I Hanhals är rollerna ombytta. Där är den gamla medeltida kyrkan fortfarande i bruk (med en kortare period som ödekyrka), medan den nybyggda kyrkan står i ruiner. Planen var att överge den gamla kyrkan och bygga en ny, ståtlig och modern kyrka, vilket också skedde. Den gamla kyrkan ”plockades ned” och inventarierna skingrades. Kvar fanns sedan bara ruinen. Men problemen med den nya kyrkan hopade sig…. När beslutet att överge den gamla kyrkan togs lär någon ha yttrat orden ”det kommer igen”. Denna någon fick väldigt rätt….
Hanhals medeltida kyrka från 1200-talet, ligger på ett berg ca 5 km söder om Kungsbacka stad (inte allt för långt från resterna av Hunehals borg). Med stor sannolikhet anger medeltidskyrkans läge att socknens äldsta bebyggelse är att finna uppe på denna höjd, där kyrkan reste sig ungefär ”mitt i byn”. Från början hade kyrkan rakt avslutat kor, men 1764 försågs den med halvrund koravslutning samt att kyrkan förlängdes. Vid utgrävningar 1939 påträffades en gravkammare i korets norra del.
I sitt äldsta skick hade kyrkan, som nu, ingångar i norr och söder. Detta var för att män och kvinnor hade olika ingångar (även olika bänkplaceringar); männen i söder och kvinnorna i norr. Vid medeltidens slut försågs dessa ingångar med vapenhus. Det norra är numer omgjort till sakristia. De små medeltida fönstergluggarna ( en i öster och en i söder) är borta sedan länge. Större och fler fönster tillkom bland annat under 1700-talet, tex tillkom de stora fönstren i koret samtidigt som man gjorde korutvidgningen 1764. Dörrarna är från senare tid, tyvärr finns inte de gamla medeltida dörrarna bevarade.
Murresten som syns har tidigare utgjort vägg till en s.k luta med snedtak mot vapenhuset. Utrymmet har tjänstgjort som likbod eller redskapsbod
Vid biskopsvisitationen 27 oktober 1848 ålades församlingen att inom 5 år ha uppfört ett stentorn vid kyrkan. Församlingen förklarade år 1852 att pga svåra missväxtår hade de ej haft möjlighet till detta och önskade bli befriade från det. De var även rädda att tornet skulle rasa då grunden var så dålig på det stället där kyrkan låg och önskade istället att flytta kyrkan till en lämpligare plats så fort det var möjligt. Möjligen var tornet redan nu lagd fastän det inte var fullbordat. En torngrund har nämligen hittats vid en utgrävning 1939. År 1854 beslöt sockenstämman att nödtorftigt reparera kyrkan och att bygga en ny så fort kyrkokassan medgav det. Ännu fanns ingen enighet angående flytta av kyrkan, så beslut angående det kunde ej tas. Den byggnadskommitté som tillsattes 1860 fick i uppdrag att finna en ny plats för nya kyrkan. Platsfrågan verkar ha varit ett stort bekymmer. År efter år är byggnadsfrågan uppe men läggs åter på is till år 1895, då beslut fattas om att ny kyrka ska uppföras 1890 och några månader senare fastställs platsen till det så kallade Kraberget. Kyrkokassan hade också vuxit vilket gjorde det hela lättare.
I november 1894 var nya kyrkan redo för invigning. Det var en ståtlig byggnad i tuktad sten och med vackra kryssvalv inuti, byggd av kyrkobyggare Adrian Pettersson från Göteborg. Den medeltida kyrkan lämnades och inventarierna skingrades. Till exempel såldes den vackra dopfunten till riksantikvarieämbetet för 75 kr och finns fortfarande på Statens historiska museum (det är en kopia som finns i kyrkan). Dopfunten är från 1200-talet, gjord i täljsten och är antagligen ett arbete av Mäster Thorkillus. Dopfunten har ornament föreställande en så kallad ”bladman”, vilket under gotiken var ett vanligt motiv och tros härröra från romersk mytologi (det finns många teorier om ursprunget till denna figur).
Göteborgs museum hade köpt några av takbrädorna, med målningar utförda av Jonas Dürch år 1770. Några av brädorna hade tagits om hand av församlingsmedlemmar som bland annat hade använt dom till ett nytt kyrkstall samt olika renoveringsarbeten. Även altarskåp, votivskepp osv hade köpts av museum.
Murarna och stigportarna till gamla kyrkan lämnades orörda. Man ansåg det lämpligt att de lämnades kvar som minnesmärken. De repareras och konserveras i början på 1920-talet. Efter det ligger medeltidskyrkan tyst och övergiven, någon enstaka gång begravs någon på kyrkogården.
