I Råda, inte långt från Råda säteri, ligger en liten fin röd träkyrka omgiven av stora träd. Innanför kyrkans portar döljer sig fantastiska takmålningar i mustiga barockfärger. 

Detta är en fantastiskt fin kyrka, som jag har besökt vid två tillfällen (därav så är vissa bilder tagna på sommaren och vissa nu i februari i år). Kyrkan byggdes 1712 och var faktiskt först gul, men målades röd i början på 1800-talet. Det röda är så fint ihop med  lite snö på marken, som vid mitt senaste besök. Även sommartid ihop med allt det gröna är det väldigt vackert. Vapenhus och torn tillkom först under 1700-talets senare hälft. Enligt traditionen fanns här en medeltida stavkyrka. Inga uppgifter om den är kända mer än att den ska ha byggts om 1684. Inga inventarier finns tyvärr bevarade. Dagens kyrka har troligtvis byggts bredvid sin föregångare. Namnet Råda kommer från det fornsvenska ordet rodha, som betyder röjd mark. Namnet syftar alltså till när marken en gång röjdes för att bli boplats.

Det dröjde till 1734 innan kyrkan fick sina fantastiska barockmålningar pga att det fanns skralt med pengar, som i så många andra församlingar på den tiden. Målningarna gjordes av Christian von Schönfeldt, vars tidigare yrke var lindansare men 1699 övergick han till att bli kyrkmålare istället. Bland målningarna i Råda kyrka kan bland annat ses Treenigheten framme i koret. Det är fadern och sonen som är avbildade i mänsklig gestalt och som sitter på ett moln med jordklotet mellan sig. Ovanför flyger den heliga andens vita duva och på var sin sida har de en ängel.

I taket i långhuset finns bland annat Yttersta domen där Kristus sitter på en regnbåde med fötterna på jordklotet. Bland människorna som samlats runt honom finns Moses med stentavlorna och Kung David med krona och harpa. Dessutom finns profeter och sibyllor, inspirerade av Michelangelos målning i Sixtinska kapellets tak. Sedan medeltiden var det vanligt att de bibliska profeterna avbildades tillsammans med en specifik sibylla. Bland annat ser vi den persiska sibyllan, en äldre kvinna som noga studerar en uppslagen bok.

I en annan målning i långhusets tak ser vi de döda som väller upp ur sina gravar och i norr finns det binnande helvetet. Mitt emellan står en ängel och pekar upp mot Kristus. I helvetet plågas de fördömda med förvridna ansikten, vilket också var ett sätt att markera att de hör hemma i helvetet. Sedan medeltiden var det vanligt att avbilda goda människor som vackra och onda som fula. Länge ansågs en persons utseende avspegla dennes egenskaper och kynne.

År 1739 tillverkade Peter Weber den ståtliga altaruppsatsen som skänktes till kyrkan av baronessan Lunnetha Beata Hamilton på Råda säteri. 1743 gjorde han nummertavlor och basunängeln. Nederst på altaruppsatsen framställs nattvarden, mittfältet är ett golgatamotiv där Kristus trampar på ormen (en symbolisk framställning av Jesu seger över ondskan). Till vänster står Maria och till höger Johannes. Översta fältets motiv är gravläggningen. Uppsatsen kröns av en kristusskulptur med korset som segertecken. På var sida om uppsatsens mittfält står två skulpturer föreställande Petrus med himmelrikets nycklar och Paulus med Ordets svärd. Längst till höger i bilden syns det golvur som 1919 skänktes av godsägare E. Heyman.

 

Även bänkinredningen stammar från 1700-talet. En stor del av målningarna på västra långhusväggen försvann 1918 när en ny öppning gjordes för orgeln på läktaren.

Predikstolen är troligen från början av 1600-talet och kommer från Fässbergs gamla numera rivna kyrka. Den skänktes till den här kyrkans föregångare år 1690 och flyttades sedan över till Råda kyrka 1712 när kyrkan var färdigbyggd. Bildfälten på predikstolen föreställer de fyra evangelisterna. Anledningen till att inga predikstolar äldre än från typ 1500-tal finns bevarade är för att man innan dess inte hade den här typen av predikstol. Vid 1500-talets mitt (under reformationen) rekommenderades kyrkorna att skaffa predikstol, eftersom predikan var en så viktig del av den nya läran. Det dröjde dock längre innan de var allmänt förekommande. I en del slottskyrkor och större stadsförsamlingar kom de tidigt på plats, för där var väl ekonomin bättre (predikstolarna var ju väldigt kostsamma). I övriga kyrkor behöll man den pulpet, stående på golvet, som använts under katolsk tid. När man väl fick råd införskaffades mer påkostade predikstolar som man satte upp framme vid koret, vanligen på norra sidan. Från predikstolen förmedlades sedan även kungörelser och nyheter.

Timglaset på predikstolen är inköpt 1744. När predikan under reformationen fick en viktigare roll i gudstjänsten tillkom timglas i en del predikstolar. Prästen kunde därmed hålla koll så att han predikade så länge som reglementet krävde. 

Dopfunten tillkom i samband med en restaurering 1918. Den är skuren i trä och har fat och huv av koppar.

Högst upp på kyrktornet finns en vindflöjel i form av en tupp. Detta är en relativt vanlig syn på kyrkor med torn. I Sverige finns runt 600 kyrkor som har kyrktuppar och de började tillkomma på 1500-talet, inspirerade från kontinentaleuropa där de varit förekommande sedan medeltid. Tuppen sägs symbolisera förkunnandet av kristendomen. Vindflöjlarna är gjorda så att tuppen vrider sig mot vinden, det symboliserar hur de kristna står upp för kristendomen och mot dess fiender och sägs även fungera som en sorts skydd.

Om ond bråd död talar den vita marmortavlan på Carl Philip von Schwerins grav. Han omkom 20 april 1846 som premiärlöjtnant på det svenska krigsfartyget Carlskrona, som gick under med man och allt i Florida-golfen.

Nedan följer lite fler bilder från kyrkan.

 

Jag rekommenderar ett besök vid denna charmiga och vackra lilla kyrka. Bra öppettider är det också, vardagar mellan 9-16. Nu på mitt senaste besök skulle det dock hållas begravning så jag kunde bara vara där en liten stund. Men så länge det inte är några planerade aktiviteter i kyrkan så går det utmärkt att stiga in och titta sig omkring! 

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen