Stråvalla kyrka (eller Stravold som det skrevs 1536) är en medeltidskyrka bygd i natursten och daterad till runt 1250-talet. Den är bygd i en stil som är vanlig i norra Halland. Stråvalla kyrkas stolthet är de mycket välbevarade medeltida målningar och det är den enda kyrkan i Halland där målningarna är så bevarade i sin helhet. Genom att bedöma målningarnas stil och figurernas kläder osv har man kunnat datera målningarna till runt 1520-talet. Väbevarade målningar finns också i taket, dessa från 1700-talet.
Stråvalla kyrka är en så kallad salkyrka (en enskeppig, rektangulär kyrka utan särskild markering av koret). Salkyrkotypen är relativt vanlig i Halland och förekommer under större delen av medeltiden. Murarna är uppförda i natursten förutom i korpartiet och sakristian där man använt tegel. Från början hade kyrkan ett rakavslutat kor men år 1768 byggdes detta om till ett runt kor. Korväggen var vid denna tid mycket förfallen och hotade att rasa om inget gjordes. Samtidigt som man byggde om korväggen togs en koringång upp i norra väggen. Vid en restaurering 1964 hittade man grundmurarna efter de gamla raka kormurarna. Då påträffades också i golvfyllningen en tjurhuvudbrakteat från 1300-talets slut (brakteat brukar syfta på en rund, väldigt tunn amulett som är utformad som ett hängsmycke). Den medeltida kyrkan hade bara tre fönster; två i södra långhusmuren och ett i koret (det var ju vanligt att kyrkorna hade väldigt få fönster under medeltiden). Den höga och smala huvudingången var placerad på södra väggen. Fortfarande på 1740-talet var golvet i bänkkvarteren vanligt, enkelt jordgolv, medan det i gången låg stenhällar. Kyrkan har numer en ingång i väst, en i koret och en via sakristian. Vid koringången finns spår efter en äldre dörr med ett hål för låsbom.
Hål för låsbom som tillhör en gammal kordörr
Enligt gammal tradition sägs det att Stråvalla kyrka skulle ha byggts av munkarna vid Ås kloster. De hade ett kapell vid Löftabro (varav resterna idag ligger under nuvarande väg E6). Enlig ett stadsfästelsebrev från 1491 uppläts mark till detta kapell av Bengt Tott och Bengt Krabbe till abboten Anders Bentsön på Ås kloster. Vid 1700-talet var grundstenarna ännu rätt väl bevarade. Stråvalla kyrka skulle enligt traditionen ha byggts efter det att kapellet vid Löftabro blivit så förfallet att man inte längre kunde hålla gudstjänst där. Kyrkklockan från 1404, helgad åt Sankt Olof, skulle då ha överförts till den nya kyrkan. Traditionen verkar dock felaktig, då Stråvalla kyrka bör vara byggd redan på 1200-talet. Jag tänker att i så fall skulle munkarna ha byggt Stråvalla kyrka innan de byggde kapellet vid Löftabro, för då hade det varit logiskt då Ås kloster uppfördes i slutet på 1100-talet.
Stråna på bänkgavlarna symboliserar Stråvalla
Kyrkan genomgick inte några större förändringar förrän efter 500 år, nämligen 1741. Då byttes de ursprungliga fönstren ut mot de nuvarande. Dessutom upptogs fönstret som är vid predikstolen. Kvinnornas ingång på norra sidan sattes igen 1798. I början på 1870-talet gjordes flera större ändringar tex så rev man vapenhuset från 1671 och man byggde en sakristia på korets norra sida. Man rev även den gamla huvudingången på södra långhusväggen och ett fönster togs upp där istället och en ny bred dörröppning togs upp på västsidan. Koringången på södra sidan murades igen och den dörröppning som funnits på norra sidan men som murats igen 1798, togs åter upp för att användas som ingång till sakristian. Man vidgade även samtliga fönster.
Stråvalla kyrka har mycket vackra och välbevarade medeltidsmålningar på väggarna samt välbevarade takmålningar från 1700-talet. Dessa togs fram och konserverades 1964 då båda varit övermålade. De medeltida väggmålningarna nämns ej i kyrkans bevarade annaler så var antagligen överkalkade redan 1671 när den tidigaste kalkslagningen skedde. Takmålningarna täcktes med oljefärg vid restaureringen och ombyggnaden i början på 1870-talet. Medeltidsmålningarna har förstörts något av fönsterupptagningarna men är som sagt annars väldigt välbevarade. Man har daterat dom till 1520-tal och det är förmodligen någon lokal förmåga som målat dom.
Överst: Jesu födelse, frambärandet i templet och första scenen av konungarnas tillbedjan. Nederst: Flykten till Egypten och skördeundret
Bakom predikstolen. Svårtydbar. Kan tänkas föreställa Kristus vid 12 års ålder i templet. Han lyfter sina händer mot en biskop
Korsbärandet och korsfästelsen
Fottvagningen och Nattvardens instiftande
Överst: Kristus inför Kalifas. Nederst: Kristi uppståndelse
Bilderna finns på södra respektive norra långhusväggen och dessa skiljer sig något åt vad gäller komposition och figurernas storlek osv. Detta har man tolkat som att det är två olika konstnärer som gjort målningarna även om själva uppläggningen av målningarna troligtvis skett av samma person.
I ett av fönstren finns rester av en dekorativ målning bestående av en dubbel vinkelbård i rött. Dessa är av senare datum än medeltidsmålningarna.
Takmålningarnas huvudmotiv utgörs av Yttersta Domen. Vem som har gjort målningarna och exakt när är något oklart. I olika böcker har jag hittat lite olika uppgifter, men alla är överens om att konstnären och årtalet inte är helt klarlagt. I boken ”Mellan himmel och helvete” resonerer författarna att det troligtvis rör sig om flera olika konstnärer då målningarna skiljer sig en hel del åt. De nämner att taket år 1752 målades av Johan Norman. Det nya koret som byggdes målades av Johan Adolph Spaak och 1787 uppfördes ett nytt tunnvalv i trä. Enligt en inskription ska taket ha målats två år senare av Peter Sandell och Olof Hagström, med biträde av gesällen Sam Lundkrans. I räkenskaperna kan man dock se att detta endast rör sig om en målning i ljus pärlfärg, utan figurer. Det finns konsthistoriker som anser att målningarna inte kan ha utförts av Sandell och Hagström eftersom deras andra målningar inte liknar dessa. Den konstnär som stilmässigt ligger närmast är Johan Blomberg och de skulle kunna ha målats 1790. Målningarna är mycket lika de i Örgryte gamla kyrka.
I samband med en planerad restaurering 1916 diskuterades takmålningarnas värde inför en eventuell framtagning. Man menade att om man fann takmålningarna vara av konst -eller kulturhistoriskt värde så skulle man hellre skänka det till museum än att restaurera dom. Man kunde inte inse varför kyrkan ”skulle belamras med sådana målningar, som utan egentligt värde endast i vår tid väcker hån och spe mot den religion som skall upplysa och vägleda oss. Kyrkan är enligt vår uppfattning inte ett museum.” Detta kan man läsa i ett protokoll från kyrkostämman. Man tyckte det var bättre att ha kvar övermålningen på taket istället för att ta fram de ”gräsliga målningarna.” Dessa togs som sagt fram först 1964.
Treenigheten; Fadern, Sonen och den Helige andes duva
Kristus som domare på regnbågen med fötterna på moln, burna av så kallade putti. På var sida om honom sitter de tolv apostlarna
Läktaren härstammar från slutet på 1600-talet men byggdes om 1852 och det var troligtvis i samband med detta som vissa av figurerna och namnen har blivit omkullkastade.
