Örgryte (Örgrydhä år 1485) gamla kyrka ligger på en höjd så utsikten är rätt bra. Innan stadsbebyggelsen tog far var här landsbygd med den då väldigt viktiga Delsjöbäcken porlandes genom landskapet. Nu får man istället blicka ut bort mot Liseberg och Korsvägen med Gothia Towers i blickpunkten. 

Det som först drar blickarna till kyrkan är det kraftiga tornet med den runda, kopparklädda tornhuven och de stora järnbeslagna siffrorna 1748 på tornet. Detta är det datum då tornet byggdes, för själva kyrkan härstammar från mitten på 1200-talet. Enligt en gammal teori framförd av teologen och Göteborgs biskop 1726-1731, Erik Benzelius, så lät Sankt Sigfrid bygga Örgrytes första kyrka på platsen. Detta skulle ha skett på 1000-talet i samma veva som Sverige började bli kristet. Kanske finns det ett uns av sanning i sägnen, man har i alla fall hittat rester av en träkyrka daterad till 1000-tal på denna plats. Men denna stenkyrka började som sagt byggas på mitten av 1200-talet och var då tornlös med rektangulärt långhus, rakslutet kor och med ingång på sydsidan nära den västra gaveln. De tjocka stenmurarna i långhusets västra delar stammar från denna tid. Den första skrivna källan som finns bevarad är först från 1680-tal och där berättas om uppförandet av ett vapenhus vid den västra gaveln.

Det medeltida koret revs 1735 och kyrkan fick det tresidiga kor vi kan beskåda idag, även långhuset förlängdes. Prosten Wallenius och kyrkföreståndare Carlberg föreslog 1765 att kyrkan skulle byggas ut eftersom bara hälften av besökarna fick plats. Detta gjordes 10 år senare och då tillkom den norra korsarmen (på bilden nedan är det alltså den till höger) och 1817 tillkom den södra, vilken är något större så kyrkan har fått en något osymmetrisk form.

Norra korsarmen syns till höger och den större södra korsarmen syns till vänster

Tornet uppfördes 1748, innan det hade kyrkan bara haft en klockstapel i trä. Arkitekten Bengt Carlberg fick ansvaret för att kyrktornet skulle bli byggt och skrev kontrakt med muraren Per Utberg från Utby. Det avslöjades att Per Utberg var självlärd i sysslan och det retade Murareämbetet i Göteborg som klagade hos landshövding Stobeé och fick kontraktet upphävt, så att en av stadens murare fick uppdraget istället. Året efter tornbygget hade kyrkans ekonomi fortfarande inte återhämtat sig och byalagets ordförande Erik Nissen gav kyrkan ett stort räntefritt lån (byalaget var en sammanslutning av jordägarna). Oftast beslutade byalaget i frågor som rörde bönderna och jord- och skogsbruket, men någon enstaka gång också i frågor som rörde bestraffningar av sockenborna. Tex var det på grund av byalaget som Anna Jönsdotter, kallad Lunnaskökan, fick lämna socknen. Hon drev värdshuset Redberg, som var ungefär som en bordell. Hon bodde på Lunnatorpet och markägaren Groeninger verkställde beslutet om att köra iväg henne. En trävaruhandlare från Landvetter donerade 55 daler till kyrkan och lovade att ta henne bort från socknen…..