Tidigt visade det sig att det fanns missar i konstruktionen av den nya kyrkan och ventilationen fungerade inte som den skulle. Fastän kyrkan bara var runt 40 år gammal förbereddes en större reparation. Så långt hann man aldrig – några timmar efter avslutad mässa på annandag påsk 1936 antändes kyrkan. Förmodligen på grund av gnistbildning från värmeugnen. På kvällen står endast stenmurarna kvar. Knappt 42 år var kyrkan i bruk och nu stod församlingen helt utan kyrka. Ritningar till en ny kyrka på samma plats gjordes, men sedan beslöt man sig istället för att återuppbygga den gamla kyrkan. Man återuppbyggde nu en ruin som stått utan tak i flera år. Det var ett gediget arbete och enligt beslut skulle återuppbyggandet stå under särskilt sakkunnig kontroll från kulturhistorisk synpunkt och till kontrollant utsågs landsarkivarie Erik Salvén. Murarna konserverades och de delar som blivit ovädersskadade återställdes.
Teckning av hur nya kyrkan såg ut. Bild från informationsskylt vid ruinen
Mycket av de gamla inventarierna fick man nu vänligt nog tillbaka från Göteborgs museum och andra inventarier som blivit spridda lite här och var fick man också tillbaka. Uppgiften att konservera inventarierna fick konservator Erik Sköld från Halmstad. Han fick också uppgiften att rekonstruera de brädor med takmålningar som fortfarande saknades samt att pussla ihop alla brädor så de hamnade på rätt ställe. Till exempel är kortaket, med Guds allseende öga helt rekonstruerat år 1940.
Församlingen önskade även få tillbaka dopfunten som de sålt till riksantikvarieämbetet för 75 kr, men det skedde inte. Däremot kunde de ordna så att museets konservator gjorde en kopia. Kostnaden skulle bli 275-300 kr, vilket församlingen gick med på.
Även läktaren är målad av Jonas Dürch år 1770
Predikstolen är från 1600-talet och har målade bibliska figurer på trappbarriären. Votivskeppet som hänger i taket bredvid predikstolen är från 1650-talet och är äldst i Halland.
Altarskåpet är från slutet på 1400-talet eller början på 1500-talet och är det bäst bevarade i Halland. Mittpartiet föreställer Marias kröning till himmelrikets drottning. Den vänstra flygeldörren föreställer Marias bebådelse och flykten till Egypten och den högra föreställer Maria och Josef tillbedjande barnet samt de heliga tre konungarnas tillbedjan. Vid 1600-talets mitt har man försett skåpet med ett överstycke med målad framställning av Kristus på korset mellan Maria och Johannes som sidopartier i snidad ornamentik. Överstyckets målning är gjord av en okänd konstnär. Till höger om överstycket finns fristående skulpturer föreställande Moses och Johannes. Den nuvarande bemålningen är från 1769 och på de snidade flygelpartierna står ANNO 1769 (under färgen finns äldre årtal). År 1990 gjordes en genomgripande restaurering av kyrkan och bland annat restaurerades altarskåpet. Den text från 1764 som fanns på skåpet kalkerades av och flyttades till baksidan av skåpet och istället togs den äldre texten från 1600-talet fram.
På kyrkans norra vägg finns ett skåp innehållandes skulpturer av Kristus och de tolv apostlarna, dessa från 1600-talet.
Norra vapenhuset som är omgjort till sakristia
Klockstapeln är en rekonstruktion av den som fanns där när kyrkan övergavs
Efter att jag hade undersökt medeltidskyrkan ordentligt vandrade jag iväg till ruinen av den nya kyrkan, som ligger drygt 1 km längre bort. Jag hade lite problem att hitta först, men det visade sig att det inte var svårt alls, det vara bara jag som missförstod kartan! Det finns en hållplats som heter Stegatorp och precis där ligger den. Ruinen var väldigt vacker med mycket ljuvliga vilda blommor och växter, övervuxen på ett enligt min smak dekorativt sätt och som skapade en känsla av mystik, men inte så överväxt att det inte gick att gå där. Nedan följer ett gäng bilder från ruinen.
Det här var en mycket trevlig utflykt och ett måste för runromantiker anser jag, även om ruinen inte är så gammal som vissa andra kyrkoruiner. Hanhals kyrka har ju en väldigt intressant byggnadshistoria och det hör inte till vanligheterna att det är den nya kyrkan som befinner sig i ruiner medan den gamla är den som är i bruk. Medeltidskyrkan är en fin liten charmig kyrka med en hel del fina inventarier så den tycker jag också är värd ett besök. Eftersom ruinen och kyrkan bara ligger med drygt en kilometers mellanrum rekommenderar jag verkligen att man besöker båda två när man ändå är här!
Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4
På jakt efter kulturhistoria 