Gireema som det skrevs år 1377 – eller Västra Gerum som det numer heter – ligger ca en halv mil från Ardala i Skara kommun. Det är en vacker liten kyrka som omges av åkrar och som utmärker sig med sitt speciella, väldigt spetsiga medeltida torn. Kyrkan kan stoltsera med en runsten i dess ägo!

Kyrkan är uppförd i slutet på 1100-talet men är ombyggd i flera omgångar. Det spånklädda tornet med sin spetsiga spira har i stort sett bevarat sin medeltida prägel samt en stor del av långhusets väggar är bevarade. Murarna i långhus och torn ligger i förband med varandra och måste ha uppförts vid samma tillfälle. De äldre delarna av kyrkan är byggd i gråsten/granit medans de nyare är byggt i sandsten och tegel. Kyrkan uppfördes möjligtvis som en så kallad ”Annakyrka” (Anna var jungfru Marias mor).

På utsidan av tornet, en liten bit över marken, finns en runsten inmurad; Vg 75. Runstenens text lyder: ”Alle lade denna sten efter Öda sin hustru. Mycket god.” Den är daterad till 1100-tal och har en gång använts som gravhäll.

Det finns en annan speciell sten intill kyrkans sydöstra hörn. Det är en liten, rund oputsad sten. Den har, enligt sidan Kringla (som hör till riksantikvarieämbetet), inristade latinska bokstäver. Texten lyder: ”Gud förbarma dig över oss” och sägs möjligen ha samband med en massgrav från 1300-talet (antalgligen pga tex digerdöden eller liknande).

Kyrkan har som sagt förändrats en del genom årens lopp. Tex så uppfördes i slutet på 1600-talet ett nytt vapenhus i söder, men detta revs under en ombyggnad i början på 1900-talet. År 1710 byggdes en västportal och 1740 gjordes en större renovering då koret och de senmedeltida valven revs och kyrkan förlängdes åt öster samt att man byggde det nuvarande bredare koret. Valvet ersattes av ett innertak av trä och sannolikt tillkom då även de delvis bevarade draperimålningarna kring fönstren. Sakristian byggdes 1755.

I och med att befolkningen växte under 1700-talet var det vanligt att många av de gamla kyrkorna förstorades och då gjorde man ofta så att man rev triumfbågsväggen och det trånga koret för att bygga nytt och större. I kyrkorna med medeltida målningar försvann därmed den värdefullaste och intressantaste utsmyckningen. Tex så har västra Gerums kyrka haft målningar över hela kyrkan, men sedan valv, triumfbågsvägg och kor rivits återstår endast en liten rest på väggarna i långhuset. Eftersom att kyrkan också vid ett renoveringstillfälle har vitmålats så har de målningar som inte strök med i rivningen, försvunnit. Vid en större renovering 1950 upptäcktes under putsen de målningsfragment som fanns kvar. Dessa togs fram och konserverades av Olle Hellström.

En annan bidragande orsak till att medeltidsmålningarna försvann och att man inte ansåg det så viktigt att bevara dom, var nog att man nu (1700-1800-tal) började se dom som obegripliga ”munkemålningar”. I synnerhet bland prästerskapet var intresset för målningarna svalt. De ansågs ”katolska” eller ”påviska”. Eftersom man inte förstod deras innehåll omtalas de ofta som ”oanständiga” och ”anskrämliga” etc. Många målningar förstördes även av de läktare man började bygga i kyrkorna under 1700-talet. Även i västra Gerums kyrka byggdes en läktare som dock revs vid en renovering på 1900-talet. I vissa kyrkor målades medeltidsmålningarna över med mer moderna renässans- och barockmålningar och man försåg ofta fönstren med målade draperier.

Målningarna i västra Gerums kyrka är gjorda av den kända kyrkomålaren Mäster Amund som var verksam i trakterna kring Vänern och Vättern på slutet av 1400-talet. De fragment som finns kvar i kyrkan är avbildningar på teman vad gäller Dygder och Laster samt Jesu barndom, detta var också några av hans vanligaste motiv. Målningarna bör ha tillkommit i början på 1490-talet. På den ena målningen ser man en enhörning som troligen tillhört dygden Castitas (kyskheten). Därunder finner man lasterna Superbia (högmod) med en påfågel och Avaricia (girigheten) med en penningpung i ena handen. Dygder och Laser hör till de kateketiska motivkretsarna. Det var framförallt vid förberedelse inför bikten som kunskapen och de viktigaste synderna och dess botemedel (dygderna) var nödvändig och betydelsefull.

Den vackra predikstolen donerades 1678 till kyrkan och altaruppsatsen är från 1600-talets senare hälft. Båda väldigt ståtliga. Dopfunten är ett enkelt medeltida arbete i sandsten.

 

Västra Gerums kyrka är en liten vacker kyrka, en liten bortglömd skatt skulle man nästan kunna säga. Väl värd ett besök! Dock bör man höra av sig och kolla om kyrkan är öppen alternativt få den upplåst för många kyrkor ute på slätten håller inte per automatik öppet. 

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T10 och 18-55mm f2.8-4

 

Välkommen