Timella (som det skrevs år 1424), eller Timmele som vi säger nu, ligger i en gammal bygd. Den kända Ätrastigen, även kallad Redvägen (antagligen syftad på ridväg), går förbi inte långt från kyrkan. Detta var en ridväg, som var en mycket viktig handelsväg mellan nuvarande Falkenberg och Falbygden. Denna väg utvecklades under medeliden även till pilgrimsled. Här har många människor färdats genom flera hundra år, vilket har gett upphov till det vi nu för tiden kallar hålvägar. På denna väg red även missionärerna som kom för att omvända hedningarna till kristendom. I Sankt Bertilslegenden berättas om en missionär som kom till Ätradalen. Han mötte hårt motstånd och blev mördad av Kettil Okristen. Säkerligen stannade missionärer till även i Timmele by.

Någon skriftlig dokumentation av kyrkans ålder finns ej, men arkeologer har menat att tiden bör förläggas till runt mitten av 1100-talet. Bland annat styrkt av portalen inne i vapenhuset, vilken är typisk för den tiden. Portalen har en ansiktsmask på vardera sidan och överst en tympanon föreställande i mitten en biskop (eller Kristus) med krumstav, på ena sidan en medaljong med Guds lamm och på andra sidan en figur med en bok, kanske Moses med lagens tavlor.

Det finns en legend om kyrkans tillkomst (liknande legender finns om många kyrkor så det bör tas med en stor nypa salt!). Legenden berättar att man först tänkte bygga kyrkan i Annestorp, men när kyrkan var nära sin fullbordan inträffade en jordbävning och kyrkan försvann ner i jorden. Kvar blev bara ett runt hål. Prästen som byggt kyrkan förstod att Gud inte ville att kyrkan skulle byggas här då det var en gammal hednisk kultplats. För att bestämma den nya platsen tog man två vita tvillingoxar och spände för en sten som blivit över vid kyrkans grundläggande. Oxarna fick gå vart de ville och valde att gå till Timmele by och stannade där med stenarna. Hålet som bildats när kyrkan rasade ner i jorden fylldes under våren med vatten och sägs ha fått förmågan att förutse sommarens väder. Dammen kallas nu Kyrkering. 

Genom arkeologiska undersökningar finns en ganska bra bild av hur medeltidskyrkan såg ut. Södra och norra väggarna i långhuset är de medeltida väggarna (fönstren har förändrats och förstorats som så brukar ske). Ursprungligen fanns bara ett fönster på södra sidan och ett i koret och möjligen ett på västra gaveln. De var mycket mindre än nuvarande och satt högt upp. Inne i kyrkan rådde halvdunkel, vilket stämde bra med den katolska mässans mystik. Under klockstapeln har hittats en överdel till ett fönster som med stor säkerhet har tillhört den medeltida kyrkan. Av den kan man se att bredden på fönstren bara var 1 decimeter, så inte mycket till ljusinsläpp där!

År 1520 stod slaget vid Åsundens is (slaget vid Bogesund) mellan svenskar och danskar. Danskarna vann och Sten Sture d.y. blev dödligt sårad. Danskarna fortsatte upp genom Ätradalen och brände och härjade. Timmele kyrka och hela byn blev ödelagd. De tjocka murarna av sten blev givetvis kvar, men blytaket som funnits på kyrkan smälte (vissa blyklumpar finns fortfarande sparade i en monter i kyrkan). När kyrkan sedan byggdes upp igen valde man att ha spåntak. Det finns en del som talar för att kyrkan även brändes 1566. Det finns ett dokument som talar om att Timmele kyrka blivit ”affbrend” och ingen av de andra kyrkorna i Ätradalen som brändes 1520 nämns i detta dokument. Under nordiska sjuårskriget blev ju tex Skara domkyrka bränd år 1566 och det är inte osannolikt att danskarna tagit ridvägen förbi Timmele när de var på väg till Skara. Det som talar emot är att takbjälkar från träd avverkade på 1540-talet finns kvar på kyrkvinden samt att en sådan här stor händelse borde ju ha blivit nämnd på fler ställen. 

Så kallade svampstenar från 1600-talet och stavkorshäll från 1100-talet

När de närliggande kyrkorna Bjättlunda och Vång ödelades i mitten på 1500-talet överfördes invånarna till Timmele församling så att den mer än fördubblades. Kyrkan blev då helt enkelt för liten och en tillbyggnad blev nödvändig. Denna tillbyggnad kom att kallas bakkyrkan och byggdes runt 1550-talet (den är där läktaren är nu). Fattigt folk fick stå upp i bakkyrkan under gudstjänsten, då den delen fick bänkar långt senare än resten av kyrkan (på 1720-talet). Man hade även ammunitionsförråd där. Mellan kyrkan och bakkyrkan hade funnits en murad mellanbalk med öppning in mot kyrkan. Det klagades ofta på att de som stod i bakkyrkan inte kunde hålla tyst utan ägnade sig åt skvaller under gudstjänsten. Det var svårt att hålla uppsikt över dom eftersom man kunde gömma sig bakom avbalkningen. Dessutom fanns bara två små fönster så det var ganska mörkt där bak. År 728 beslutades att göra fönstren större där samt på södra sidan och vid predikstolen. År 1739 togs mellanbalken i bakkyrkan bort så att väggarna i långhuset och bakkyrkan fick det utseende det har idag. År 1741 tillkom läktaren.

