med grönmålad sicksackpanel. I september 1669 har Lars snickardräng panelat kyrkodörren och smederna gjort en stor ring av bleck till kyrkodörren.

Fönstren har enkla glas av svagt färgat antikglas och indelas av järnspröjsar i rutor, varje ruta i mindre rutor av blyinfattat glas. Antikglas i korfönstren bekostades 1929 av Läcköföreningen. Ursprungligen var fönsteröppningarna rundbågiga. Det finns 10 stycken av dessa höga fönster och i fönsternischer står stora skulpturer av apostlarna, tillverkade i lindträ. Från början var de 12 stycken men 4 stycken saknas, antagligen stulna. Skulpturnischerna omges av grisaillemåleri (målningar i gråtoner, denna målningstyp är känd från 1300-talet). Över nischerna är det målad skrift på latin med olika kända bibelcitat. Dessa var till stor del utplånade på 1920-talet men vid restaureringen bättrades dom på.

Väggpartierna mellan fönstren smyckas av stora dubbeltavlor, totalt 6 stycken. Målningarna framställer trons artiklar och är infattade i ett ramverk av trä. Vid restaureringen på 1920-talet lyckades man konservera flera av dom. Före restaureringen var nämligen många av målningarna sönderrivna, men vid restaureringen fäste man upp dom på ny duk.

I taket finns två stora, vackra plafondmålningar som föreställer flygande änglar med språkband och omges av ett ljussken och moln med änglahuvuden.

Frågan om vilka som stått bakom målningsutsmyckningarna i kyrkan har inte behandlats så mycket i forskningen, men i Läcköräkenskaperna finns uppgifter som berättar om målarverksamhet på slottet. Åren 1667-1669, då slottskyrkans målningsutsmyckning var aktuell, förekommer tre namn, som kan knytas till detta – Nicolas Vallari, Wilhelm Hindricks och Johan Hammer.

Den så kallade greveläktaren omnämns i september 1666 och samma år hade altaruppsatsen och predikstolen anlänt från Jakobsdal. Jean De la Vallée (Jakobsdals slottskyrkas arkitekt) har förmodligen medverkat även vid utformningen av Läckö slottskyrkas inredningsföremål. Läktaren är mycket vacker, målad i grönt och med fyrsidiga fält som innehåller emblemmålningar i grisaillestil (likaså bänkinredningen). Läktaren är inglasad med 6 st öppningsbara fönster och under läktaren finns en oljemålning på duk som föreställer två flygande änglar. Målningen överensstämmer med plafondmålningarna i taket, som man tror utförts av Nicolas Vallari. Arbetet med läktaren pågick 1667 och i Läcköräkenskaperna kan man läsa hur man hugger hål på altanen där trappan ska gå, samt hur Olof Snickare erhåller spik till att sätta upp panel och Harald snickare gör en dörr för kammaren, som via kyrktrappan står i förbindelse med grevens bostadsvåning. Greveläktaren blev färdig i september 1669.

Bänkinredningen från 1667 går som sagt i samma stil som läktaren och är även den mycket vacker. Varje fält har olika målningar, som är intressanta att titta på. I 1681 års inventarium står det att det finns fyra bänkar i koret, särskilda bänkar för greven och hans gemål samt 26 bänkar som ”gement folk sittia uthi”. Målningarna var vid fint skick vid restaureringen på 1920-talet och behövde bara rengöras och konserveras.

Kyrkorummets utformning sammanknyter altaret, predikstol och orgel (de tre liturgiska huvudfunktionerna) och det var ett försök att föra altartjänsten, ordets förkunnelse och kyrkomusiken närmare varandra och är inspirerat från 1500-talets Tyskland. Det kan ses som ett led i utvecklingen mot att bygga samman altare och predikstol som syns i t.ex Salsta slottskapell.

Den otroligt vackert utsmyckade altaruppsatsen är gjord 1666 av Hans Georg Rausch på Jakobsdal och skulpturutsmyckningen är gjord av Georg Baselaque. Från början utgjordes altartavlan av tio små relieftavlor av drivet silver med bibliska motiv. Endast en finns kvar och de andra är ersatta med gipsavgjutningar. Dessa silvertavlor var krigsbyte från Ryssland, som Jakob de la Gardie hade med sig från sitt fälttåg. Den ursprungliga silvertavlan är infattad i överstycket och är en framställning av korsfästelsen.

Krucifixet som står på altaret är ett arbete gjort av konservator Osvald Nilsson i samband med 1920-talets restaurering. Det är en gipsavgjutning av ett ursprungligt krucifix gjort i elfenben, som Georg Baselaque hade gjort och som vid reduktionen (när de la Gardie förlorade bland annat Läckö slott) fördes bort från slottet.

Även predikstolen är gjord av Hans Georg Rausch år 1666 och det har även på predikstolen suttit tavlor av drivet silver, men alla dessa är nu stulna. Ljudtaket krönes av en skulptur föreställande Sapientia (visheten). Randen på ljudtaket har burit sju figurer, av vilka två ursprungliga finns kvar, Fides (tron) med bok och Fortitudo (styrkan) med avbruten pelare. I de andras ställe står nu gipsavgjutningar som gjordes 1920. De andra föreställer kärleken, måttligheten, klokheten och rättvisan. Även på predikstolen är det Georg Baselaque som gjort själva skulpturutsmyckningen.

Redan 1654 skrev de la Gardie till ”orgelbyggaren i Lidköping” angående orgelverk till såväl Läckö som till Höjentorps kyrka och Varnhems klosterkyrka. Det tog dock tid innan bygget påbörjades och nuvarande orgelfasad härrör från 1668 års orgel och är tillverkad av orgelbyggaren Hans Horn från Göteborg. Den är nog bland den finast utsmyckade orglarna jag har sett.

Träskulpturerna längst fram föreställer Kung David med harpa till vänster och Assar med bok till höger. Även här är det George Baselaque som stått för skulpturutsmyckningen. Orgelfasade flyttades 1866 till Jakobsdals nyuppförda slottskapell men den återfördes till Läckö igen vid 1929 års restaurering och ställdes upp på sin ursprungliga plats (där den där nu). Själva orgelverket är byggt 1929 och är en gåva från Läcköföreningen.

 

 

Man förstår varför Läckö slott och dess slottskyrka är ett av våra mest populära besöksmål, så vackert och så mycket som ändå är öppet för allmänheten. Att få gå in här och titta på allt är fantastiskt! Och för den som verkligen vill gå in på djupet med detaljer kring slottskyrkan finns t.ex boken ”Läckö slottskyrka” av Ingrid Rosell. Hon har nog tagit upp allt som går att skriva om vad gäller kyrkan!

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

 

Välkommen till Photo hunter