Dold bakom tät grönska ligger denna lilla fina, röda träkyrka inte så långt från Hökensås. Den är byggd av kraftiga timmerstockar och har hela tiden varit spånklädd. Inredningen går i renässansstil och är ett resultat av att några rika adelssläkter, som hade gårdar i socknen, skänkte påkostade inventarier till kyrkan. Från början var socknen en enda, uppdelningen i södra och norra Fågelås skedde genom ett kungligt brev först den 12 juni 1863.

Den äldsta bevarade handlingen som omtalar socknen är ett brev från år 1225, då Fuglas (som det skrevs då) omnämns i samband med en gränsbestämning mellan Alvastra – munkarnas gård Islebo och häradsallmänningen. Det var häradshövdingen i Vartofta, Sigtrygg Estridsson, som utfärdade gränsbestämningen. Fågelås tillhörde vid denna tid nämligen Vartofta härad och gjorde så fram till 1628. Vartofta ting hölls på en plats kallad Isleryd (Eslo Ryd) och många förnäma personer från häradet och klostret var närvarande. Senare tillagt i dokumentet är kung Eriks (läspe och halte) sigill samt ärkebiskop Olof i Uppsala. Fågelås var redan under tidig medeltid en betydande socken b.la genom sitt läge vid en viktig överfartsled mellan öster- och västergötland. Klostren i Vadstena och Alvastra (även till viss del Varnhem) ägde betydande markarealer. Faktum är att de ägde det mesta, så inte så mycket mark blev över till de självägande bönderna. 

Socknen hade på medeltiden Norra Fågelås kyrka (som är från 1100-talet och som fortfarande finns kvar) samt Nykyrke kyrka som var en medeltidskyrka, men som revs i mitten på 1760-talet. I södra Fågelås kyrka har funnits en gammal handbok som tillhörde den rivna Nykyrke kyrka. Södra Fågelås kyrka byggdes för att tjäna som ”capell” för befolkningen i Fågelås församlings södra del då de hade långt till både Nykyrke kyrka och Norra Fågelås kyrka. Kapellet uppfördes av ett ”kapellag” inom moderförsamlingen, vilka även fick svara för dess verksamhet och präst. Senare blev kapellet ett annex till Norra Fågelås kyrka och fick då bistånd därifrån. Södra Fågelås kyrka placerades mitt emellan Nykyrke kyrka och Norra Fågelås. Marken där kyrkan ligger är troligen ett bidrag från gården Monäs, som ägde mycket mark. Något exakt år för uppförandet av Södra Fågelås kyrka vet man inte men ”capellet” omnämns 1644, vilket talar för en datering till 1600-talets första hälft. 

Timmerväggarna har alltid varit spånklädda och sedan renoveringen 1942 är kyrkan rödmålad utvändigt. Sedan 1781 hade kyrkan varit vit på utsidan och innan dess har jag inte hittat någon uppgift om vad kyrkan haft för färg, troligtvis var den omålad. Taket är klätt med tjärat ekspån. Ursprungligen pryddes kyrkans väggar och tak av vackra målningar, men 1781 målades hela kyrkan vit, inklusive bänkar och delar av predikstolen. De ursprungliga mindre fönstren ersattes med större rundbågiga och ett korskrank som varit uppsatt, togs bort. Spiken i kistan vad gäller de flesta målningar, blev 1883 då de grova timmerväggarna släthöggs och kläddes med pärlspont. Efter det gick det inte att rädda målningarna, utan det som återstår är små fragment samt målningarna i korets tak där de faktiskt är i princip helt återställda.

1934 var kyrkan i dåligt skick så det startades en insamling för att finansiera en renovering. Denna kom att äga rum först 1942 med stöd av riksantikvarieämbetet och kungliga byggnadsstyrelsen. Syftet var att återställas så mycket som möjligt av kyrkans renässansstil och då togs bland annat pärlsponten bort och man försökte återställa väggmålningarna samt återskapa den ursprungliga färgsättningen. Man lade även nytt golv, bytte ut fönstren till mindre fönster som är mer lika de som satt där ursprungligen och bänkinredningen byttes ut. Några av de gamla bänkskärmarna från 1600-talet bevarades dock. Predikstolen återställdes och konserverades och orgeln byggdes om. Altaruppsatsen från 1685, som varit undanstoppad en längre tid, återinsattes. Målningen i mitten gjordes i samma veva av glaskonstnären Simon Gate, som härstammar från bygden. Vad som satt där innan målningen kom till vet man inte. Vapenhuset som fanns vid västgaveln revs (kyrkan har även ett vapenhus i söder). Vid rivningen uppdagades ett ursprungligt fönster och detta lämnades orört. Ytterväggar och tak fick ny spånbeklädnad med bibehållande av äldre mönster. 

Flera av kyrkans största dyrbarheter tillkom under senare hälften av 1600-talet och första hälften av 1700-talet, då medlemmar ur släkten Hård af Segerstad residerade på socknens största gårdar Monäs och Hjällö. År 1527 beslutades att ge kungen makt att dra in de kyrkliga egendomarna. Staten hade under de stora krigen på 1600-talet inte pengar att betala sina officerare och härförare. Istället delades de större gårdarna ut till högre militärer som belöning för goda insatser. På så sätt kom ätten Hård af Segerstad i besittning av dessa gårdar (Hjällö genom gifte 1592). Genom riksdagsbeslut på 1680-talet drevs återigen egenomdar in till staten (Karl XI:s reduktion), åter för att bekosta dyra krig. Därmed upphörde succesivt de adliga godsägarnas insatser för våra kyrkor. Ätten Hård af Segerstad fick dock av gunst behålla Hjällö och lämnade bygden först omkring 1788. Släkten lät uppföra en egen läktare åt sig till vänster om den södra ingången (den så kallade Hjällösläktaren). Denna läktare revs på 1920-talet ”såsom varande alldeles onyttig och dessutom i hög grad vanprydande”. 

Första predikstolen kom till kyrkan 1648, men denna vet man ingenting om. 1687 kom nuvarande som var en gåva från överste Gustav Hård. På ljudtaket återfinns det Hårdska och Stakeska vapnet (Stake var hans frus efternamn). Den häftiga dopfunten i trä är från 1600-talets slut och den är skänkt av Johan Hård på Hjällö som även skänkte altaruppsatsen år 1685. 

Jag har alltid tyckt att det är något speciellt med träkyrkor, kanske för att de inte är så vanliga (i alla fall inte i Västergötland där jag mestadels befinner mig). Det är så fint med de grova trästockarna och i denna kyrkan är taket väldigt högt och träbalkarna i taket syns (vackert!). En annan grej som slog mig som inte så vanligt förekommande ( i alla fall bland de kyrkor jag besökt) är det mycket lägre taket över koret. Det var emellanåt ganska mörkt framme i koret (när inte solen sken in genom fönstret) och det är också därför man relativt nyligen installerat spotlights där framme.

År 1690 omnämns stora utgifter för målning av kyrkan, så man har spekulerat i om det är då takmålningarna och väggmålningarna tillkommit. Det har även hävdats att detta istället skedde under 1700-talets förra hälft och att målarmästaren var Johan Kinnerus i Jönköping. Under denna tid ska koret ha genomgått en ombyggnad som inte finns närmare specificerad. Den senare teorin verkar vara det riksantikvarieämbetet är inne på, om man läser på deras sida.

Andra inventarier värda att nämna är de två ljuskronorna i koret. Den 6-armade är från 1600-talet och den 7-armade är från 1700-talet. Ljuskronor i taket tillverkade av bysmeden Karl Johan Magnusson på första hälften av 1800-talet. Dopängeln över dörren till sakristian är från 1700-talet och ovanför koret finns en basunängel från 1700-talet med språkband där det står Soli deo gloria (åt Gud allena ären). Basunängeln blåser på yttersta dagen i sin basun för att kalla människosläktet till doms. Den vackra kaminen är från 1906 och psalmnummertavlor från 1800-talets första hälft.

Klockstapeln är en mycket vacker skapelse med gott om snickarglädje. Den är byggd i så kallad Schweizerstil, vilket var poppis vid tidpunkten då den byggdes (1887). Den ersatte en tidigare klockstapel från 1600-talet som brann ner efter ett blixtnedslag. Även själva klockorna förstördes tyvärr också.

På grund av kyrkans läge så nära tät skog och kyrkogårdens utformning med gott om tall osv, så känns det som att hela miljön ligger ”mitt i skogen” på något sätt. Mycket vackert och rofyllt var det i alla fall och jag som är svag både för skog och för kyrkor kunde så att säga slå två flugor i en smäll!

Alldeles i närheten av kyrkan ligger också ett sockenmagasin från 1764. Det rådde spannmålsbrist i Fågelås socken år 1756 och då togs frågan om ett sockenmagasin upp. De små gluggarna i väggarna var till för att underlätta torkning av säden. Ett litet bårrum inreddes 1945 och användes som ett sådant under en tid. Mitt emot magasinet fanns ett kyrkstall med plats för 18 hästar där kyrkobesökarna kunde ställa sina hästar. Stallet fanns kvar till omkring 1937. Nära kyrkan finns också församlingshemmet. Det är byggt 1910 och byggdes som ålderdomshem och det ersatte ett äldre fattighus från 1772. Ålderdomshemmet agerade som sådant fram till 1952 och sedan användes byggnaden till pensionärsbostäder, vilka var i bruk till 1978.

 

Jag kan verkligen rekommendera att besöka Södra Fågelås kyrka. Det är en mycket fin och charmig liten träkyrka med många fina kyrkskatter och en otroligt mysig och rogivande omgivning. Gillar man att vandra så finns ju även Hökensås inte allt för långt därifrån. 

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen