Alla foton tagna med Fujifilm X-T10 och 18-55 f/2.8-4
Kallebäcks källa eller Gustavs källa som den också kallas invigdes av Gustav III den 17 november 1787. Kallebäcks källa var länge berömd för sitt friska vatten och det fraktades in till Göteborg och såldes i kannor (det här var ju en del av Kallebäcks by på den tiden och inte det ”riktiga” Göteborg). Men så i slutet på 1700 talet beslutade man att dra en vattenledning till centrum. Vattnet leddes genom 5 kilometer långa trärör och slutade i en ”fontän” innanför Kungsporten. Två år senare tillkom ett nytt tappställe vid Domkyrkan (som finns kvar än i dag). Källan lade grunden till vattenförsörjningen för Göteborg, som då bestod av 11 000 invånare. Man fick bara använda vattnet till dryck och matlagning annat vatten hämtades i kanalerna.
En minnessten restes 1801 och Gustav V besökte källan 1937, på 150 års jubileumet, och signerade stenen.
1881 byggs vattenreservoaren, Göteborgs första ”vattentorn”. Det innehöll en stor järncistern och genom detta kunde det omtyckta kallebäcksvattnet erhållas vid 16 allmänna vattenposter. Samtidigt bytte man ut de gamla trärören mot järnrören.
Ett stycke ifrån Kallebäcks källa finns Delsjöns kolerakyrkogård.
Under 1800-talet härjade koleraepidemier vid flera tillfällen. Göteborg drabbades tex 1834, 1850 och 1866. De döda begravdes på speciella kyrkogårdar och den här tillkom i samband med 1866 års epidemi. Det finns inte många kolerakyrkogårdar bevarade. Tex så fanns det en i slutet på Överåsgatan bakom Örgryte gamla kyrka.
I Kallebäcks bygden dog 102 människor och inne i Göteborg 880 människor.

Minnessten kolerakyrkogården
På minnesstenen står det ”År 1866. Kolerakyrkogård”