1741 utförde konstnären Johan Ross de vackra takmålningarna i kyrkan, till sin hjälp hade han svågern Michael Carowski. Johan Ross lärde sig måleriets grunder av sin far men fick sin utbildning i Hamburg. Han var omkring 26 år när han 1721 sökte arbete som målare och konstnär i Göteborg. Götheborgs Stadz Konst- och Målare-Embete vägrade dock att välja in Ross i sina led. Skrået bedömde inte i första hand kunnande utan deras uppgift var att arbeta för medlemmarnas bästa och stänga ute nykomlingar. Ett år senare vann han dock burskap som borgare i staden och då kunde de inte hindra honom från att måla porträtt av förnäma invånare. Men de kunde fortfarande hindra honom från att måla i kyrkor och andra offentliga utsmyckningar. På 1730-talet blev han alltmer etablerad och så småningom insåg skrået att man måste acceptera nykomlingar (de förde ju även med sig en hel del nya och intressanta ideér) och dem medlemskap för att organisationen inte skulle försvagas. År 1737 blev Johan medlem i skrået. Så när man börjde diskutera att försköna kyrkan var Johan ledig. Kyrkoföreståndare och stadsarkitekt Bengt Carlberg höll i insamlingen och för 400 daler fick kyrkan sina vackra målningar. Målningarna har dock varit utsatta för hot några gånger. Bland annat 1865 då kyrkrådet fattade beslut om att måla över kyrkans tak, men först vände man sig till landshövdingen för att få hjälp med att göra en bedömning av konstvärdet i målningarna. Föreståndaren för Göteborgs musei ritskola och Kungliga Vitterhetsakademien fick bedöma målningarna och dessa framhöll att målningarna borde bevaras och restaureras, vilket då också skedde. På 1800-talet omfattades inte 1700-tals konst av lagskyddet för kulturminnen. Nästa hot blev i slutet på 1880-talet då tanken var att kyrkan skulle rivas så fort den nya stod färdig. Men en stark opinion bildades för att bevara den gamla kyrkan som byggnadsminne. En av de största bidragsgivarna till nya kyrkan, skotten David Carnegie J:r, ställde som villkor att den gamla kyrkan skulle stå kvar. Det var främst målningarna han inte ville se förstörda. Så hade målningarna blivit övermålade där 1865, så skulle Örgryte gamla kyrka alltså ha rivits kring 1890! Vilken otrolig tur att det inte blev så!

Målningarna brukar ses som den första representanten för rokokon i västra Sverige, med en mer öppen bildkomposition och ljusare färger. Ross har inte målat några sidoscener och det förekommer inga uppdelningar eller textfält. Kyrkan anses vara lite av ett undantag i sin öppna stil. Gesällen Michael Carowsky har fått måla en del av taket själv och en teori är att det är han som har gjort målningarna i koret och att Ross målade resten. Första gången målningarna restaurerades var 1867. Helvetesskildringarna har varit övertäckta men togs fram igen 1956.

Målningarna i koret utförda av Carowsky

Saliga hjälps upp till kristus. Detalj ur Yttersta domen

Scen ur Helvetet med plågade kroppar. Kvinnan i mitten föreställer Mundus, den personifierade världsligheten

Saliga hjälps upp till Kristus. Detalj ur Yttersta domen

Den tronande kristus

Predikstolen i tung barockstil donerades 1780 av makarna Santesson, en familj som var väldigt dominerande i Örgryte i slutet på 1700-talet och innehavare av gårdarna Undenäs och Överås. Predikstolen är fint dekorerad med eklövskrans på undersidan och predikstolsbrädet visar det brinnande hjärtat. Klotet på ljudtaket symboliserar makt och skapelse. Man kommer upp i predikstolen via präststolen som liksom prästbänken på korets sydvägg härrör från tiden innan kyrkan hade sakristia. Prästbänken fungerade som sittplats för prästerskapet medan präststolen från början användes som sakristia. De är samtida med predikstolen.

Prästbänken till höger i bild

Prästbänken

I slutet på 1700-talet donerade Petter Coopman och Cajsa Belfrage altartavlan, vilken är utformad som en grekisk tempelfasad i nyklassicistisk stil. Överstycket utgörs av det allseende ögat i en triangel omgivet av en gloria. På vänster sidan om tavlan avgildas lagtavlan med Arons stav och på högersidan finns träsniderier föreställande Gudsordet och nattvardskalken.

Den 13 september 1789 invigde Örgryte socken sin första orgel och samtidigt fick socknen sin förste organist. Han hette Paul Eberhard och blev lite som en kändis i trakten. Han var kvar till 1823. Det hade talats om att skaffa en orgel i många år men pengar saknades. Prosten Magnus Wallerius tog på sig uppdraget att samla in pengar till orgeln och han nämnde, utan att vara hotfull, att de rika familjerna i Örgryte och Göteborg borde göra donationer till kyrkan för att leva i fortsatt god sämja med de fattiga. Då kunde man undvika att grogrund skapades för en svensk revolution (franska revolutionen pågick nämligen för fullt). Den niostämmiga orgeln köptes från Engelska kyrkan i Göteborg. Då orgeln 1867 behövde repareras donerade Kapten Virgin istället en ny orgel till kyrkan. Denna orgel ersattes till stora delar av ett nytt verk som sattes upp 1957 och är den orgel vi ser idag. Den gamla såldes till Nössemarks kyrka i Dalsland. Orgelläktaren byggdes om på 1860-talet och då försvann den bemålning av Ross som fanns på läktarbröstet.