Bänkarna var numrerade och alla gårdar hade sina utsedda platser. I de första raderna satt adelsfamiljer följt av prästfamiljer, högre militärer och högre bönder. Längre ner och på läktaren satt drängar, pigor och soldater. Torpare, backstugesittare, löskefolk och utfattiga sitter i de sista bänkarna eller står i bakkyrkans halvdunkel. Mansfolk satt på södra sidan och kvinnofolk på norra. År 1898 upphävdes bänkindelningen, men den gamla seden med könsuppdelning fanns kvar till mitten av 1900-talet. 

Det medeltida koret var man tvungen att riva på 1790-talet då de murade takvalven var väldigt dåliga och hotade att rasa. Nytt kor byggdes med de tre vackra korfönstren man kan se idag. Innan hade koret varit mycket smalare än kyrkan och helt kvadratiskt. Nu blev koret istället bredare än långhuset, vilket är ganska ovanligt. Det har inte gått att avgöra om kyrkan hade absid. Man hittade rester från detta gamla kor vid en renovering 1989 samt ett vädurshuvud av sandsten från medeltid. Ombyggnaden på 1790-talet blev kostsam, hela 3250 riksdaler, vilket var en ofantlig summa på den tiden. Befintliga medel räckte ej så man fick låna ur bland annat vinsädesfonden. Anders Eriksson i Bjättlunda Storegården lånade också ut 600 riksdaler. Ännu år 1802 uppgick kyrkans skulder till 600 riksdaler. Den runsten som fanns vid kyrkan såldes också för att hjälpa till att finansiera ombyggnaden. Pehr Tham på Dagsnäs egendom köpte den för 60 riksdaler. Stenen står än i dag på Dagsnäs.

Korfönstren sattes igen på insidan när altartavlan av Bo Beskow (som har målat fönstren i Skara domkyrka) installerades. Detta för att den skulle framhävas bättre. Vid renoveringen 1989 ville man mura igen korfönstren helt. Detta väckte stora protester hos församlingen och till sist blev det så att man öppnade upp dom helt istället. 

Korfönster och altartavla av Bo Beskow

Korfönstren från utsidan

År 1715 blev Harald Ullenius kyrkoherde, han efterträdde Brochenius som under sin tid försummat kyrkan en hel del. Ullenius blev den mest kände kyrkoherden och prosten i Timmele och Ulricehamn pastorat och en minnestavla över honom finns i kyrkan. I Skara stiftsbibliotek finns bevarat 20 av de 40 handskrivna volymer som han skrev under sin tid i Timmele. Han tog tag i flertalet förbättringar och reparationer som behövde göras, trots den svåra ekonomiska situationen som Sverige var i för tillfället (mycket på grund av Karl XII:s kostsamma krig).

Minnestavla över kyrkoherde Harald Ullenius

Predikstol från 1886

Den ursprungliga klockstapeln var från mitten på 1600-talet och denna har fått repareras och byggas om vid upprepade tillfällen då den då och då tillåtits förfalla. Tex 1702 hängde spiran på sned och föll slutligen ner och vid ett annat tillfälle på mitten på 1700-talet fick församlingen sälja brudkronan för att ha råd med reparationer. År 1914 brann klockstapeln ner tillföljd av ett blixtnedslag. Vid följande kyrkostämma diskuterades om man istället skulle bygga ett torn att ha klockorna i. Till slut beslutades i alla fall att bygga en ny stapel och gjuta nya klockor. Även kyrktuppen högst upp på stapeln hade smält ner i branden så även en ny sådan fick tillverkas. Även vid mitt besök höll de på med någon form av reparation av klockstaplen.

Tillbyggnaden längst till höger är gjort på 1990-talet. Ser något malplacerad ut i mitt tycke

Sakristians järndörr från medeltid

Kyrkokistan från 1754

Tre sådana här ljusstakar finns. Den äldsta närmast läktaren är från 1683, den närmast altaret är från 1759 och den mittersta är av nyare datum

Dopfunt från 1984

Bredvid kyrkan, strax utanför kyrkogården, finns en otroligt charmig och mysig liten by uppbyggd. Det är Timmeles hembygdsförening som har skapat Timmele miniby och de har via tex gamla kartor osv tagit reda på hur byn så ut innan laga skifte på 1880-talet. Det är ett otroligt skickligt hantverksarbete de har gjort och husen är mycket välbyggda och detaljrika!

Klockaregården

Tingshuset från 1641

Brogården

Timmele kyrka är en fin kyrka om än något för modernt ombyggd för min smak. Jag måste säga att det trevligaste och mysigaste var minibyn! Den var SÅ fin och verkligen sevärd. Otroligt välgjord och detaljrik. Så här har man två sevärda grejer på en gång med inte många meters mellanrum.

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen