Husaby kyrka har helt klart det mäktigaste tornet Västergötland och ett av rikets mest unika torn. Faktum är att det bara finns en kyrka till i Sverige med ett liknande torn; Örberga i Östergötland. Husaby och dess kyrka sägs ha varit knuten till både kungamakten och biskoparna i Skara Stift. Att det är en av Västergötlands mest intressanta kyrkor och att byn Husaby har en otroligt rik historia är det nog få som argumenterar emot.

Någon gång omkring år 1100 beslöt en okänd makthavare att låta resa detta enorma torn i Husaby på Kinnekulle. Detta höga och bastanta torn restes invid en liten träkyrka. Det måste ha sett rätt lustigt ut med dessa två omaka par sammanfogade på det sättet. Tornet har två utanpåliggande spiraltrapptorn (de två runda ”tornpelarna” som finns på var sida om ”huvudtornet”). Detta är unikt i Sverige, det är som sagt bara Örberga kyrka som också har denna konstruktion. Däremot är det ganska vanligt bland kyrkor i norra Tyskland och Frankrike. 

Husabys tornbyggnad måste ha varit både dyr och svår att konstruera. Stenhuggare och hantverkare från utlandet har sannolikt hämtats för att utföra jobbet. Men vem har tagit initiativet och varför? Rör det sig om en stormans revirmarkering eller har det varit fråga om en kunglig manifestation. Många är ense om att Husaby har varit länkat till kungamakten mycket på grund av den allmänt erkända traditionen att kung Olof Skötkonung i början av 1000-talet ska ha döpts i Sankt Sigfrids källa strax intill kyrkan. Olof ska ha döpts av den engelske missionsbiskopen Sigfrid. Han blev sänd till Sverige på order av den engelske kungen Mildred. Detta kan man läsa i Västgötalagens kungalängd, som nedtecknades på 1200-talet och i den berättas att ”Olof Skötkonung var den förste kung som var kristen i Sverige. Han var döpt i den källa som ligger vid Husaby och som heter Birgittas och han skänkte genast hela byn till biskopsstolen.” Dopkällan kom senare att kallas Sankt Sigfrids källa efter dopförättaren. Olof räknas därmed som Sveriges första kristna kung. Genom uppgifter från 1000-talet vet vi att han stödde det nygrundade biskopssätet i Skara – Sveriges äldsta permanenta biskopssäte. Han skänkte, efter dopet, sin kungsgård i Husaby till missionsbiskopen Sigfrid som biskopssäte. Biskopssätet flyttades sedan till Skara men även efter flytten behöll Husaby sin anknytning till biskopen i Skara stift. Det förstår man inte minst genom att betrakta biskopsborgen (byggd av biskop Brynolf Gerlaksson), som ligger några hundra meter från kyrkan.

På grund av att Olof kristnades och stödde biskopssätet, så råkade han i konflikt med svearna, vilka ännu till stor del ej var kristnade och därför försvagades hans makt i Mälardalen men förblev stark i Västergötland. Enligt den tyske historieskrivaren Adam av Bremen (död 1085) så fick Olof svearna emot sig när han ville riva hednatemplet i Uppsala. Ville han vara kristen så måste han bege sig till det landskap som ansågs bäst för det, vilket var Västergötland. Kung Olof valde då Husaby. Namnet Skötkonung har tolkats som skattkonung och det har i sin tur tolkats det som att Olof var underordnad den danske kungen Sven Tveskägg och erlade skatt till honom. Olof Skötkonung är som sagt känd som den förste kristna kungen i Sverige och han har även karaktäriserats som den förste kungen att göra anspråk på att utöva någon form av kontroll i såväl Götalandskapen som Svealandskapen. Han var den första svenska kungen som lät prägla egna mynt, vilket skedde i Sigtuna. Mynten hade inskriptionen: ”Olof, Svearnas konung”. Olof föddes troligen år 967 och hans far var Erik Segersäll och modern var Sigrid Storråda (dotter till den mäktiga vikingen Skoglar Toste). Hon skiljde sig senare från Erik och efter hans död gifte hon sig med den danske kungen Sven Tveskägg. Olof efterträddes av sin son Anund Jacob, som han hade ihop med sin hustru Estrid.

Åter till tornet….. Man kan se det mäktiga tornet som en symbol för byggherrens andliga och världsliga makt. De flesta medeltidskyrkor i Sverige hade inte torn och de kyrkor som hade det var i regel knutna till någon rik och mäktig person som hade pengar och förmåga att uppföra denna svåra byggnadskonst och tornet i Husaby är med svenska mått mätt makalöst för sin tid. Här kunde härskaren blicka ut över trakten, följa mässan från en upphöjd position, förvara värdeföremål, använda tornet till bostad och använda tornet i försvarssyfte. Våningen för klocktornet har tillkommit senare. Under lång tid var tornet tillslutet mot resten av kyrkan och tjänsgjorde som försvar och tillflyktsort. Tornet omges som sagt av två trapptorn i vilka smala vindlande trappor letar sig upp till mittornets många våningar. Den nedersta våningen kunde förslutas och man var hänvisad till en ingång på andra våningen, som numer är omgjort till ett fönster bakom orgeln.  Det kan ha varit en ingång man använde sig av i orostider eller så kan den ha varit avsedd för en överhetsperson, som tog sig in via en trappa eller vindbro direkt till ett avskilt rum. Från detta kunde man genom en öppning eller läktare se ner mot altaret och följa gudstjänsten. Rummet på tredje våningen är förrådsrum och även detta rum har en öppning eller läktare. Den fjärde våningen inrymmer en stor sal som sedan gammalt kallas Olofs kammare och den femte våningen, som är tillbyggd under tidig medeltid, innehåller kyrkans klockor. I äldre tider hade tornet ett plant tak varifrån vakter kunde spana efter fiender. Vid undersökningar av grunden har arkeologer funnit murbruk som de kunnat datera till år 820. Så frågan är om det har funnits någon murad byggnad här tidigare än det nuvarande tornet och till och med tidigare än den lilla träkyrkan…? Vad vi vet så började man ju inte mura väggar i Sverige förrän nästan trehundra år senare….Men murbruket kan ju förvisso härröra från något annat än just en byggnad.

Den kyrkan som fanns på platsen när Olof Skötkonung döptes är långt ifrån den vi ser nu. Den som fanns då var byggd på 1000-talet och var gjord i trä. Vissa menar att den byggdes efter hans dop runt år 1008. Under tidigt 1100-tal uppfördes tornet invid träkyrkans västgavel. Vid 1120-talet ersattes träkyrkan med den kyrka i kvaderhuggen sandsten vi kan se idag och samtidigt så gjordes en påbyggnad på tornet. För att vara en landsortskyrka är den betydligt större än andra sockenkyrkor från den tiden och det har väl säkert med dess olika kopplingar till kungamakt och biskopar och kanske någon rik storman inblandad. Från början hade stenkyrkan inga valv, utan ett slätt innertak varunder sex små fönstergluggar satt. Valven slogs på 1300-talet och de stora fönstren vi ser nu är från senare tid. Valvet i koret är dock från 1100-talet och samtida med det övriga kyrkobygget.

Vid ingången står två eskilstunakistor och enligt en sägen från 1700-talet ska Olof Skötkonung ha begravts i en av dom när han dog år 1022, även hans hustru Estrid ska ligga här. Detta har dock avfärdats i senare tids forskning då kistorna daterats till 1100-talet. Men man tror att åtminstone den norra är en biskopsgrav. Kistorna är undersökta på 1920-talet och i den norra ligger två personer begravda, varav en kvinna i 25-års åldern. I den södra finns kvarlevor efter tre personer; en kraftig välväxt man samt två kvinnor.

Husaby kyrka har kvar mycket av sin medeltida prägel och till det bidrar en del av gamla tiders inredning och inventarier, tex så är korskranket bevarat vilket är väldigt ovanligt. Av liturgiska skäl togs alla korskrank bort på 1700- och 1800-talen, så därför är skranket i Husaby unikt, men det är bara delvis medeltida. Nuvarande utseende fick det 1670.

 

En annan ålderdomlig inventarie är biskopsstolen och munkbänken, båda från 1200-talet. Stolen prisbelöntes vid en världsutställning i Paris 1867 och räknas till en av vårt lands äldsta bevarade möbler. 

Även dopfunten är gammal, närmare bestämt 1200-tal och den är vackert dekorerad med ornamentslingor. Krucifixet som hänger i triumfbågen är gjord i ek och är från sent 1300-tal. Korsstammen och korsarmarnas ändar är formade till fyrkantiga plattor på vilka de fyra evangelisternas symboler är målade (Matteus – en bevingad människa, Markus – ett lejon, Lukas – en oxe, Johannes – en örn).

Vad gäller bevarade tidigmedeltida inredningsdetaljer så har vi bland annat den så kallade ambon. Dessa var också vanliga i norra Tyskland och Frankrike. En ambo är en föregångare till predikstolen kan man säga. Det finns bara tre stycken bevarade i Sverige: den i Husaby, i Munktorps kyrka i Västmanland och i Bergs kyrka i Hallstahammar kommun. Ambon i Husaby är delvis igenmurad och är infälld i korväggen, ingången är numer dold bakom ett av sidoaltarna i koret. På dess sida finns en bild av Brynolf Gerlakssons ansikte och hans vapen. Ambons öppning kunde tillslutas med en lucka av ekträ. 

Ytterligare en inredningsdetalj som fått vara kvar genom årens lopp är det så kallade kommunionsfönstret vid södra korväggen. Det användes under tidig medeltid till att ge sakramente till de som inte tilläts vistas inne i kyrkan tex på grund av sjukdom eller annan anledning. 

Husaby kyrka har hela fyra stycken bevarade altaruppsatser från olika tidsepoker. Den nyaste är den som nu sitter ovanför altaret och denna är från 1600-talet. Den är gjord av George Baselaque, som kallades in från Tyskland för att tjänstgöra åt Magnus Gabriel de la Gardie och han har gjort många arbeten runt om i svenska kyrkor däribland Varnhems klosterkyrka, Läckös slottskyrka och Skara domkyrka. Altaruppsatsen skänktes till kyrkan 1679 av Magnus Gabriel de la Gardie. 

De två mindre altaruppsatserna är från 1420-talet och hör till de bägge sidoaltarna som förr var placerade i långhuset (på kvinno- respektive manssidan). Den norra föreställer Gud som håller i en jordglob med kors, sittandes på nådastolen. Till vänster om honom är Katarina av Alexandria och till höger Sankta Dorotea. Den södra uppsatsen avbildar i mitten Jungfru Maria med oljekärl. Till vänster om henne Sankt Sigfrid och till höger en präst eller diakon.

 

Den fjärde altaruppsatsen är från 1300-talet och det var denna som prydde kyrkans altare innan 1600-tals uppsatsen kom dit. Den föreställer himladrottningen Maria med sin son i famnen. Skulpturen är utskuren ur ett ekstycke. Under Maria syns en biskop och en präst eller ett helgon. Tavlans över och understycke härstammar från 1600-talet. 

De vackra målningarna i Husaby kyrka är faktiskt gjorda efter restaureringen i början på 1900-talet. Man har använt de tidigare överkalkade målningarna som förebild. I korets valv är det dock orginal från 1400-talet! Hela kyrkan har haft målningar men dessa har skadats av de många bränder som härjat kyrkan (tex den 1566 under Nordiska sjuårskriget när danskar försökte bränna ner kyrkan) och sedan kalkades målningarna över på 1740-talet. Trots att man ännu på 1890-talet kunde se att det fanns fragment av målningar under putsen så knackades putsen skoningslöst bort vid restaureringen i början på 1900-talet utan tanke på att försöka rädda målningarna. Intresset för att rädda målningarna verkade inte vara så stort. Så dessa blev ännu mer skadade än de redan var. Det visade sig att målningarna i koret var relativt välbevarade. C W Pettersson fick uppdraget att restaurera och retuschera målningarna (han har gjort många sådana jobb i andra kyrkor). Han har dock mottagit en hel del kritik pga felaktiga tolkningar och förvanskningar av motiv. Tex har han sammanblandat evangelisten Markus och kyrkofadern Hieronymus och helgonet Sankta Agnes som ska hålla i ett lamm har fått heta Sancta Agneta (finns inget sådant helgon) och håller istället en hind i famnen. Det sengotiska måleriet i Skara stift domineras av två stora målarverkstäder: Nils Håkanssons från 1460-talet och Amunds från 1480-talet. Husabys gotiska orginalmålningar står emellertid utanför båda dessa verkstäder. Konsthistoriker har sett stilinfluenser från tyskt håll, närmare bestämt den tyske målaren Meister E.S. Målningarna (förutom de i koret) restaurerades väldigt hårt och på grund av detta är det svårt att datera dom exakt. Historiker har ändå daterat dom till runt 1480-talet, genom den information man har att tillgå. Med stor sannolikhet har målningarna bekostats av någon av Skara biskoparna. Det ligger nära till hands att gissa på Brynolf Gerlaksson. Han var känd för sitt intresse för utsmyckning av kyrkorna i Skara stift och det var ju också han som uppförde borgen nära kyrkan.

Den vackra predikstolen i barockstil är från 1671 och är prydd med bilder av Kristus och evangelisterna. 

På kyrkogården finns en runsten (Vg 50) som påträffades vid restaureringen i början på 1900-talet. Den hittades då under en igenmurad dörr. Stenen har varit ituslagen men är nu lagad. Den är daterad till 1100-talet och har tidigare legat som gravsten. Runorna lyder översatt till modern svenska: ”Assur och Sven och Tore, de lade denna sten över sin moder Oluv, Gud hjälpe hennes själ och Guds moder och alla Guds änglar”.

 

Det finns vissa kyrkor och platser som man kan besöka nästan hur många gånger som helst utan att tröttna. Husaby kyrka är en av dessa! Jag har varit här vid två tillfällen men kan se mig själv åka hit många gånger till! Helt klart blir det en resa hit sommaren 2021. Kyrkan är så fantastiskt vacker och speciell och den har – tillsammans med byn Husaby – en sådan rik och intressant historia. Och när man ändå är här så finns det mycket mer att se både i närheten av kyrkan men också om man har möjlighet att åka runt lite runt Kinnekulle. Detta är ett besöksmål alla historie – kultur – och kyrkointresserade borde bocka av från sin lista! 

 

Alla foton tagna med Sony A580 och Sigma 17-70m f/2.8-4 samt Fujifilm X-T10 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen