Idag gjorde jag ett besök vid Mariagården, Mariakyrkan och Stampens kyrkogård. Alla dessa är exempel på socialhistoria från Göteborg och i området låg även andra exempel på sociala inrättningar, tex stadens barnhus, Willinska fattigskolan och tukt- och spinnerihuset (som ligger kvar). 

Mariakyrkan invigdes 1815, samma år som Domkyrkan (den återuppbyggda varianten) och har samma arkitekt: C.W Carlberg. Den ligger utmed fattighusån (Mölndalsån) och byggdes som ett annex till Christinae kyrka, även kallad Tyska kyrkan, för de som bodde i Göteborgs fattighus (nuvarande Mariagården). Därav kom kyrkan att kallas fattighuskyrkan och fick inte namnet Mariakyrkan förrän på 1930-talet.

Stadens invånare samlade ihop 13 333 riksdaler för uppförandet och stadens magistrat och äldste anslog ur fattighusfonden 2000 riksdaler.

Innan Mariakyrkan byggdes hade de fattiga som bodde i stadens fattighus (Mariagården) firat sina gudstjänster i ett torkhus som låg inne på gården och som 1767 byggdes om med bänkar osv och detta blev den första fattighuskyrkan. När den nya kyrkan uppfördes revs det gamla torkhuset.

Mariagården är ett av få bevarade exemplar på den typ av stora hus som var vanliga innanför vallgraven på 1700-talet. Det har tidstypisk karolinsk exteriör och speglar ett Göteborg före de bränder som ödelade stora delar av staden. Mariagården betraktas som Göteborgs äldsta bevarade trähus. Det blev byggnadsminne 1968

På nuvarande plats låg tidigare en klädesfabrik som inrättades som fattighus 1726. Byggnaden om- och tillbyggdes 1767 och blev nuvarande byggnad. Omkring 200 personer tros ha bott i huset samtidigt. Fattighusverksamheten fanns kvar till 1892 och i början av 1900-talet användes det som vilohem för lungsjuka.

Församlingen hade åren 1726-1836 namnet ”stadens fattighus samt Göteborgs allmänna arbets- och correctionsinrättning”, omkring 1825 införlivades annexet Göteborgs spinnhusförsamling och 1836-85 var namnet Göteborgs fattighusförsamling.

1928 flyttade Göteborgs dispensär (man gav läkareråd och läkemedel gratis åt personer som inte kunde eller behövde vårdas på sjukhus. Dispensärer inrättades främst för att bekämpa tuberkulos)  in i huset och stannade där till 1974. När Domkyrkoförsamlingen blev ny hyresgäst ändrades namnet till Mariagården.

Stampens kyrkogård invigdes 1804 och var avsedd både för svenska och tyska medborgare och kallades då nya begravningsplatsen. Det är en mycket vacker och lummig kyrkogård och visar sig från sin allra bästa sida vår och höst när träden är som finast. Redan 1767 hade en begravningsplats anlagts i anslutning till fattighuset, kallad S:t Johanni kyrkogård. I samband med stadsbranden 1802 flyttades begravningsplatsen från Domkyrkan och sammanslogs med fattighuskyrkogården vid Stampen.

Det underströks att den nya skulle placeras på behörigt avstånd från den gamla fattighuskyrkogården eftersom det på den tiden var viktigt att skilja på ”bättre” och ”sämre” folk, så även en avskärmning sattes upp. Kyrkogården hör till en av Göteborgs äldsta bevarade kyrkogårdar.

Portarna in till begravningsplatsen hade tidigare stått på Domkyrkoplanen, men flyttades 1804 efter att Domkyrkan lagts i ruiner vid branden 1802.

Man hittar många gravar från kända göteborgare, tex domprosten Peter Wieselgren. Han arbetade ihärdigt med att få husbehovsbränningen att minska. Lite ironiskt då så har hans gravplats placerats bredvid O.P Andersson som var en känd spritfabrikatör och som 15 år efter sin död fick en snaps uppkallad efter sig.

Olof Wilhelm Bergendahl föddes 1822 och var Göteborgs siste bödel. Hans sista avrättning gjorde han i Landskrona 1872. Han hade alkoholproblem och blev av detta lätt aggressiv och 1873 misshandlade han en polisman när han var alkoholpåverkad. För detta fick han 2 månaders fängelse. Några år senare var han i klammer med rättvisan igen då han blev dömd för mened i en ekonomisk tvistefråga och för detta fick han 5 års straffarbete han förlorade också sitt yrke som skarprättare (bödel) och sändes till centralfängelset i Karlskrona för att avtjäna sitt straff. När han frigavs 1882 var han fattig, hustrun hade dött och hans barn hade tagit avstånd från honom. Han bestämde sig för att flytta till Amerika och åkte båt från Packhuset. Han kom tillsist fram till Chicago där han bodde fram till 1888 då han återvände till Göteborg. Han var fattig och hade inga släktingar att bo hos så han fick bo på fattigvårdsanstalten Brackan utmed Vera Sandbergs allé. Han trivdes inte där och lyckades övertala en markägare att överlåta lite mark åt honom vid Eklanda-Bergsprängaregatan, där han byggde sig ett litet ruckel. Han dog utfattig i början av 1900-talet och hans hus stod kvar ända in på 1930-talet, som ödehus.

Axel von Rosen föddes 1773 i Roslagen och dog 1834 i Göteborg och var ämbetsman och greve. Pappan var landshövding Fredrik Ulrik von Rosen och mamman grevinnan Hedvig Stenbock och även överhovmästarinna hos kronprinsen Gustav Adolf. Axel deltog i kriget mot Ryssland 1788-90.

Detta är bara en bråkdel av de kulturgravar som finns på Stampens kyrkogård och är en mycket intressant och fin kyrkogård att besöka. Det finns karta över gravarna vid kapellet och man kan lyssna på Svenska kyrkans ljudbeskrivning, så man kan få en ordentlig rundvandring.

1818 uppfördes detta lilla bisättningskapell.

Efter att Östra kyrkogården invigts 1860 uppläts inga nya gravar på Stampen. Först på 1960-talet öppnades den upp igen för urngravar och minneslund.

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/ 2,8-4 samt vintage objektiv Konica Hexanon AR 40mm f/1,8

Välkommen till Photo hunter