Kållands-Åsaka kyrka ligger på Kålland i Lidköping och är en välbevarad, charmig liten medeltidskyrka byggd i tuktad sandsten, troligen byggd under första hälften av 1200-talet. Den har bevarade 1400-tals målningar i koret och i valvkapporna, om än fragmentariska. Dessa målningar anses vara ganska ovanliga. En runsten (VG 32) finns att beskåda på kyrkogården och kyrkan är en av få i Västergötland som har en helt bevarad, ursprunglig triumfbåge (i många fall har ju triumfbågen utvidgats under senmedeltiden).

Kyrkan har ett rektangulärt långhus och ett smalare, rakslutet kor. Vapenhus och sakristia tillkom under medeltiden. Det är ganska ovanligt att det medeltida vapenhuset fått vara kvar då de flesta medeltida vapenhus revs när ingången i senare tid förlagts axialt åt väster. I ett fåtal fall är de välvda, som i Kållands-Åsaka, annars var de mycket enkla. Valven i långhuset slogs under 1400-talet och kalkmålningarna tillkom 1470. Dessa har tillskrivits Nils Håkanssons verkstad, baserad i Skåne. Liksom i Strö kyrka anses motiven i Kållands-Åsaka vara mycket ovanliga. De figurer som är bevarade är mycket mer finlemmade och elegant tecknade än i någon annan av Nils Håkanssongruppens målningar.

 

 

1755 förstördes kyrkan i en eldsvåda och efter branden stod kyrkan öde i många år. Förslag om att riva den kom upp, men församlingsborna ville ha den kvar. Man ansökte om kollekt, men fick avslag och så stod ruinen kvar eller möjligen nödtorftigt reparerad. Sockenstämmoprotokoll talar om ”kyrckans åter iståndsättande”, men först 1781 tycks den vara färdigreparerad. Då sker nämligen en bänkindelning i den tillbyggda västra delen. Då hade en tillbyggnad skett, som påbörjades i sten och högre upp avslutades med trä. Denna troligen provisoriskt uppförda tillbyggnad fick stå kvar i 100 år. År 1868 rivs tillbyggnaden och återuppförs i tegel. Planer på att uppföra ett vapenhus i väster blev aldrig verklighet.

År 1685 görs en ny bänkindelning där två stolar främst i koret är avsatta för ”främmande herrskap”. Stolarna på läktaren är avsatta för ”nöttia poikar och utsochnesfolck”. Resten av bänkarna delades mellan de olika gårdarna. Läktaren i väster utvidgades 1880. Äldre dokument talar om två läktare, dessa förstördes troligen under eldsvådan år 1755. Det var troligtvis även efter branden som målningarna blev överkalkade. Men dessa togs fram vid en restaurering 1948, dock är de väldigt svaga och fragmentariska på sina ställen.

Bortsett från västväggen är det medeltida kyrkorummet väl bevarat, speciellt den ursprungliga, smala triumfbågen.

Skälen till att man byggde kyrkan där man gjorde var inte för att det var ett centralt läge för en sockenkyrka, tvärtom ligger det nära sockengränsen. Kanske var det istället för att här varit en samlingsplats för levande och döda långt innan kristendomen kom och man valde då denna plats för kyrkan. Då kunde man fortsätta samlas på den plats man varit van vid. Dopfunten i sandsten, som är från 1100-talet och därmed äldre än kyrkan, kanske talar för att här funnits en kyrka (i trä?) innan den nuvarande?

Kållands-Åsaka skrevs 1440 som Asaka. Namnet Åsaka har varit föremål för många olika tolkningar. Den nu förespråkade är att det innehåller as (asagud) och ek (ekdunge). Läraren och historikern Verner Lindblom (som tillhörde den s.k Västgötaskolan) menade att namnet Åsaka betyder gudaåknining som härrör från bronsålderns solvagn. Guden man dyrkade kördes runt bland åkrarna för att ge god skörd. Även Bengt Råsled (som man väl kan kalla hembygdsforskare) tar upp denna tolkning i sina böcker. 

Kållands-Åsaka har tre gamla träskulpturer bevarade: ett triumfkrucifix från omkring 1200-talet, från början bemålat i starka, klara färger, en madonnafigur (som saknar barnet), vilken är från 1400-tal men är en kopia av ett äldre original och en skulptur från av en helig påve med tiara på huvudet och iklädd mässhake, denna från 1400-tal.

Altarprydnaden inköptes 1686 och pryddes med bilder gjorda av bildhuggaren Aureller från Mariestad (Kristusbilden i mitten är nygjord 1948). Runt tavlans mitt grupperar sig de fyra evangelisterna Markus, Matteus, Lukas och Johannes och överst är en bild av Kristus. Draperimålningen bakom altarprydnaden är troligtvis 1700-tal.

Predikstolen inköpt 1702, är även den dekorerad av Aureller. Den har bilder av Paulus, Johannes, Moses, Aron och Johannes Döparen.

Kyrkan har en runsten (VG 32) ståendes på kyrkogården. Den är i granit och är daterad till mellan 980-1015 e.Kr. Runslingan lyder: ”Tord och Torun reste denna sten efter Ärre, en mycket god ung man.” Stenen hittades 1875 i södra kormurens yttervägg. Efter att man tagit ut den stod den sedan lutad mot korets östra vägg fram till 1936 då Riksantikvarieämbetet fick den uppsatt på kyrkogården. Man vet inte helt säkert vem figuren på stenen ska föreställa, men vissa har varit inne på att det är en bild av runristaren eller (vilket är mer sannolikt) en bild av Ärre, som stenen är tillägnad. Figurens hand är otydlig så man vet inte vad figuren håller i. Klädedräkten är inte någon krigardräkt så om det är en bild av Ärre var han inte någon viking utan sannolikt en vanlig fredlig, vapenlös bonde. Bengt Råsled skriver i en av sina böcker om stenen och drar paralleller mellan figuren och Grylen (liknande den på stenen i Källby hallar). På Island och Färöarna dansar och sjunger denna gryl, enligt tradition, vid fastlagstiden. 

I backen bakom runstenen hittade man år 1921 ett människoskelett. Man har även hittat rester av ett skepp innehållandes bland annat benskärvor och kol (ån Lidan ligger inte långt härifrån). Kanske var detta en båtgrav, vilket var ett gravskick man använde sig av under 500-800-talen, då den döda lades i en båt som sedan brändes.

Klockstapeln är från 1773 och ersatte en äldre förfallen stapel. Båda klockorna är gjutna 1787 av mäster Nils Billsten från Skara. Den större klockan har inskriptionen: ”Bevara din fot när du går till Guds hus och kom till att höra” och den mindre klockan har inskriptionen: ”Ifrån solens uppgång till nedergång vare Herrans namn lofvadt”. 

 

 

Jag tycker Kållands-Åsaka var en mycket fin och charmig medeltidskyrka. Blir alltid glad när medeltidsmålningarna finns bevarade och det var fint att se att den ursprungliga smala triumfbågen och den kraftiga väggen mellan långhus och kor fanns kvar. Helt klart värd att besöka! Jag är osäker på hur öppettiderna ser ut för när jag var där var inte kyrkan öppen utan jag fick höra av mig till pastorsexpeditionen för att få kyrkan upplåst, vilket inte var några som helst problem! 

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4 samt vintageobjektivet Meyer Görlitz Oreston 50mm f/1.8

Välkommen