Detalj från orgeln
Altaruppsatsen tillverkades i samband med restaureringen i början på 1870-talet. Av den gamla altartavlan från 1750 återstår bara två apostlabilder som nu förvaras på Varbergs museum. Det färgade fönstret i koret tillkom också under denna restaurering. Altarprydnaden är lite annorlunda får jag säga. Har nog inte sett något liknande i någon kyrka jag besökt. Det består av ett förgyllt kors i trä på vilken det har fästs en förgylld törnekrona samt ett i trä skulpterat ländkläde, prytt med förgyllda stjärnor i relief. Riktigt fint faktiskt. Altarstakarna i mässing är från 1602.
Nuvarande predikstol är också från restaureringen på 1870-talet, men färgsättningen är ett resultat från 1964. Den är gjord i klassicerande stil. Fram till 1748 stod en predikstol på södra sidan. Den predikstol som användes mellan 1748-1872 stod på norra sidan, en finns nu på statens historiska museum. Krucifixet som hänger över predikstolen är ett sydtyskt arbete från sent 1600-tal och skänktes till kyrkan 1957.
Stråvalla kyrka har haft två medeltida dopfuntar, vilket är ovanligt. Den ena är gjord i täljsten och är gjord 1280. Orginalet förvaras på Statens historiska museum, så det är bara en kopia som finns i kyrkan. Denna funt hör till den så kallade Starrkärrskolan. Funten nyttjades till någonstans runt 1830, efter det kasserades den och fördes över till klockstapeln för förvaring. Efter att den sänkts till Statens historiska museum har kyrkostämman vid några tillfällen försökt få tillbaka den, tex 1964 och 1989. Riksantikvarieämbetet gav 1989 svaret att den ingår i museets permanenta utställning, så att få tillbaka den kan nog vara näst intill omöjligt. Den andra är i kalksten och bara fragment kvar. Dessa förvaras sedan 2002 i museet vid prästgården. Sedan 1997 och 2002 förvarades dom i redskapsboden, då den inte behövdes längre eftersom man fått en kopia av täljstensfunten. Varför Stråvalla har haft två funtar är oklart. Kalkstensfunten kan möjligtvis komma från Gällarps kyrka eller från munkkapellet i Löftabro. En annan hypotes är att den tillhör Värö gamla kyrka.
Tyvärr har Stråvalla kyrka knappt bevarat något av sina riktigt gamla inventarier. Dessa finns nu på antingen Varbergs museum (tex Sankt Olof skulptur, triumfkrucifix och Maria skulptur alla från 1200-1300-tal) eller på Statens historiska museum. Det krucifix som finns över södra kordörren är gjort 1963 och Mariastatyn framme i koret är också gjord i nutid och är en kopia av den medeltida skulpturen. Väggtavlan är också ny. Motiven till bilderna är hämtade från den gamla predikstolen från 1748, som förvaras på Statens historiska museum (av bilderna på tavlan att döma är det nog en otroligt vacker predikstol!) Även om de nygjorda inventarierna också är väldigt fina så är det ju något väldigt speciellt med de där riktigt, riktigt gamla inventarierna!
Klockarestol från 1744
Nuvarande klockstapel är byggd 1739 och var från början röd. 1916 ansökte församlingen om att få riva den då ganska förfallna stapeln, men det avslogs och den reparerades istället. Den ikläddes med brädor 1761.
Ovanför kordörren finns en sten inmurad i väggen med bokstäverna L.O.V och årtalet 1671. Detta avser kyrkoherde Lars Olufsson Warberg och detta har antagligen varit placerat på det nu rivna vapenhuset.
Det färgade korfönstret sett utifrån
Det som gör Stråvalla kyrka speciell är helt klart de vackra och välbevarade senmedeltida målningar samt det vackert bemålade taket. Utan dessa hade jag nog personligen inte tyckt att kyrkan var så speciell, mycket på grund av avsaknaden av riktigt gamla inventarier. Så på grund av dessa målningar ger jag rekommendationen att besöka den!
Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8 samt vintage objektivet Mamiya 28mm f/2.8
På jakt efter kulturhistoria 