Södra Härene kyrkoruin är en underbar plats som andas historia och vårdat förfall. Det är lätt att falla in i fantasier om hur det såg ut här innan kyrkan blev ruin och särskilt hur det såg ut här och i omgivningarna på 1600-talet, då den ruin vi ser nu härstammar från den kyrkan.

Ruinen ligger ca 6 km norr om Vårgårda, vid Nossans strand och är ett populärt utflyktsmål och många brudpar väljer att ta sina bröllopsbilder här i den fantastiska miljön (förståeligt!)

Det sägs att den första kykan uppfördes på 1200-talet. Platsen kyrkan först skulle ligga på var på Stora Lund (Lundskullen) på Nossans västra sida. Enligt sägen försvann virket varje natt till en kulle på andra sidan ån. Detta är en populär vandringssägen som omger många gamla kyrkor – med någon variation på händelseförloppet. Man antog att det var de döda på Stora Lund (platsen har använts som gravplats i ca 4000 år) som flyttat på virket då de ville ha sina gravar i fred. Så man gjorde de döda till viljes och kyrkan byggdes istället på kullen dit virket flyttats. Troligtvis är även denna kulle en gammal gravhög, men här gjorde tydligen inte de döda sig till känna.

Kyrkan ligger nära Nossans vatten och innan vattennivån sänktes med 2 meter på 1800-talet var det antagligen vanligt att kyrkobesökarna tog båten till kyrkan. Man entrade då kyrkoområdet via stigluckan, som låg nära vattnet.

När Kristian den IV erövrat Nya Lödöse under Kalmarkriget var planen att ta sig till Skara för att bränna ner staden. På vägen dit härjades och plundrades det och många byar och kyrkor brändes ner, däribland Södra Härene kyrka. Så år 1612 brändes kyrkan ner av danska soldater och när allt lugnat ner sig i och med freden i Knäred 1613, återuppbyggdes kyrkan – i grovt huggen granit – på samma plats. Det är ruinerna efter denna kyrka vi kan beskåda idag. 

Den nya kyrkan var större och hade 220 st sittplatser. Platserna var bestämda och männen satt på höger sida och kvinnorna på vänster sida. Ägaren till gården Ribbingsberg och hans familj hade en inbyggd stol på södra kyrkoväggen. Stol 1 och 2 tillhörde också Ribbingsberg. Södra Härene by förfogade över stol 3 och 4 och övriga var fördelade på de andra gårdarna i området. Man använde sig alltid av sina tilldelade platser.

Kyrkan fick nu stå i ca 300 år tills en dag 1905 då blixten slog ner i den och den brann återigen upp. Efter det lämnades kyrkan åt sitt öde, trots att kyrkmurarna stod kvar. En ny kyrka byggdes år 1910, några hundra meter från den gamla.

Så kyrkan har inte varit ruin så fasligt länge. Man får hoppas att den fortsätter att tas om hand så den håller sig så här välbevarad som den är!

Det finns en vackert smyckad gammal ekport som överlevde branden och den förvaras nu i nya kyrkan. Man tror att porten av någon anledning inte hängde på sin plats och därför klarade sig. Virket bedöms vara från den allra första kyrkan från 1200-talet men dörren är omgjord på (som man antar) 1600-talet när kyrkan återuppbyggdes efter danskarnas härjningar. Traditionen säger att dörren från början gjordes av kringvandrande munkar. Även kristallkrona och kyrksilvret kunde räddas från branden och förvaras i nya kyrkan. Dopfunten som härrör från den gamla kyrkan har sin medeltida cuppa kvar (foten är ny) och den återfanns på Ribbingsberg och finns också i nya kyrkan.

Sakristian var den enda delen som klarade sig oskadd i branden.

Gräset på kyrkogården slås med lie av folk från bygden 1 gång om året.

Den nyaste gravstenen på kyrkogården är från 1953, så den har med andra ord använts ganska lång tid efter den sista branden 1905.

Några hundra meter från ruinen, precis invid den nya kyrkan (på andra sidan E20 från nya kyrkan sett) finns Nordens största hällkista (ca 14 meter lång), på det som kallas Jättakullen.

Södra Härene ruin är SÅ värt ett besök! Och när man är här är det nära till andra sevärdigheter också, såsom hällkistan på Jättakullen, gravfältet på Lundskullen och den södra Härenes nya kyrka för att se den gamla ekdörren med ornament. Kyrkan har dock är dock inte öppen jämt så det kan nog vara bra att stämma av med vaktmästaren för att få den upplåst i så fall. Den var inte öppen när jag var där och jag hade inte ringt för att få den upplåst, så jag får åka dit vid ett annat tillfälle för att få se dörren med egna ögon.

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55 f/2,8-4 samt vintage objektiven Mamiya/sekor 55mm f/1,8 och Takumar 135mm f/2,5

Välkommen till Photo hunter