Orgelläktaren och bänkarna är inredning från början av 1700-talet även om de har byggts om några gånger genom åren. Marmoreringen på bland annat bänkarna tillkom vid en restaurering på 1920-talet. På 1700-talet var bänkarna numrerade och avsedda för särskilda personer. De som var lägst i rang fick stå upp. Prosten Wallenius brukade ha rätt långa predikningar och det var kyrkvaktmästarens plikt att se till att besökare inte somnade. Han kallades kyrkstöten eftersom han gick runt med en lång stav och stötte till de som slumrat till.

1951 tillkom sakristian och skrämväggarna under korsarmarnas läktare. Ambitionen var att förstärka den äldre interiörens karaktär. Den senaste renoveringen av kyrkan är utförd i nutid, nämligen 2018-2019, då kyrkan bland annat tillgänglighetsanpassades.

Fast Örgryte ligger långt från Majorna var det faktiskt så att Majorna fortsatte att tillhöra Örgryte socken, trots att man byggt staden mitt emellan så att säga. Helst hade de boende i Majorna velat gå i Gustavi kyrka (domkyrkan), men det fanns inte utrymme där, så de fick i generation efter generation fortsätta att ta sig den långa vägen till kyrkan i Örgryte. 1712 blev Örgryte eget pastorat och samtidigt hade folkmängden i Majorna fördubblats flera gånger om och missnöjet med den långa vägen växte. Den 15 april 1748 strejkade de från högmässan (det var plikt att gå på den tiden) och de blev dömda att böta 10 daler silvermynt var. Hade de inte råd fick de plikta med fyra dagars fängelse på vatten och bröd. Så i fortsättningen kom de till kyrkan i Örgryte…. Först 1788 kunde majornaborna ha gudstjänst i en egen kyrka.

På kyrkogården ligger en hel del historiskt kända personer begravda. Det var förknippat med status att bli begravd här så av förklarliga skäl ville många ur samhällets överklass bli det. Det som slår en när man går runt på den äldre delen av kyrkogården är hur tätt gravarna står varandra, ibland bara någon centimeters mellanrum. Det är en fin kyrkogård med flera nivåskillnader och små stentrappor här och där – allt omgärdat av en stenmur. Eftersom kyrkan ligger på en höjd har man också relativt bra utsikt när man står på högsta punkten.

Nedan till vänster är graven tillhörande Eduard Ludendorff som är Sparbankens grundare. Till höger är kamerakonstruktören Victor Hasselblads grav.

Nedan till vänster är John Nonnen och Emily Nonnens grav. John var ägare av Lisebergs landeri och Emily var författare. Till höger ligger Carl Carlberg, son till Bengt Carlberg. Precis som sin blev även Carl stadsarkitekt.

Anno 1735 avser året då korutbyggnaden skedde

Nedan är lite bilder på fina detaljer från kyrkogården.

En minnestavla sitter över dörren på södra korsarmens tillbyggnad. Det står: ”År 1817 då Carl den XIII war Sveriges konung, Gr Axel P.v Rosen länets Höfdinge, doct Joh Wingård stiftets biskop, prost Magn Roempke församlingens pastor samt Mag Carl G. Santesson comminister och kyrkans föreståndare. Uppfördes denna tillbyggnad till större delen genom Gotheborgs invånares frikostighet.”

Vilken tur för oss nutidsmänniskor att kyrkan aldrig revs där på 1890-talet när en ny kyrka byggdes (det var ju relativt vanligt att man rev den gamla)! Det är verkligen en liten skatt och det är en omtyckt kyrka som är väldigt populär och används flitigt för dop och vigsel. I regel har kyrkan bara öppet under dessa tillfällen samt under gudstjänst, men nu har kyrkan tillfälligt öppet på vardagar mellan kl 12-14 så passa på att besöka den! 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen