En bit in, ej synligt från vägen mellan Västerplana och Medelplana ligger en ganska stor ruin efter en av många gårdar som finns/har funnits på Kinnekulle. Ruinen är väldigt överväxt med högt gräs, träd och buskar så det är svårt att kunna komma till för att gå in i själva ruinen. Jag nöjde mig med att kika på den från utsidan. Det ser ut som att ingen sköter om den men enligt info jag hittat ägs den eller åtminstone har ägts av Råbäcks bruk och sköts ihop med deras andra gårdar. Vet inte om detta är aktuellt längre, för som sagt så ser den ganska så bortglömd ut….

Till skillnad från de andra stora gårdarna på Kinnekulle finns det väldigt sparsmakat med information om den här gården. Antagligen för att Bestorp inte tillhörde en av de stora, mer betydande gårdarna. 

Det är en vacker ruin av kalksten och det faktum att den är väldigt övervuxen med vegetation skapar en viss sorts mystik kring den. Man får hoppas bara att den inte tillåts bli helt överväxt…. Eller ruiner ska man väl egentligen säga då det faktiskt handlar om ruinerna efter två byggnader, en stor och en mindre. Även om har funnits många fler byggnader som hörde till gården är det de här två ruinerna som syns bäst och finns mest kvar av. Brandkåren har använt byggnaderna för övningsändamål, men gör nog inte så längre efter vad jag förstod.

Bestorp ligger på gränsen mellan Västerplana och Medelplana. Ungefär vid tredingsstenarna svänger man in på en liten grusväg och åker/går ca 600-700 meter fram. Ruinen är inte utmärkt på någon av de vandringskartor över Kinnekulle som jag har sett, däremot finns det ett naturreservat en bit längre bort som också heter Bestorp och som däremot är utmärkt på kartorna. 

Under tidig medeltid donerades Bestorp till biskopsgård för biskopen i Skara Stift. Av namnet att döma och av den kontakt man vet att biskopen Bengt den gode haft med Medelplana och Västerplana, kan det tänkas att Bestorp donerades redan på 1100-talet. Vid reformationen 1527 miste kyrkan många av sina gårdar och många vandaliserades och fick förfalla. Då kyrkan inte längre förvaltade Bestorp kom den att skänkas till olika adelssläkter. Tex kan nämnas släkten Posse. Jöran Posse på Hellekis säteri fick år 1585 motta Bestorp samt en del andra gårdar. Gården kom sedan att tillhöra Posse-släkten fram till 1800-talet. 

Bestorp hade genom tiderna olika befallningsmän eller frälseinspektorer på gården och ibland var gården överlämnad till förläning åt brukaren på livstid (ägaren överlämnar alltså nyttjanderätten, men behåller äganderätten). I slutet av 1600-talet och början på 1700-talet bodde frälseinspektorn Anders Dubb på Bestorp. En frälseinspektor kan man säga kortfattat är en ställföreträdare för gårdens ägare. Han såg till att alla sysslor blev utförda osv och var både tillsynsman och arbetsledare. Anders Dubb hade varit landshövding i Livland (alltså en del av dagens Estland och en del av dagens Lettland, som Sverige sedan avträdde till Ryssland 1721) och han fick Bestorp som förläning. Hans grav finns i Medelplana kyrka. 

Ruinen av gården som vi kan se i dag, uppfördes 1840. Av senare ägare kan nämnas J. Petter Läckgren i början på 1900-talet. Gården var välbekant i bygden bland annat för sin fina och välskötta trädgård som hade en del exotiska och ovanliga trädslag. Gården beboddes under första hälften av 1900-talet, därefter revs den ned. Den sista tiden var mangårdsbyggnaden en träbyggnad i två våningar. Ruinerna i kalksten som syns idag har varit några av alla de byggnader som fanns på gården, men vad de har haft för funktion vet jag inte. Själva mangårdsbyggnaden var ju som sagt av trä, så den är det ju knappast.

Nämnas kan att Louise Posse på Hellekis grundade genom donation Hellekis folkskola, som var till för Medelplana och Västerplana socknar. Hon ville överlämna gården Bestorp som donation för att säkerhetsställa folkskolans framtid. Medelplana socken avböjde dock erbjudandet och menad att det var bättre att motta de erbjudna 2000 riksdalerna i pengar istället för egendomen.

Eftersom jag är lite av en ruinromantiker tyckte jag det var väldigt spännande och sevärt att besöka ruinen. Lite synd att den var så väldigt överväxt så det var svårt att komma in i den. Visst hade det gått, men eftersom jag har typ fobi för att traska runt i så högt gräs så avstod jag….. Samtidigt så gav det ruinen ett ytterligare mått av mystik just för att den var så överväxt. Åker man runt och utforskar på Kinnekulle eller ändå är på väg till tex Medelplana eller Västerplana kyrka tycker jag verkligen man ska ta avstickaren hit! Även tredingsstenarna som man åker förbi är ju lite spännande. Finns mycket historia (och sägner) kring dom också.

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen